- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
1251-1252

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ärelöshet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ej den personliga egenskapen, reaktionen, utan det
karakteristiska sättet att reagera mot de yttre
inflytelserna (reaktionsnormen).

Fenotyp och genotyp. Redan dessa fakta visa,
att en växts eller ett djurs utseende och öfver
hufvud personliga egenskaper ej ge några säkra
upplysningar om dess verkliga natur, om de
ärftliga anlagen. En individs eller en samling
individers personliga prägel, ur hvilken man ej kan
draga några säkra slutsatser om den ärftliga
konstitutionen, kallas "företeelsetypen", fenotypen.
Under den skiftande ytan finns det en inre
grundval för egenskaperna, något, som gör en organism
till det den är och bestämmer dess reaktionssätt.
Denna grundval, sammanfattningen af de inre,
osynliga anlagen, kallas "anlagstypen", genotypen
(dessa viktiga begrepp ha formulerats af W.
Johannsen). Det är ärftlighetsforskningens
(genetikens) mål att tränga igenom ytan och genom
undersökningar öfver individernas afkomma draga
slutsatser om både dennas och föräldrarnas
ärftliga anlag eller genotypiska konstitution.

Äro förvärfvade egenskaper ärftliga? Denna
fråga, om hvilken länge häftiga strider ha stått,
har genom den moderna ärftlighetsforskningen
erhållit ny belysning. Uttrycket "förvärfvad
egenskap" är något oklart och mångtydigt, bl. a.
därför, att de yttre förhållandena kunna förändra
själfva könscellerna. Sådana förändringar kunna
vara ärftliga (se nedan). Vanligen menar man med
förvärfvade egenskaper personliga egenskaper, som
förvärfvats af individen genom de yttre
förhållandenas inverkan eller genom öfning eller brist på
öfning af organen, d. v. s. modifikationer. Sådana
äro enligt den moderna ärftlighetsforskningens
uppfattning ej ärftliga. Om egenskaperna öfverfördes
på könscellerna, skulle tydligen modifikationer
vara ärftliga, men nu veta vi ju, att det ej alls
är de personliga egenskaperna, som gå i arf. En
genom värme från röd till hvit förändrad primula
får, som vi sett, en afkomma, som vid lägre
temperatur har lika röda blommor som vanligt; på
samma sätt förhåller det sig i alla öfriga noggrant
undersökta fall. Öfvertygande bevis för att
modifikationer ej äro ärftliga ha vunnits genom nedan
nämnda undersökningar.

Populationer och rena linjer. Vid ytliga
undersökningar har man ofta trott sig iakttaga, att
genom miljöns inverkan förvärfvade egenskaper eller
m. a. o. modifikationer äro ärftliga. En felkälla,
som härvidlag ofta inverkat, är, att man ej
undersökt ett enhetligt material, utan en blandning af
flera ärftligt olika sorter; de yttre inflytelserna
åstadkomma då ett urval bland dessa sorter. Inom
ett enhetligt material, där alla individer ha samma
ärftliga konstitution, sker ingen förändring. De
vackraste bevisen härför ha lämnats genom W.
Johannsens berömda experiment med bruna bönor.
Om man mäter en samling bönor, tillhörande
samma "sort", skall man finna, att storleken
växlar ganska starkt. Medelstora bönor äro
vanligast; både större och mindre bönor äro
sällsyntare, allt sällsyntare, ju större resp. mindre de
äro. Detta står i samband med att växlingen,
variationen, delvis beror på de yttre
betingelsernas modifierande inverkan; vanligen inverka
både gynnsamma och ogynnsamma faktorer, och
de flesta bönorna bli därför hvarken särskildt stora
eller särskildt små. Variationen kan
åskådliggöras grafiskt medelst en s. k. variationskurva, som
är högst på midten och sjunker likformigt åt båda
hållen; om bönorna sorteras i profrör efter sin
storlek, får man en grof bild af variationskurvan, jfr
fig. 2. (En särskild vetenskap, variationsstatistiken,
undersöker organismernas variation med

illustration placeholder
Fig. 2. Storleksvariationen i 5 rena linjer af bönor

(AE); nedtill en blandning af de 5 linjerna. (Efter

Johannsen.)


matematiska metoder.) Om man nu sår ut dels ett antal
stora, dels ett antal små bönor, så ge i de flesta
fall de förra en afkomma med i genomsnitt större
bönor än de senare; fortsätter man urvalet i ännu
ett släktled, så kan man troligen framkalla en
ytterligare förskjutning af genomsnittsstorleken.
Det ser alltså ut, som om den personliga
egenskapen, bönornas storlek, ginge i arf och som om man
genom urval (selektion) kunde förändra den i den
ena eller andra riktningen. Denna slutsats är dock
felaktig. Om man sår ut en enda böna och låter
den nya plantan fortplanta sig genom
själfbefruktning, så har ett urval i dess afkomma ingen
verkan; i hur många generationer man än till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free