Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 1051-1052 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångfartygsmanöver ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ångfartygsmanöver, sjöv. Se Manöver 2.

Ångfärgtryck. Se Tygtryck, sp. 511.

Ångfärja, skpsb. Se Färja, sp. 300-301.

Ånggenerator. Se Ångpanna.

Ånggevär. Se Ångskjutvapen.

Ånggummi, en stundom använd
handelsbenämning å dextrin (se d. o.).

Fmn.

Ånghalning. Se Flodfart, sp. 599.

Ånghammare, mek. Se Hammare, sp.
1240-41 med fig. 4. Jfr Städ 2, tekn.

Ånghvissla, stor hvisselpipa, som står i
rörförbindelse med en ångpanna och som vid
påsläppning af ånga ger ett genomträngande ljud.
Beroende på ånghvisslans dimensioner och form, blir
ljudet högre eller lägre, hvarför apparaten
stundom benämnes diskant- eller bashvissla.
Jfr Signal.

H. W-l.

Ångkamin. Se Uppvärmning, sp. 1288.

Ångkanonbåt, sjöv. Se Kanonbåt, sp. 788.

Ångkanoner. Se Ångskjutvapen.

Ångkokning. När vatten öfvergår till ånga,
"bindes" värme (se Latent värme), hvilket
alltså uppmagasineras i ångan, ehuru tillökningen
i värme ej kan iakttagas med termometer; och
när ångan återgår till droppformigt vatten
("kondenseras"), "frigöres" åter detta värme. Ånga
kan därför på ett alldeles särskildt sätt tjäna till
transport af värme, t. ex. från en central
ångpanna till apparater, i hvilka värmet nyttiggöres.
På detta sätt används ånga till uppvärmning af
luft (i värmeledningar, torkapparater), till
beredning af varmvatten (till bad, tvätt m. m.), till
kokning af mat o. s. v. Ånga kan användas antingen
genom att sättas i direkt beröring med det ämne
eller föremål, som skall kokas (t. ex. potatis), eller
ock utan att komma i sådan kontakt därmed, i
det att ångan får afge värmet genom en metallvägg
(rörslingor, ångmantel). I förra fallet kan
kondensvattnet antingen få afrinna (jfr fig. 3), eller
stannar kondensvattnet i det kärl, där kokningen
sker. Om "koket" utgöres af en vätska, utspädes
denna därvid. I regel är det olämpligt att
vid lagning af mat- och dryckesvaror genom
ångkokning låta dessa varor utspädas genom
kondensvattnet, utan användas därför härvidlag
"ånggrytor", utförda med ångmantel (fig. 1-2).
Härigenom vinnes äfven, att kondensvattnet kan
utan större värmeförlust återföras till
ångpannan samt att ångpannan ej behöfver beskickas
med så mycket pannstensbildande matarvatten.
- Inom ett stort antal industrier
(sockerindustri, bryggeri- och brännerirörelse,
charkuterifabrikation o. s. v.) bedrifves ångkokning i allra
största skala och under användning af mer eller
mindre komplicerade apparater.

K. S-n.


Fig. 1. Ångkokningsapparat,
stjälpbar och med mantel, för 50-600 l.
(Värmelednings-a.-b. Calor,
Stockholm.)


Fig. 2. Dylika
ångkokningsapparater för 10-50 l.
(A.-b. Calor.)


Fig. 3. Modern
ångkokningsapparat för potatis, med
hermetiskt slutbar dörr,
ångalstring inom apparaten och
undertill behållare för
kondensvattnets nedrinning. (A.-b.
Calor.)

Ångkran. Se Kran, sp. 1207, och
Lossnings- och lastningsanordningar, sp.
1129.

Ångkranpråm eller, som den numera benämnes,
Minutläggare, skpsb., vid det fasta
kustförsvaret användt mindre ångfartyg, försedt med
ångkran och vinschar m. m. för utläggning af de
tunga minor, som tillhöra den s. k. fasta
minmaterielen.

C.K.S.

Ångkrympning. Se Dekatera.

Ångkultur, åkerjordens bearbetning medelst
plogar eller harfvar, hvilka drifvas med ångkraft.
Se Motokultur.

Ångkvarn. Se Kvarn, sp. 369.

Ångkök, Folkkök (ty. volksküchen), kallas
offentliga, vanligen af kommunerna eller af
välgörenhetsföreningar anlagda eller understödda
anstalter, hvilkas bestämmelse är att förskaffa den
fattigare befolkningen en god och närande, om ock
enkel, kost till billigast tänkbara pris. Maten
beredes i stor skala och helst medelst ångkokning
(se d. o.) samt utportioneras såväl till spisning
på stället som till afhämtning. I synnerhet togo
de fart i Tyskland (där det första ångköket
inrättades 1849 i Leipzig), sedan sådana 1866
öppnats i Berlin. Det första ångköket i Sverige
anlades i Göteborg 1858 (s. å. fick Kristiania ett
förträffligt sådant), och 10 jan. 1859 öppnades ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>