Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ängshöken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1227
Ängshöken-Ängslan
1228
holms län, vid Näslandsfjärden af Mörköviken, be-
lägen på nordligaste delen af Mörkön (Dåderön),
omfattar 2 mtl, areal 211 har, hvaraf 128 har
Ängsholms slott.
öppen jord, tax.-värde 525,000 kr. (1921). Ä. var,
tills, med det underlydande Borghaga, torp under
Dåderö, hvilket under 1300-talet tillhörde Folk-
ungaätten, senare släkterna örnfot, Ulf, Baner,
Thott, Sture och Sparre, reducerades 1692 till
kronan och anslogs jämte Dåderö till boställe åt
öfversten för adelsfanan. Sedan detta regemente
1809 upplösts, utarrenderades Ä. och inköptes
1914 af dir. Filip Wersén. Det äldre bonings-
huset, som 1719 nedbränts af ryssarna, men åter-
uppbyggts, förstördes 1912 af eldsvåda. I stället
uppfördes 1915-18 ett ståtligt slott (se fig.) af
granit och skånskt tegel. Slottet omges af en be-
tydande park och trädgård.. O. Sjn.
Ängshöken, zool. Se K ä r r h ö k a r n a, sp. 594.
Ängskafle, K af l e gr as, Alopecurus pratensis
L., bot., ett mer eller mindre högväxt gräs (fam.
Gramineo) med mjuka, platta blad och för kän-
seln len, cylindrisk, trubbig ax vipp a. Skärmfjällen
äro längs kölen långt och tätt hvitludna, hvarige-
nom ängskaflen lätt skiljes från den sträfva timo-
tejen 1. ängskampen (se Phleum). Ängskaflen
växer allmänt på fuktig gräsmark i hela landet
och är ett värdefullt, mångårigt och mycket tidigt
fodergräs. Se fig. 4 i art. Gramineæ. I Sve-
rige finnas dessutom 4 arter af släktet Alopecurus
(kaflegrässläktet). O. T. S. (G. L-m.)
Ängskampe, bot. Se Phleum.
Ängsknarren, zool. SeÄngsknarrsläktet.
Ängsknarrsläktet 1. Knarrsläktet, Orty-
gometra 1. Crex, zool., hör till fam. Rallido och
ordn. Gruijormes inom fågelklassen. Näbben är
hoptryckt, kortare än tarsen, hvilken är lika
lång som eller något längre än mellantån. Af
detta släkte äro tre arter kända från Europa,
Asien, Afrika och Syd-Amerika; af dessa före-
kommer en, nämligen ängsknarren, ängs-
snärpan, kornknarren, grässkäran,
åkerskäran 1. vaktelkungen, O. pra-
tensis 1. er ex (se fig.), i större delen af Sverige
på passande platser. Den är i vårdräkt ofvan
svart med olivbruna spetsar och grå sidokanter
på fjädrarna; framhalsen och frambröstet äro
askgrå, under bröstet och magen i midten h vita,
kroppssidorna bakåt försedda med rostbruna tvär-
band; vingpennorna äro rödbruna, stjärten svart-
brun. I höstdräkten äro framhalsen och frambröstet
gråaktigt rostbruna. Kroppslängden är omkr. 27
cm. Fågelns tillhåll äro gräsrika ängsmarker och
åkerfält, där den förstår att gömma sig särdeles
väl. Mera kändt än dess utseende är dess knarrande,
sträfva läte, som den låter höra i synnerhet kvällar
Ängsknarr.
och nätter, vid fuktig väderlek äfven om dagen.
Den flyger ogärna, men springer snabbt, hvadan den
är svår att jaga upp. Köttet är välsmakande.
Äggen äro 8-12, hvitaktiga med rödbruna och grå,
glesa fläckar. Den är flyttfågel. L-e.
Ängskovall, bot., detsamma som kovall (se
Melampyrum).
Ängskrasse, bot. Se Cardamine.
Ängskärr, detsamma som m a d. Se K ä r r.
Ängskärsklubb, en omkr. 2 km. lång och 400
m. bred, skogklädd ö utanför öregrundsgrepens
västra strand, Hållnäs socken, Uppsala län. öns
sydligaste del är medelst en vägbank förenad med
en från fastlandet mot n. utskjutande halfö, på
hvilken Ängskärs herrgård är belägen. I viken
mellan nämnda halfö och Ä. finnes Ängskärs
hamn, som är användbar för fartyg intill 3,s m.
djupgående. Hufvudsakligaste utförseln består af
järn från Löfsta bruk. G- Brgrn.
Ängskärs skärgård, en samling obebodda öar
och kobbar, tillhörande Blidö socken, Stockholms
län, i yttre hafsbandet omkr. 24 km. s. ö. om
Furusund. Största ön, Stora Ängskär, är
omkr. 1,6 km. lång i n. och s. och har en största
bredd af omkr. 400 m. G. Brgrn.
Ängslan, psykiatr., en olustbetonad sinnesstäm-
ning, hvars stegring till verklig sinnesrörelse (affekt)
kallas ångest. Ångesten är alltså en förstorad
ängslan, och för att förstå arten af denna sinnes-
stämning bör den iakttagas i sin skarpast fram-
trädande form.
Då en person behärskas af ångest, afspegla sig
den inre spänningen och intensiva olustkänslan i
en serie karakteristiska, objektivt framträdande
symtom. Bland dessa må särskildt framhållas:
besinningslöst uppträdande, krampartade åthäfvor,
allmän muskelsvaghet, darrning, blekhet, hastig
puls, ökadt blodtryck, kramp i den glatta muskel-
apparaten, stark svettning (kallsvett) och ofta ofri-
villiga blås- och tarmuttömningar. Understundom
verkar den till sin högsta spets drifna ångesten,
dödsångesten, fullständigt förlamande.
Om man bortser från ångestens tillfälliga (re-
aktiva) uppträdande hos friska människor i situa-
tioner af lifsfara, vid skrämmande upplefvelser och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
