Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångmaskin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre att betyda, enär all modern ångdrift sträfvar
mot största jämnhet i ångproduktionen och
att, där variationer förekomma, låta dessa upptagas
af särskilda s. k. ångackumulatorer (se
Vaporackumulator). Att vattenrörspannan
lämnar fuktig ånga, kompenseras genom användning
af rikligt dimensionerade öfverhettare, hvilka
först torka ångan och sedan öfverhetta densamma.
Vattenrörspannans verkningsgrad har man lyckats
höja genom att inmura pannan omsorgsfullt och
särskildt vid mindre storlekar, genom att omkläda
densamma med plåt, hvarigenom alla luftläckor
utestängas. Numera söker man i all ångpanneteknik
använda bästa möjliga matarvatten. I ångkraftcentraler
med ytkondensorer är detta ganska
lätt, emedan nästan all ånga i rent tillstånd åter
inmatas i pannorna och endast spillvattnet behöfver
renas. I andra fall kan frågan vara besvärligare
och därför allt fortfarande att räkna med.
Några olika i marknaden förekommande ångpannetyper,
dels af storvattenrums-, dels af vattenrörstyp
må här beskrifvas. Eldrörs- l. flamrörspannan
(se fig. 2) utmärkes däraf, att pannan är
en lång cylinder med vanligen kupade gaflar och
genomlöpes af 1–3 eldrör, i hvilka anbringas motsvarande
antal eldstäder. Förbränningsgaserna passera
först genom eldrören och sedan tillbaka genom
kanaler murade längs pannans väggar, vanligen
först tillbaka genom två sidokanaler och så i motsatt
riktning i en underkanal till skorstenen. Dessa
pannor ha af alla det största vatteninnehållet,
180–250 l. per kvm. eldyta, hvarmed menas den
del af pannans vattenberörda yta, som utsattes för
förbränningsgaserna. Af dunstad ånga per kvm.
eldyta utgör vid normal forcering 15–20 kg., men
kan drifvas upp intill 25 kg. Pannans verkningsgrad
är god, 65–70 proc. vid handeldning och
något högre vid mekanisk eldning. Pannan lämnar
torr ånga, är lätt att göra ren och har öfriga
storvattenrumspannans fördelar, men är dyr och
tar stort utrymme i anspråk. Den tillverkas i
storlekar intill 150 kvm. eldyta. – Tubpannan
visas å fig. 4. Den är en i Sverige mycket vanlig
typ för mindre ångbehof. Den utgöres af en kort
cylinder af relativt stor diameter, genomdragen
med en mångd rökgastuber, vanligen 63–75 mm.
i diameter. Pannan är försedd med undereldning,
och gaserna passera först den cylindriska pannans
underdel, vända sedan och strömma tillbaka genom
tuberna, vända återigen och strömma genom två
sidokanaler i murverket längs pannan till skorstenen.
Denna panna är en storvattenrumspanna,
men vatteninnehållet per kvm. eldyta är endast
70–80 l. Afdunstningen per kvm. eldyta är
ganska låg, 12–18 kg. Pannan tillverkas i storlekar
intill 100 kvm. eldyta. Verkningsgraden är
i allmänhet ganska god. Pannan är billig och
används i stor utsträckning vid sågverk o. d. samt
eldas med fördel med mindervärdigt bränsle, såsom
flis, sågspån m. m. – Returpannan är en kombination
af de två föregående typerna, d. v. s.
en i längd förkortad eldrörspanna med returtuber
ofvanför eldrören. Den saknar tubpannans fördelar,
utan att ega eldrörspannans. – Kombinerade
pannor (Tischbein m. fl.) äro en kombination af
två skilda pannor, placerade ofvanpå hvarandra
och i förbindelse med hvarandra. Vanligen
används en eldrörspanna under och en tubpanna
ofvanför. Därigenom vinnes en ångpanna med
mycket stort vattenrum och ganska stor eldyta i
förhållande till golfutrymmet. Antingen kunna
öfver- och underpannan ha skilda vattenrum eller
gemensamt sådant; i senare fallet uttages all ånga
från öfverpannan. Dessa ångpannor, som byggas
intill 250 kvm. eldyta, äro emellertid dyra och
tillverkas sällan numera. – Om lokomotivpannan
se Lokomotiv. – Lokomobilpannan är
konstruerad efter samma principer som lokomotivpannan,
men fyrboxen ersättes af ett eldrör med stor
diameter, hvari eldstaden anbringas. Gaserna passera
således först detta eldrör och sedan de i dess
förlängning anbringade röktuberna. Denna panna
har vunnit stor spridning särskildt som sammanbyggd
med ofvanpå densamma anbringad ångmaskin
(se Lokomobil). – Den skotska sjöångpannan
(se fig. 5) utgöres af en eldrörspanna
med rökskåp och från detta återgående rökgastuber.
Förbränningsgaserna passera först genom
eldrören, 1–4 till antalet alltefter pannans storlek,
därefter genom rökskåpet och sedan tillbaka
genom rökgastuberna och ut i sotskåpet och skorstenen.
Fig. 5 visar en enkel sjöpanna. Dessa kunna
äfven i större storlekar tillverkas dubbla, d. v. s.
med eldrör i båda ändar och ett rökskåp midt i
pannan. Den skotska sjöångpannan har länge
varit i bruk på fartyg och används allt fortfarande
i stor utsträckning. På senare tid börjar den dock
alltmer uttrångas af vattenrörspannan, som
omfattar en mångd olika typer. (I fig. 3 visas en
sådan af Steinmullers typ.) Vattentuberna äro
anordnade i 6–8 rader ofvanför hvarandra och
med nödigt antal i bredd motsvarande pannans
storlek. Tuberna äro som alltid vid vattenrörspannor
helvalsade ståltuber, och de inpressas i de
båda vattenkamrarna, som äro hopnitade och omsorgsfullt
stagade för att motstå vattentrycket samt
stå i förbindelse med öfverpannans vattenrum,
öfverpannan utgöres af en eller flera långa cylindrar,
fyllda till något mer än hälften med vatten.
Diametern på öfverpannan hålles på grund af de
vanligen använda höga ångtrycken ganska liten,
1,000–1,600 mm. Eldstaden ligger under pannans
främre del, och förbränningsgaserna passera
vattentuberna i en sick-sack-bana, som bestämmes
af skärmar. Mellan vattentuberna och öfverpannan
placeras öfverhettaren (se sp. 1076). Sedan
förbränningsgaserna passerat tubernas bakre del, afgå
de nedåt antingen direkt till skorstenen eller först
till den s. k. economisern l. rökgasförvärmaren (se
sp. 1076), i hvilken matarvattnet uppvärmes, och
sedan till skorstenen. Genom vattnets uppvärmning
i vattentuberna uppstår cirkulation, i det att nytt
vatten tillrinner från öfverpannan genom bakre
vattenkammaren och varmt vatten uppstiger genom
främre vattenkammaren tillbaka till öfverpannan.
När vattnet uppvärmts till ångbildningstemperaturen,
bildas ångblåsor i vattentuberna och detta
starkare, ju starkare fyrintensiteten är. Detta ökar
cirkulationen, i det att en kraftig stråle utgörande
blandning af ånga och vatten strömmar upp i öfverpannan,
hvarest ångan afskiljes och uppsamlas
i ångrummet samt uttages från pannan, under det
att vattnet fortsätter sin cirkulation. Matarvattnet
inmatas i öfverpannan. – En annan typ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
