Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 981-982 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkeshof ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

både på olika ställen vid Sveriges östersjökust och
i Finland. De många återfångade märkta ålarna
visa alla, att ålen under nämnda tid vandrar
söderut, och det med ganska stor hastighet, vanligen
10–15 km. i dygnet. Man känner t, o. m. ett fall,
då ålen måste ha vandrat 52 km. per dygn. En af
de ålar, som 15 aug. 1905 märkts vid Tvärminne
i Finland, återfångades 16 nov. s. å. vid Jyllands
östkust utanför Aarhus. Detta jämte andra
omständigheter visar tydligt, att ålen, när den blir
vuxen (fortplantningsfärdig), vandrar ut ur
insjöarna, utför floderna, ut ur Östersjön och vidare
ut mot Atlanten. Det har visat sig, att ålen därvid
vandrar endast under mörka nätter. Att
vandringsålen är på väg till sina lekplatser, är numera
ställdt utom allt tvifvel. Att ålen ej fortplantar
sig i sött vatten, framgår f. ö. däraf, att man icke
påträffar ålhannar i sådant vatten, utan endast
honor. Ålhannarna ha så stora anspråk på
vattnets salthalt, att de i Östersjön ej förekomma n.
om Kalmar sund, beroende på Östersjövattnets
norrut aftagande salthalt. 1856 beskrefs under
namnet Leptocephalus brevirostris en glasklar,
tunn fisk, med färglöst blod, utan bukfenor, af ung.
8 cm. längd och till formen liknande ett
neriumblad (fig. 2, öfverst). Denna fisk hade liksom de
flesta andra Leptocephalus-arter fångats i
Messinasundet. Först omkr. 40 år senare kunde italienarna
Grassi och Calandruccio uppvisa, att denna fisk
ej är en särskild art, utan en larvform af
sötvattensålen. De ansågo också på grund af vissa
omständigheter, att ålen fortplantade sig på
djupet i Medelhafvet. De hade emellertid ej påträffat
några fullt lekfärdiga ålar och ej heller några
nykläckta ållarver. En könsmogen ålhanne har en
gång 1903 påträffats vid danska kusten (Själland).
Den visade sig ha fått mycket stora ögon,
påminnande om vissa djupvattensfiskar och alltså
gifvande en vink om, att ålen fortplantar sig på stora
hafsdjup. I Messinasundet hade de bägge
italienarna också erhållit ålar, som hade mera
utvecklade könsorgan och stora ögon. Dessa ålar ansågo
de ha kommit upp till ytan från djupet genom de
kraftiga strömhvirflarna i Messinasundet. 1904
fångades af Schmidt för första gången en larv af
sötvattensålen utanför Medelhafvet, nämligen v. om
Färöarna nära ytan öfver djupt vatten. Sedermera
ha många exemplar af Leptocephalus brevirostris
erhållits ute i Atlanten. Den har dock ej
erhållits i områden, som äro grundare än 1,000 m.
och där temperaturen på 1,000 m. djup är lägre
än omkr. 7°. De rikligaste förekomsterna ha
påträffats s. v. om Irland, men f. ö. finns den
öfverallt v. om Brittiska öarna, Vizcaya-bukten,
Spanien och Portugal samt i Medelhafvet. Ju längre
västerut man kommer, desto yngre och mindre äro
dock larverna. De fullvuxna larverna ha en
medellängd af 75 mm. Men man har nu erhållit
larver ända ned till 9 mm. längd. Dessa mindre
larver (preleptocephala stadier) ha fångats långt
västerut i Atlanten, hufvudsakligen s. och s. v. om
Azorerna. Då man således finner de minsta kända
larverna långt ute i Atlanten, ha forskarna
kommit till den numera allmänt antagna uppfattningen,
att ålen också fortplantar sig där. Då ålen på
hösten lämnar Europas kuster, är den helt visst på
färd till det flera hundra geografiska mil aflägsna
lekområdet. Sedan leken förrättats, dör ålen. Den
kommer åtminstone ej tillbaka till kusterna. Ifrån
fortplantningsområdet föras larverna med
hafsströmmarna mot Europas kuster och äfven in i
Medelhafvet. Schmidt har nämligen genom sina
undersökningar uppvisat, att ålen ej fortplantar
sig i Medelhafvet. Ifrån Leptocephalus-stadiet

Fig. 2. Larver af den europeiska sötvattensålen. Öfverst den fullvuxna larven (Leptocephalus brevirostris). De öfriga figurerna visa dennes förvandling till ålens form (den nedersta bilden). Samtliga bilderna i ung. 3/4 nat. storl. (Efter Johannes Schmidt.)

anta larverna småningom ålens form (se fig. 2),
hvarunder de afta ung. 1 cm. i längd. De äro dock
ännu genomskinliga och bruka då gå under
benämningen "glasål". I detta stadium ha de hunnit in
till kusterna af Spanien, Frankrike och England och
vandra där i massor uppför floderna samt komma
äfven in i Skagerak och Kattegatt, där de stiga upp
i floderna. De flesta ålungar, som vandra uppför
de svenska floderna, ha dock blifvit pigmenterade
och äro mörka till färgen samt ha ofta fått
ansenlig längd. I stort sedt äro de uppvandrande
ålungarna större i de längre norrut belägna
Östersjöälfvarna. Antalet aftar också, ju längre norrut
man kommer. Allt detta beror på, att afståndet
från ålens lekplatser blir större, ju längre in i
Östersjön man kommer. Det vid Trollhättan
uppvandrande ålynglet har en medellängd af omkr. 25 cm.
och det, som går upp i Dalälfven, omkr. 35 cm.
Det senare är ock i genomsnitt omkr. 3–4 år äldre
än det förra. Vid sin vandring uppför de rinnande
vattnen ådagalägga ålungarna en beundransvärd
energi för att öfvervinna hindren i deras väg. De
gå uppför lodräta fuktiga dammbyggnader och
genom de minsta rännilar. Ålen förekommer ofta i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>