Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ånganläggning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och till resp. 212, 520 och 930 kal., om äfven
flänsarna isoleras. Vid den isolerade rörledningen
mätes arean utanpå isoleringen. Enligt
Klingenberg kan som normal värmeförlust vid en
isolerad ledning med öfverhettad ånga räknas
600-900 kal. per t. och kvm. En väl utförd
isolering betalar sig alltid, och man bör därför egna
denna fråga stor uppmärksamhet och ej glömma
att äfven isolera flänsarna. Det bör beaktas att,
medan tryckförlusten i en àngledning hastigt minskas
vid reducerad belastning, värmeutstrålningen
är praktiskt taget oberoende af belastningen och
därför ökas procentuellt, ju mera belastningen
sjunker.
För att en väl planerad ångcentral skall kunna
lämna önskad ekonomi, erfordras, att driften skötes
omsorgsfullt, och den dagliga driftkontrollen
är ett värdefullt medel för driftingenjören att följa
driftens gång och att kunna lokalisera de eventuella
felen. Först och främst bör mängden bränsle uppvägas
liksom antalet kw-timmar afläsas, och man
bör dygn efter dygn kunna följa bränsleförbrukningen
per kw-timme. Bränslets effektiva värmevärde
bör undersökas då och då med lämpliga
mellanrum. Bränslets förbränning i ångpannorna
kontrolleras genom undersökning af ångpannornas
afloppsgaser och särskildt deras halt af kolsyra
och koloxid. Ju mera kolsyra afloppsgaserna innehålla,
desto mindre är luftöfverskottet, och desto
mindre värme afgår outnyttjadt från pannorna.
Strypes luftöfverskottet för mycket, kan lätt
förbränningen (se d. o.) bli ofullständig, d. v. s. att
ej allt kol förbrinner till kolsyra, utan en del
endast till koloxid. Dylik ofullständig förbränning
medför mycket stora förluster, och därför får endast
spår af kolsyra tillåtas i förbränningsgaserna.
Lämplig halt af kolsyra är 12-14 proc. Dessutom
mätes afloppsgasernas temperatur; och afgasförlusterna
minskas naturligtvis, ju lägre temperaturen
är. Afgasernas analys kan utföras intermittent
(t. ex. med s. k. orsat-apparat) eller
kontinuerligt (t. ex. med s. k. mono- eller andra
apparater). Afgasförlusten är ej ångpannans enda
förlust, utan utstrålning, förlust genom oförbrändt
bränsle m. m. tillkomma. Dessa förluster kunna
följas genom mätning af afdunstad vattenmängd,
kontrollering af matarvattnets temperatur och
ångans tryck och temperatur. Därigenom erhålles
den mängd värme, som nyttiggjorts i pannan, och
med kännedom om bränsleförbrukningen erhålles
därmed pannans verkningsgrad.
Samtliga mera betydande ångcentraler offentliggöra
sina ekonomiska driftresultat och vanligen
i antalet värmeenheter i bränsle per alstrad
kw-timme. En fullt modern ångkraftcentral af ej
alltför liten storlek förbrukar i fortfarighetstillstånd
under full belastning ung. 4,300-4,500 kal. per
kw-timme, exklusive alla ofvannämnda sekundära
förluster. I genomsnitt per år uppnås ej så låga
siffror på grund af förut omnämnda orsaker.
Berlins elektricitetsverk, som torde vara bland de
mest ekonomiska, förbrukade 1913 6,330 kal. per
kw-timme vid en belastningsfaktor = 0,23. Stockholms
elektricitetsverk, Värtan, förbrukade s. å.
6,950 kal. per kw-timme vid en belastningsfaktor
= 0,151, men 1916 sjönk värmeförbrukningen till
6,670 kal. Det är ingalunda uteslutet, att
ofvannämnda värmeförbrukningar kunna väsentligt
reduceras i framtiden i mån af stigande ångtryck,
förbättrade konstruktioner och jämnare
driftförhållanden.
2. Vid rena värmecentraler gäller det
att på mest ekonomiska sätt alstra en viss värmemängd
med ånga som värmemedium. Hit höra
samtliga ångvärmeanläggningar, hvilka emellertid
numera alltmer utträngas af varmvattenanläggningar
(se Uppvärmning). Den kemiska m. fl.
industrier behöfva stora mängder ångvärme, och
ångan uttages ofta direkt från ångpannorna utan
någon ångmotor som mellanled. Detta sker sär-
skildt i sådana fall, då vattenkraften är billig.
Hela ånganläggningen i denna andra grupp reduceras
då till ångpanneanläggning med tillhörande
hjälpmaskiner ocn apparater. Vid dessa anläggningar
måste alldeles särskildt hänsyn tas till de
förut omnämnda förlusterna på grund af ångbehofvets
starka och snabba växlingar. Genom installering
af en Ruths’ ångackumulator mellan ångpannorna
och värmebehofven kan emellertid ångpanneanläggningen
i stort sedt befrias från dessa ångvariationer.
3. Vid en kombination af kraft- och
värmecentraler arbeta anläggningarna på
så sätt, att ångan först arbetar i ångmaskiner eller
ångturbiner, men dessa äro ej kombinerade med
kondensorer, utan ångan afgår med ett tryck, som
vanligen ligger öfver atmosfärtrycket, och afledes
till värmeapparater, hvarest dess värme tillgodogöres.
På grund däraf förbrukar den af ångmaskinen,
resp. ångturbinen utvecklade effekten
endast en bråkdel af den värmemängd, som en
kondenseringsturbin erfordrar. Allt ångvärme, som
ej förvandlas i arbete, finnes nämligen kvar i
afloppsångan, om man undantar de ringa mängder
värme, som utstråla och som förbrukas till
lagerförluster o. d. Enär en hkr-timme motsvarar 632
kal., kan man uppskatta värmeförbrukningen i
ånga till omkr. 700 kal. per hkr-timme och omkr.
1,000 kal. per kw-timme. I bränslevärme tillkomma
ångpanneanläggningens förluster, och man kan
med hänsyn till dessa uppskatta värmeförbrukningen
till omkr. 1,400 kal. per kw-timme, om
kontinuerlig belastning förutsättes. Jämföres denna
siffra med förut angifna 4,300–4,500 kal. per
kw-timme för kondenseringsmaskineri, framgår
mottrycksmaskinens stora ekonomiska betydelse. Man
bör därför utnyttja all ånga, som behöfves för
värmeändamål, först i en ångmaskin eller ångturbin
till kraftgenerering. Detta sker f. n. ej i full
utsträckning, emedan ej alltid värmekraft erfordras
på samma ställe som värmet. Af denna orsak
förekommer allt fortfarande en mängd rena
ångvärmecentraler. I den mån kraftbehofven ökas,
kommer dock sannolikt mottryckskraftens betydelse
att alltmer inses. Det kommer äfven då att visa
sig nödvändigt att utvinna största möjliga
energimängd i förhållande till värmebehofvet. Alla
mottrycksmaskiner resp. mottrycksturbiner förbruka
visserligen ung. samma värmemängd per hkr-, resp.
kw-timme alldeles oberoende af ångförhållandena
och mottrycksmotorns förmåga att utnyttja ångans
expansion. Ur den synpunkten föreligger intet
behof att höja ångtrycket m. m. Däremot ökas
den utvecklade effekten per t. ex. 1,000 kal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
