Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åhussandsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5,465,100 kr.). Den taxerade inkomsten var s. å.
1,729,054 kr. (municipalsamhället 2,166,914 kr.).
Å. har järnvägsförbindelse till Kristianstad
(Hässleholm–Kristianstads järnväg) och Tollarp (Östra
Skånes järnväg). Med Kristianstad förbindes det
äfven af Helgeån och Härnestads kanal (se d. o.).
Den betydande hamnen tillhör Kristianstad (se
d. o., sp. 1405). Den idylliska köpingen lefver
till stor del på tobaksodling (åkerareal 32 har);
industrien är ringa, den största anläggningen är
en spritförädlingsfabrik; dess öfriga rörelse och
handel stå mest i samband med hamnen. Å. är
lots- och tullstation. Äspet, ön s. om köpingen
mellan Helgeåns båda utloppsarmar, har en
förträfflig, mycket besökt badstrand. – Aos l. Ahus
(se Aros) var redan tidigt under medeltiden en
betydande befäst stad med ett dominikankloster,
helgeandshus och flera kyrkor, hvaraf den nuv.
kyrkan, en af de större och arkeologiskt
märkligare i Skåne, uppfördes under senromansk tid
och under gotisk tid flera gånger tillbyggdes.
Slottet, Aose hus, hvars lämningar 1892
utgräfdes, anlades på 1100-talet af biskop Eskil i Lund,
förstördes 1262, men återuppfördes och tillhörde i
allmänhet ärkebiskoparna i Lund, hvilka ofta
vistades där. Under Nordiska sjuårskriget brändes
staden 1564 af Klas Kristerson Horn och 1569 af
hertig Karl. 1617 förlorade den utarmade
staden sina privilegier till förmån för det nyanlagda
Kristianstad, dit dess borgare ålades flytta. Under
svenskarnas blockad af Kristianstad 1677 byggde
Dahlbergh bro och broskans vid Å. samt gjorde
försök att uppdämma Helgeån, hvilka dock
misslyckades. Till skydd för dessa arbeten anlades ett
blockhus och en skans på Kvarnholmen. I maj 1678
befästes sedan Å. ytterligare. – Först efter
tillkomsten af järnväg 1886 och utvidgningen af
hamnen 1895–98 har orten åter uppblomstrat och
erhöll 1897 köpingsrättigheter, som tillämpats
sedan nyåret 1905.
2. O. Sjn. L. W:son M.
Åhussandsten, geol., en till Sveriges kritsystem
hörande, ljus, finkornig, ej sällan kalkblandad
sandsten, som träffas i lösa stenar och block inom
östra Skåne, synnerligast i trakterna kring Åhus,
och som helt säkert bildar berggrunden inom
sistnämnda område. Se vidare
Ignabergakalksten.
E. E.
Åkallan (lat. invocatio), i vidsträckt betydelse
detsamma som bön i inskränkt betydelse, d. v. s.
Guds anropande om något (se Bön); i inskränkt
betydelse anropande om hjälp mot något, bön om
befrielse från något ondt.
J. P.
Åkanna, bot., detsamma som gul näckros (se
Nuphar).
Åkarp. 1. Socknar. Se Norra Åkarp och
Södra Åkarp. – 2. Municipalsamhälle
(jämlikt k. br. 21 nov. 1913) i Malmöhus län, Burlöfs och
Tottarps socknar, beläget vid statens järnvägar, 8
km. från Lund och 9 från Malmö. 337 har, 1,204
inv. (1920), hvaraf inom Burlöfs socken 285 har,
905 inv. Tax.-värde å bevillningsskyldig fast
egendom 3,451,900 kr. Taxerad inkomst af kapital
och arbete 1,572,474 kr. (1920). På platsen finnas
flera handlande och handtverkare samt mejeri,
mekanisk verkstad och tegelbruk. I närheten äro
Alnarps landtbruksinstitut och Hvilans folkhögskola
belägna.
2. L. Wll.
Åkarpslagen plägar nian benämna ett på grund
af en motion af led. i Andra kammaren Per
Pehrsson i Åkarp (se denne) 1899 gjordt tillägg
till den allmänna straffbestämmelsen för
rättsstridigt tvång (se d. o.) i Straffl. 15 : 22, genom
hvilket tillägg straff infördes jämväl för försök till
dylikt brott, dock endast för så vidt fråga är om
försök att "tvinga någon till deltagande i
arbetsinställelse eller hindra någon att återgå till arbetet
eller att öfvertaga erbjudet arbete". Genom den
ensidighet, som utmärkte nämnda lagändring, så
väl som på grund af förhållandena vid dess
tillkomst i öfrigt, har densamma otvifvelaktigt i icke
ringa mån bidragit till att rubba den aktning för
lagen, som tidigare utmärkt det svenska
rättssamhället. I stället för att straffbelägga försök till
rättsstridigt tvång öfver hufvud, tog förevarande
lagstiftning endast sikte på vissa slags försök
till rättsstridigt tvingande och därvid endast
på sådana, som ur det då politiskt
maktegande arbetsgifvarintressets synpunkt voro
särskildt betänkliga. Försök att rättsstridigt hindra
någon att deltaga i arbetsinställelse eller att
rättsstridigt tvinga någon att återgå till arbetet eller
att öfvertaga erbjudet arbete straffbelades sålunda
icke. Redan därigenom fick lagen i sin
affattning en tydlig karaktär af klasslagstiftning. Än
betänkligare var emellertid, att straffet för de
sålunda straffbelagda försöken sattes lika högt som
straffet för fullbordadt tvingande, ehuru eljest
straffet för försök enligt Straffl. så godt som undan-
tagslöst är lindrigare än straffet för fullbordadt
brott. Särskildt odiöst blef detta af steg från eljest
vedertagen grundsats på grund däraf, att genom
försökets likställande med det fullbordade brottet
i förevarande fall tillika skapades en
vidsträcktare häktningsbefogenhet vid dylika försök, än
eljest hade behöft bli fallet. Det ensidiga
intresse, som nämnda lagstiftning tjänade,
markerades än tydligare därigenom att, medan
rättsstridigt tvång enligt 15 : 22 eljest kan åtalas af
allmän åklagare, endast om målseganden anger
det till åtal, redan förut genom ändringar 1893
och 1897 i Straffl. 15 : 24 fastslagits, att det
fullbordade tvingandet utan vidare skulle hemfalla
under allmänt åtal, därest gärningen afsåg att
"tvinga någon till deltagande i arbetsinställelse
eller hindra någon att återgå till arbetet eller
öfvertaga erbjudet arbete" samt denna regel nu
äfven utsträcktes till det straffbara försöket. Den
af riksdagen antagna lagen sanktionerades af
konungen trots afstyrkande af samtliga Högsta
domstolens i förslagets granskning deltagande
ledamöter. Flera förslag om dess upphäfvande eller
ändring blefvo under den följande tiden af riksdagen
afslagna. Först 1914, efter Världskrigets utbrott,
vidtogs däri den ändringen, att straffmaximum vid
försök nedsattes till 2 års fängelse, medan detsamma
i fråga om det fullbordade brottet alltjämt är 2
års straffarbete. Till följd af denna ändring har
ock häktningsbefogenheten i fråga om försök
blifvit väsentligen inskränkt.
N. S-g.
Åkdon. Se Fordon och Vagn.
Åkeaner. Se Åkianer.
Åke Axelsson. Se Tott 3 och Natt och
Dag 11.
Åke Bengtsson. Se Ferla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
