Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åkerbönan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det ekonomiska området föranledde, att han 28
sept. 1874 utsågs till statsråd och chef för Finans-
departementet, ett ämbete, som han emellertid läm-
nade redan 11 maj 1875, emedan han fann framläg-
gandet af sistnämnda års värnpliktslag olämpligt.
Han valdes 1875 och 1884 af Stockholms läns
landsting till led. af Första kammaren, som gaf
honom plats i lagutskottet (1876-77), i särskildt
utskott (1877) och i bankoutskottet (1879-89),
hvars ordf. han var i flera år. Under fjorton år
(1876-89) var han därjämte ordförande-fullmäk-
tig i Riksgäldskontoret. Hans riksdagsarbete kom
således alltmer att koncentreras på frågor, som
rörde bankväsendet och riksgälden. När tullstriden
trädde i förgrunden, slöt Å. sig 1886 till
skyddspartiet, motiverande sin ståndpunkt med
jordbrukets svåra betryck och faran af ökad
skuldsättning till utlandet. I den protektionistiska
ministären Bildt inkallades Å. 12 juni 1889 som
utrikesminister, men öfvertog redan 12 okt. s. å.
som statsminister främsta platsen inom statsrådet.
Under hans ministär åvägabragtes flera viktiga
förbättringar i försvaret, Norra stambanans byggande
påskyndades kraftigt, Gällivarebanan blef statsegendom,
en hypoteksbanksreform genomfördes,
mellanrikslagen reviderades, en ny sjölag antogs,
och en kompromiss genomdrefs i väghållningsfrågan.
Genom lagen om upplåtande af jordtorp samt
förlänande af byggnadsunderstöd åt nyodlare på
kronans skogsmarker i Norrbottens län af sågs en
kraftigare kolonisation i dessa trakter.
Vid ett enskildt möte inom Första kammaren 3
maj 1891 för öfverläggning om det kungl. förslaget
rörande utsträckning af de värnpliktiges
tjänstgöringstid till 90 dagar fällde A. några ord om
att vid behof kunna "tala svenska både mot
öster och väster", hvilka, lösryckta ur sitt sam-
manhang, ostentativt framställdes i oppositionspres-
sen såsom innehållande ett hot mot Norge. Ehuru
34 ledamöter af Första kammaren 11 maj offent-
ligen betygade, att en sådan innebörd ej kunde
tilläggas hans yttrande, och ehuru Å. själf lät inför
den norska allmänheten dementera den mening
man gett det, begagnade man sig af den sensation
hans yttrande framkallat: i Sverige för att göra
hans ställning omöjlig, i Norge för att vid stor-
tingsvalen ytterligare öka den anti-unionella stäm-
ningen. Å. fann sig då föranlåten att 10 juli s. å.
lämna sin plats i regeringen, hvilken emellertid
behöll sin skyddsvänliga karaktär under ledning
af den till statsminister utsedde protektionistiskt
sinnade godsägaren E. G. Boström. Vid de allmänna
valen till Andra kammaren hösten 1893 blef Ä.
vald i sin gamla valkrets, Södra Eoslags domsaga,
som han tillhörde till 1895, då han under pågående
riksdag 18 april valdes af Stockholms läns lands-
ting till led. af Första kammaren. Han var vid
nämnda års riksdag ordf. i Första särskilda ut-
skottet och tillhörde sedan 1896 konstitutions-
utskottet, där han 1899 utsågs till ordf. Han var
under många år ordf. i sågverksegarnas garanti-
förening och i styrelsen öfver allmänna hypoteks-
banken. 1875 blef han hedersled, af Akademien för
de fria konsterna och 1880 led. af Landtbruksakad.
1876 blef Å. öfverstekammarjunkare. 1891 utgaf
han i en för vänner af sedd liten upplaga (65 ex.)
Otium. Två tolfter dikter.
6. Albert Lars Evert Å., friherre,
tillhörande grenen Å. af Blombacka (se of van), äm-
betsman, politiker, f. 14 april 1846 i Stockholm,
d. där 7 maj 1920, blef student i Uppsala 1863
och efter där 1869 aflagd examen till rättegångsverken
vice häradshöfding 1872, riddarhuskanslist 1873,
kanslisekreterare 1876 och kansliråd och byråchef
i Finansdepartementet 1878 samt var därjämte 1884-89
sekreterare och ombudsman vid Riddarhuset. Expeditionschef
i Finansdepartementet 1888, ingick han sept. s. å.
som konsultativt statsråd i Bildts protektionistiska ministär.
Från statsrådsämbetet afgick han 1899 och var 1899–1911 president
i Kammarrätten. Som led. af Första kammaren för Göteborgs och
Bohuslän 1899–1913 intog han en inflytelserik, bemärkt och
aktad ställning äfven utanför den längst till höger
stående fraktionen, hvars ledande och förnämste
märkesman han tidigt blef. Han var led. af talmanskonferensen
sedan 1900 och af unionsutskottet vid urtima riksdagarna 1905
samt vice talman oktoberriksdagen s. å. Han var ock led. af
högerpartiets förtroenderåd sedan 1902. Å:s starkt utpräglade
konservatism föranledde honom att reservera sig mot framläggandet
af det synnerligen moderata Annerstedtska regeringsförslaget i
rösträttsfrågan 1896 såsom opåkalladt och egnadt att
rubba karaktären i representationen och garantierna för
en lugn samhällsutveckling. I rösträttsdebatten 1902 bestred
han, att en utsträckning af rösträtten skulle vara en
konsekvens af 1901 års beslut i försvarsfrågan och att
några löften därvid blifvit gifna. Han skulle rösta
för af slag för att i nödtvång välja Billingska linjen.
Vid behandlingen af 1904 års regeringsförslag i
rösträttsfrågan genmälte han mot Boströms bekanta replik
om, att den politiska tyngdpunkten låge i Andra
kammaren, att det icke vore någon sanning, men
kunde bli det, om regeringsförslaget antoges. Hans
motstånd mot regeringens förslag i rösträttsfrågan
1907 och dess accepterande af sammanjämkningsförslaget
var prägladt af bitterhet och vemod. Regeringens
beteende påminte, sade han, bl. a., om
en auktion, där man icke bjöde öfver andras
bud, utan öfver sina egna. 1865 års Riddarhus
hade fallit på sin öfvertygelse, men 1907 års Första
kammare vek för en opinion. I unionsfrågan
tillhörde Å. Alinska riktningen, men det föll på hans
lott att vid andra urtiman 1905 som ordf. underteckna
särskilda utskottets förslag att godkänna unionens
upphäfvande samt att försvara det emot de ända in i
det sista missnöjde inom kammaren.
Å. var sekreterare i kommittén ang. döfstumsundervisningens
ordnande (1876-78) och led. i kommittén för
domänförvaltningens ordnande (1880). 1907 kreerades han
till juris hedersdoktor i Uppsala.
7. Anna (Annie) Vilherlmina Elisabet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
