Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zubov ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
farvattnet mellan Enkhuizen och Stavoren delas viken
i två bäcken, ett nordligt och ett sydligt, hvilkas
sammanlagda areal är omkr. 5,250 kvkm. Vikens
förnämsta tillflöde är Ijssel, Rhens nordligaste
mynningsarm. Det nordliga bäckenet består till stor
del af grund, holl. wadden (ty. watten, se d. o.)
eller waardgronden, som mestadels ligga öfver
vattenytan under ebb, men åter öfversvämmas
under flod. Öster om Vlieland finns t. o. m. ett
område, som under större delen af året beständigt
är höjdt öfver vågorna och hvars innersta del bildar
den lilla obebodda ön Grind. Mellan de nämnda
grunden slingra sig djupare rännor, som af
tidvattensrörelsen upprensas; de stå i förbindelse med
någon af hufvudkanalerna mellan öarna: sålunda
fortsättes Marsdiep af ett farvatten, som bär
namnet Texelstroom, medan Vliestroom bakom ökedjan
fortsättes af flera slingrande vattenleder sådana
som Vlieter, Scheurrak och Oude Vlie. I den
sydvästliga delen af norra bäckenet ligger ön
Wieringen (se d. o.). Det sydliga bäckenet har en
helt annan bottengestaltning. Endast längst i n.
sträcka sig hit in fingerliknande, djupare rännor,
som användas af tidvattnet; i öfrigt sluttar
bäckenet svagt inåt mot midten, där de djupaste
partierna, 4–4,5 m., finnas. En sydvästlig sidoarm
till Z. är Ij, som fordom stod i förbindelse med
det sedan 1852 torrlagda Haarlemmermeer. Tre
öar finnas i bäckenet: Marken i s. v. med
sin egendomliga fiskarbefolkning, samt Urk (80
har, byggd af diluvialsand, 8 m. ö. h., med
2,994 inv. 1920, hufvudsakligen fiskare) och
Schokland i n. ö. Sistnämnda ö, 140 har stor,
är byggd af torfjord och oskyddad och har därför
under tidernas lopp alltmera minskats i omfång
genom vågornas inverkan; genom statens ingripande
flyttades befolkningen 1859 öfver till fastlandet.
Vattenytans nivå i det sydliga bäckenet är
underkastad betydande växlingar, som till stor del ha
sin grund däri, att olika mängder Nordsjövatten
under olika vindförutsättningar pressas in genom
sunden; därigenom kan nivån tvingas att stiga
till mer än 3 m. öfver det normala, hvilket högst
menligt inverkar på de kringliggande, lågt belägna
länderna, som ha svårt att få sitt vatten afbördadt
under ihållande högt vattenstånd i Z.
Historia. Viken Z. har en högst egenartad
uppkomsthistoria, som det dock är svårt att i detalj
följa. Under romartiden fanns ungefär på den
plats, som nu upptas af det sydliga bäckenet, en
insjö, af Pomponius Mela kallad Flevo. Denna
genomflöts af den norra Rhenarmen, som
utmynnade i Nordsjön mellan de nuv. öarna Vlieland
och Terschelling. Där har sedan dess en
betydande landförstöring egt rum, i det att
tidvattensvågen sökt sig väg uppför mynningen samt
öfversvämmat och uppslukat allt större
landsträckor. Men detta har skett småningom utan några
katastrofer; de uppgifter om landförluster, som
sättas i samband med stormfloderna från 1170 till
1395, äro grundade på senare, fullständigt
ovederhäftiga krönikörers utsago. Under tidig medeltid
kallades det sydliga bäckenet Almere. Namnet
Sudersee uppträder i urkunderna först 1340 och
måste ha uppstått i de nordiska länderna. Det
förekommer till en början endast i nordiska
urkunder och kan icke sättas i samband med någon
naturlig förändring af landskapsbilden,
åstadkommen genom en katastrof. I äkta holländska
urkunder finner man namnet Z. först 1413. Under
senare år har man i Z. igångsatt ett af de
betydelsefullaste torrläggningsarbeten i alla tider. Tan-
ken att afstänga Z. hade visserligen förut helt
allmänt uttalats (redan på 1600-talet), men först
ingenjören van Diggelen vågade (1849) framlägga
en utförlig plan, som gick ut på att afdämma hela
Z. genom en damm, som skulle förena de frisiska
öarna inbördes med undantag för en sträcka
mellan Marsdiep och Vliestroom. 1866 gjorde
ingenjören Beijerinck förslag till torrläggning af den
sydliga delen af det södra bäckenet. 1877
framlades ett regeringsförslag, hufvudsakligen följande
Beijerincks plan, men det återtogs efter kort tid.
28 april 1886 bildades på privat initiativ en
Z.-förening, som undersökte de tekniska
förutsättningarna och de ekonomiska konsekvenserna af en
torrläggning och i en rad publikationer
sammanfattade de vunna resultaten. En statens
kommission, som redan 1892 haft frågan under
behandling, uttalade sig 1894 därhän, att torrläggningen
var möjlig och borde utföras af staten. Två
regeringsförslag (1901 och 1907) framlades utan
resultat, men ett tredje (1916) antogs 1918 till
utförande. Enligt detta kommer en spärrdamm att
anläggas från orten Van Ewijksluis i Nord-Holland
till ön Wieringen och från denna ös nordöstra
punkt till byn Piaam i Frisland. Dammen får en
längd af 29,300 m. och en höjd af 5,2–5,6 m.
öfver normalt vattenstånd. På halfva vägen mellan
Wieringen och Piaam kommer man att uppbygga
en ö för att sedan såväl därifrån som från
Wieringens och Frislands kuster arbeta på
framdragandet af dammen. Bakom den sålunda
färdigbyggda spärrdammen komma fyra områden,
kallade "polders", att torrläggas:
Nordvästpoldern, belägen s. ö. om Wieringen, 21,700 har,
Sydvästpoldern, från Hoorn mot s. till ön
Marken, 31,520 har, Sydöstpoldern, från
Muiderberg till Ijsselmynningen, 107,760 har,
och Nordöstpoldern från frisiska kusten
mot öarna Urk och Schokland, 50,850 har.
Sammanlagdt komma alltså 211,830 har att torrläggas,
däraf 144,410 har fruktbart land. I midten af
Z.-bäckenet kommer att kvarstå en vattenyta om
145,000 har; denna "sjö", hvilken man redan gett
namnet Ijsselmeer, kommer efter hand att
förvandlas till ett sötvattensbäcken, som skall
afbörda sitt vatten genom en sluss på östsidan af
Wieringen. Ett betydande fiske väntar man sig
skola kunna bedrifvas i Ijsselmeer, om också det
ansjovisfiske, som f. n. bedrifves i Z., är en
inkomstkälla, som utsinar. Kostnaderna för alla
torrläggningsarbetena beräknades 1914 till 222 mill.
gulden. Anläggningen af spärrdammen beräknas
ta 9 år i anspråk; därefter kan Nordvästpoldern
förväntas vara torrlagd på det 14:e, Sydöstpoldern
på det 21:a, Sydvästpoldern på det 28:e och
Nordöstpoldern på det 33:e året efter dammarbetenas
begynnelse. De torrlagda områdena kunna dock
först efter 2 à 3 år tas i bruk för odling. De
hittills utförda arbetena ha varit af endast
förberedande art: material har samlats, och en hamn
på östsidan af Wieringen är under arbete samt
beräknas vara färdig 1922. Då är man också beredd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
