Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zwingli ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
887
Zwingli
oöfverkomliga yttre skiljemärket mellan Z:s och
Luthers värld, nattvardsläran. Urspr. hade Z. här
samma allmänna uppfattning som Luther (ett verk-
ligt Gudsmöte, men personligt och utan någon
magi). Men genom ett olyckligt ingripande af
holländaren Hoen och af Karlstadt tvungos både
Z. och Luther att öfverflytta sin olika anda på
denna till kulten hörande och därför särskildt öm-
tåliga punkt (se Nattvarden). - Men först
och sist måste Z. i allt sitt handlande förstås som
patriot. Hela hans reformation är på det inti-
maste sammanflätad med hans arbete för sitt Zii-
rich och i sista hand för sitt Schweiz. När det
gäller fäderneslandet, få alla betänkligheter vika.
Så kunde den ytterlige pacifisten på vägen öfver
det nationella försvarskrigets berättigande komma
ända till att vädja till kriget som medel att främja
evangeliums sak. Så blef Z. ock till sist ej blott
Zürichs profet och folktribun, utan äfven dess
generalstabschef. För Z. betydde detta äfven, att
gamla testamentet i hans andliga värld segrade
öfver Jesu bergspredikans evangelium. Det blef
ett för kristenheten ödesdigert arf till den kom-
mande kalvinismen.
Huru Z. äfven som reformator förblef politiker,
visar redan hans första åtgärd, sedan han vunnits
och begynt arbeta för en luthersk reformation.
1521 förmådde han Zurich att under motsättning
mot öfriga kantoner afvisa förbundet med Frank-
rike. Tack vare sin starka politiska ställning
kunde Z. så gå till kyrkoreformen. 1522 kom
hans första reformatorskrift Von erkiesen und fry-
heit der spy sen, riktad mot fasteföreskrifter och
allt yttre ceremonitvång. Kyrkorättsligt viktigt
var, att Z. nedlade sin katolska kyrkoherdebefatt-
ning och blef fristående predikant under rådets
skydd. Så begynte i Zurich ett nytt evangeliskt
predikoämbete skapas. En i och för sig obetydlig
disputation jan. 1523 mellan Z. och Joh. Faber
medförde den definitiva vändningen till reforma-
tion i Zurich. I samband därmed utgaf Z. Usslegen
und grund der schussreden (disputationsteserna), den
mest omfattande och betydande af Z:s tyska skrifter,
med fullständigt program för reformationsverket.
Den betecknar i själfva verket höjdpunkten i Z:s
evangeliska utveckling, hans befrielse från Erasmus
genom Luther. När nu kultiska nyordningar bör-
jade införas och präster öppet gifte sig (Z. hade
1522 ingått hemligt äktenskap med en adelsänka,
Anna Keinhard), uppstod oro, och rådet anordnade
en ny disputation 26 okt. 1523, som räckte i tre
dagar och betydde Z:s afgörande seger. Men från
denna tid fick Z. en svår kamp på en ny front,
mot den radikala spiritualismen, ur hvilken döpar-
rörelsen (anabaptismen) just växte fram bland Z:s
anhängare i Schweiz. I jan. 1525 lät Z. rådet i
Zurich utdrifva några, som från 1524 förkastade
barndopet. Nya hårda åtgärder med afrättningar
följde. När Hubmaier i dec. 1525 kom flyende
till Zurich, anordnades en disputation mellan ho-
nom och Z.; när han ej underkastade sig, sattes
han af Z. i fängelse och fick undergå tortyr samt
utvisades. Under tiden skärptes Z :s förhållande till
katolicismen i Schweiz. Denna förband sig från
1524 med den allmänna antilutherska aktionen i
Tyskland-Nederländerna. Därmed drefs Z. ut på
det europeiska politiska planet. En seger för hans
schweiziska politik var Frans I:s nederlag vid
Pä via. Till den besegrade konungen skref Z. 1525
en af sina främsta skrifter, De vera et falsa reli-
gione, en populär skissering af Z:s dogmatik. Här
ha alla hans egendomligheter i läroåskådning (utom
predestinationen) fått fullt klart uttryck. I Zurich
borttog man ock 1525 resten af det gamla kyrko-
väsendet och bröt i jan. 1526 äfven den yttre
diplomatförbindelsen med Kom. - Döparekrisen
framkallade emellertid 1525-26 en period af till-
bakagång för det schweiziska reformationsverket.
I ett religionssamtal i Baden 1526 vågade Z. ej
deltaga; och den schweiziska landtdagen beslöt
lägga stora bannet öfver honom. Skickligt sköt
han emellertid fram den stora kantonen Bern;
när religionsfrågan där skulle afgöras genom en
disputation (jan. 1528), infann sig Z. själf och
vann en lätt seger. Efter denna stod Z. 1528 på
höjden af personligt anseende och religiöst infly-
tande; han blef detta år ock medlem af hemliga
rådet i Zurich och ledaren af den evangeliska
politiken i Schweiz. - Under tiden hade Z. för
att stärka sin politiska position skjutit fram olik-
heten med Luther, särskildt i nattvardsläran, där
han från Hoen fått det passande lösensordet:
est = significat. 1527 vände sig Z. direkt mot
Luther med Amico exegesis\ och på Luthers
"Dass diese worte etc." s. å. svarade Z. med
"Dass diese worte... ewiglich den alten sinn
haben". Katolikerna jublade öfver, att kättarna
aldrig så våldsamt anfallit Kom, som de nu an-
grepo hvarandra. Schismen var dubbelt farlig
för de evangeliske i det hotande politiska läget
efter riksdagen i Speier 1529. Så kom religions-
samtalet i Marburg till stånd 1-3 okt. 1529, där
enigheten dock till sist strandade, ej på Luthers,
utan på Z:s motstånd. Denne behof de alltfort
motsättningen mot L. för sin politiska ställning i
Schweiz. Så insände han ock till riksdagen i
Augsburg 1530 en särskild bekännelse, Fidei ratio
ad Carolum Imperatorem (3 juli 1530). Och i
Sermonis de providentia Dei anamnema aug. 1530
framlade han hela sin religiösa tankevärld i strängt
systematisk form, nu äfven med predestinationen.
Men den medlande ståndpunkt, som Strassburgs
reformator Bucer intog, trängde segrande fram i
Syd-Tyskland och beröfvade Z. allt mera infly-
tande. Han försökte rädda detta genom en, f. ö.
politisk framsynt, omgestaltning af Edsförbundet
under Zürichs och Berns ledning. Men Bern drog
sig undan. Och när han ville böja de katolska
urkantonerna genom uthungring, grepo dessa till
vapen. Zurichs i hast uppbådade lilla här upprefs
i slaget vid Kappel, och Z., hvilken medföljt hären
som fältpräst, nedhöggs 11 okt. 1531. Liket blef
sönderdeladt och brändt. En bronsstaty af Z.
restes i Zurich 1885.
Z:s skrifter utgåfvos (ofullständigt) af hans mag
K. Gwalter (4 folioband 1545, 1581), fullständi-
gare af M. Schuler och J. Schulthess (8 bd med
suppl. 1828-42). I "Corpus reformatorum" (bd
78 ff.) utges de af E. Egli (död), W. Köhler och
G. Finsler (1921 4 bd utkomna, t. o. m. 1525,
af brefven 3 bd, t. o. m. 1528). En folkupplaga
af Z:s viktigaste skrifter utgafs 1918 af Finsler,
Köhler och Riiegg. Hans bref 1512-26 utgåfvos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
