Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 1187-1188 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Älfdals kontrakt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1187

Älfdals kontrakt-Älfkarleby kraftverk

1188

Finnskoga. 3,050 kvkm. 10,617 inv. Ä:s h:s
nedre tingslag omfattar socknarna (kommu-
nerna) Ekshärad, Norra Råda, Sunnemo, Gustaf
Adolf. 2,043 kvkm. 21,018 inv. Hela häradet
5,093 kvkm. 31,635 inv. (1921).

Älfdals kontrakt, i Karlstads stift, sammanfaller
med Ä:s härad (se d. o.) och omfattar de
fem pastoraten Ekshärad; Norra Råda, Sunnemo,
Gustaf Adolfs kapell och Hagfors kapell; Norra Ny
och Nyskoga kapell; Dalby; Södra Finnskoga och
Norra Finnskoga (Finnskoga pastorat).

Älfdals och Nyeds domsaga, i Värmlands län,
omfattar tre tingslag: Älfdals härads öfre tingslag,
Ä:s h:s nedre tingslag och Nyeds härad. 5,491
kvkm. 37,650 inv. (1921).

Älfdals skans. Se Rotens skans.

Älfdals tingslag, i Kopparbergs län, ingår i
Ofvansiljans domsaga och fögderi samt omfattar
socknen Älfdalen (se d. o.).

Älfdans (Alf ring), bot. Se Marasmius,
sp. 859, och Musseron, sp. 1474.

Älfgrimar. Se Alf (va) gr i m ar, sp. 1199.

Älfkarleby. 1. Socken i Uppsala län, Örbyhus
härad. 23,038 har. 9,656 inv. (1921). Häraf komma
1,353 har, 5,490 inv. på Skutskärs kapell,
som i kommunalt hänseende tillhör socknen. Ä.
bildar med nämnda kapell ett pastorat i Uppsala
stift, Örbyhus kontrakt. Om de stora industriella
företagen inom socknen se art. Skutskär 2
och Älfkarleby kraftverk. I kyrkan
finnes, infattad i ett barockepitafium öfver David
Leijel (d. 1676) och utfördt i början af
1700-talet, en tafla, signerad "B. 1563, febr. 18", som
framställer korsbärandet och enl. Andr. Lindblom
är utförd af Joachim Bueckelaer (se denne).

2. Friherreskap. President Mårten Augustinsson
Leijonsköld erhöll genom k. bref 10 mars 1654 rätt
att under friherreprivilegier besitta de gods han
1650–52 erhållit allodialiter i Älfkarleby socken
och på Dalsland, dock deras allodialrätt
förbehållen: nämligen Älfkarleby laxfiske jämte l/2 och 4
fjärdedels mtl i Uppland samt 135 7/8 mtl i Vedbo
och Tössbo härad på Dalsland. De gåfvo i årliga
och ovissa räntor samt kyrkotionde omkr. 2,900
dal. smt, däraf laxfisket 400 dal. Detta senare
reducerades såsom "förbudet" redan till följd af
1655 års riksdagsbeslut, enligt hvilket de öfriga
godsen jämväl fingo natur af Norrköpings besluts
gods, af hvilka fjärdepartsränta erlades.
Friherreskapet kallades sedermera Dalaborg efter ett
allodialiter köpt gods i Sundals härad, Dalsland,
hvilket betraktades som hufvudgård. 15 sept. 1674
indrogos godsen i Vedbo såsom liggande å förbuden
bergslag, och 28 nov. 1681 reducerades det
återstående såsom friherreskap, ehuru innehafvarna
häfdade dess egenskap af Norrköpings besluts gods.
Det räntade då 937 dal. smt.
2. S. C.

Älfkarleby kraftverk, en af Sveriges största
vattenkraftsanläggningar, eges af staten och
förvaltas af Vattenfallsstyrelsen samt utnyttjar
vattenkraften i Dalälfven vid Älfkarleby. 1911 års
riksdag beviljade 9,210,000 kr. för anläggningen, som
tillgodogör icke blott själfva fallstupet vid
Älfkarleby, utan äfven fallhöjden därofvanför
(Stall- och Nygårdsforsarna) upp till nedre vattenytan vid
Lanforsen, äfvensom, sedan vissa rensningar i
älffåran vidtagits, några mindre fallstråk nedom
Älfkarlebyfallen. Redan 1893 hade frågan om
utnyttjande af dessa i större utsträckning väckts, och
ett förslag härtill framlades 1898 af major K. P.
W. Gagner. På uppdrag af vattenfallskommittén
utarbetade professor J. G. Richert 1900 tre
alternativa förslag till fallens bebyggande. Den af
Vattenfallsstyrelsen upprättade och utförda
byggnadsplanen öfverensstämmer i hufvuddrag med ett
af Richerts alternativ. Den utnyttjade fallhöjden
uppgår till 16,3 m. vid högvatten och 18,5 m. vid
lågvatten. Vattenmängden i Dalälfven vid Ä.
varierar mellan 2,100 och 80 kbm. per sek., men
en afsevärd utjämning – till vid normalt
lågvatten omkr. 200 kbm. per sek. – kommer att
vinnas genom planerad reglering af älfvens sjöar,
framför allt Siljan. Då för dygnsreglering
dessutom ett icke så obetydligt magasin i Stallfjärden
upp mot Lanforsen kan utnyttjas, har Ä. utbyggts
för en vattenmängd af 250 kbm. per sek.
Kraftanläggningen utgöres af en dammbyggnad i tre
partier, motsvarande de tre älfgrenarna (se fig. 2
i art. Älfkarleby vattenfall), ett på östra
stranden, strax invid dammen förlagdt, medelst
stora dammluckor afstängbart intag, en med

Fig. 1. Generatorbyggnaden. Ofvanför denna synas bockkran öfver turbinkamrarna och järnställningar för uppbärande af sumparnas afstängningsluckor.

betongmurar, ställda på berggrund, begränsad, omkr.
250 m. lång tilloppskanal slutande med en mindre
fördelningsbassäng, från hvilken vattnet genom

Fig. 2. Generatorsalen.

lucköppningar passerar in i fem stora af armerad
betong utförda turbinkammare, sammanbyggda med
den nedanför liggande generatorstationen, och
slutligen en kort till älfven ledande afloppskanal. På
strandbrinken ofvanför generatorhuset (fig. 1) är en
ställverksbyggnad uppförd. I hvar och en af de fem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>