Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zoologi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
831
Zoologi
832
toinien är uteslutande analytisk, är den jämfö-
rande anatomiens metod syntetisk. Af dessa be-
stämningar framgår, att endast den jämförande
anatomien kan göra anspråk på benämningen ve-
tenskap, ty en blott och bart "beskrifvande"
vetenskap är en själfmotsägelse. Vidare har erfa-
renheten lärt, att den rent beskrif vande anatomien
ej ens i hvarje fall kan, såsom stundom framhålles,
anses som förarbete och grundlag af den jämfö-
rande anatomien. Detta framgår redan däraf, att
den förra, som blott samlar och beskrif ver fakta,
saknar synpunkter för bedömandet af dessa faktas
värde. Ty i och för sig själf är det ena faktum
af samma betydelse som det andra; först när dessa
fakta skola användas till uppbyggandet af ett sy-
stem, erhålla de ett olika värde, graderas deras
värde. Därutaf följer - och detta skulle lätte-
ligen kunna bevisas genom exempel ur den ana-
tomiska litteraturens historia -, att i och för sig
själf va obetydliga och oansenliga organisationsför-
hållanden, hvilka af den beskrif vande anatomien
betraktats såsom "tillfälliga" eller underordnade
och därför af denna antingen ej blifvit tillräckligt
uppmärksammade eller rent af uteslutna ur be-
skrif ningen, kunna bli af allra största betydelse
för en undersökning, hvilken ställer som sin upp-
gift att uppsöka sambandet mellan skilda orga-
nisationer och för hvilken således en i och för sig
ytterst ringa, ja t. o. m. inkonstant strukturegen-
domlighet kan vara af oskattbar òetydelse för bedö-
mandet af samma strukturs mera utbildade fram-
trädande på ett annat stadium. Sin betydelse
får däremot den beskrif vande anatomien, då den
ställer sig i vissa praktiska discipliners tjänst; så-
lunda är antropotomien, eller läran om människo-
kroppens byggnad - ett kunskapsområde, för
hvilket benämningen anatomi förr speciellt tilläm-
pades -, oumbärlig för läkekonsten och har där-
för utvecklats i närmaste samband med denna,
medan vissa husdjurs anatomi står i samma för-
hållande till veterinärmedicinen. Benämningarna
antropotomi och zootomi (läran om djurens kropps-
byggnad med uteslutande af människans) ha
uppkommit såsom resultat af den skilda historiska
utveckling, som sagda discipliner förete och till
hvilken vi i det följande skola återkomma. De
kunna endast i så måtto anses vara skiljaktiga,
som de ha skilda föremål, hvaremot deras metod
är fullkomligt identisk. Slutligen må här påpekas
den skefva uppfattningen, som ofta göres gällande,
att anatomien skulle ha att sysselsätta sig endast
med organismernas inre byggnad. I anatomiens
begrepp ligger uppenbart, att den, såväl såsom
beskrif vande som ock såsom jämförande, har att
i samma utsträckning taga hänsyn till de s. k.
yttre karaktärerna, d. v. s. den yttre kroppsfor-
men och de på kroppsytan belägna organen. Så-
lunda kunna tydligt vis t. ex. hårens och fjädrar-
nas form, färg, anordning, relativa storleksförhål-
landen o. s. v. lika väl sägas falla inom anato-
miens område som hvilket inre organ som helst;
och när man velat förlägga sysslandet med sagda
organs här uppräknade egenskaper till den s. k.
zoologiska systematikens område (jfr nedan), har
man uteslutande tagit hänsyn till den rent tek-
niska metodens olikhet, som i det anförda fallet
ej består i samma förberedelse (preparation) som
vid undersökning af de inre organen. - Vända
vi oss åter till embryologien, hvilken vi of van be-
tecknat som den andra af morfologiens hufvudgre-
nar, så kan, då vi förmå uppfatta och förstå en
djurform eller ett organ till deras fulla betydelse,
endast om vi ega kännedom om deras uppkomst
och utveckling, anatomien, för såvidt densamma
gör anspråk på att vara en vetenskap, ej nöja sig
med kunskapen om den färdiga djurkroppen eller
det färdiga organet, utan måste beständigt taga
hänsyn till djurkroppens eller organets form, sam-
mansättning o. s. v. på de olika stadierna af deras
utveckling. Ett organ hos en djurart kan näm-
ligen under sin individuella utveckling genomgå
formtillstånd, hvilka hos andra djur finnas fixe-
rade under hela lifvet. Vidare inträffar det ofta,
att ett organ i fullt utbildadt tillstånd är så starkt
modifieradt, att endast kännedomen af dess utveck-
ling under foster- eller larvlifvet kan lämna oss
upplysning rörande detta organs verkliga morfo-
logiska betydelse. Sålunda gestaltar sig embryo-
logien till en betydelsefull och oumbärlig del af
den vetenskapliga, den jämförande anatomien.
Af zoologiens fysiologiska gren ha vi först
att märka fysiologien i trängre bemärkelse, hvil-
ken, beroende på sin historiska utveckling, kommit
att hittills - åtminstone i yttre afseende - in-
taga en från den öfriga zoologien skild ställning.
Denna art af fysiologi ("konservationsfysiologi";
Haeckel), hvilken står till den praktiska medici-
nen i samma förhållande som antropotomien (se
of van), undersöker organismens verksamhet, lifs-
yttringar och organens funktioner i och för sig
själfva. Den jämförande fysiologien har i analogi
med den jämförande anatomien till uppgift att
ådagalägga sambandet mellan de enklare och de
mera sammansatta funktionsarterna, att härleda
det ena funktionsfenomenet ur det andra. Endast
såsom en gren af fysiologien är psykologien att
uppfatta. - Fysiologiens andra hufvudafdelning
har man betecknat som relationsfysiologi, d. v. s.
läran om den djuriska organismens förhållande
till den yttre världen. Denna art af fysiologi
sönderfaller åter i två delar: ekologi och korologi.
Ekologien, som man oftast ser alldeles oegentligt
betecknad som biologi, är läran om djurens hus-
hållning och alla yttre lefnadsförhållanden, så-
ledes djurens samtliga relationer till såväl deras
oorganiska som organiska omgifning, med ett ord
alla de komplicerade förhållanden, hvilka Darwin
betecknat som villkoren för "kampen för tillvaron".
Ekologien bildar alltså en hufvudbeståndsdel i det,
som man vanligen förstår med naturalhistoria.
Den andra grenen af relationsfysiologien, korolo-
gien, är läran om djurens utbredning på jorden.
Den innefattar sålunda ej blott undersökningarna
rörande djurens horisontella utbredning, eller djur-
geografien (zoogeografi), utan ock rörande deras
vertikala utbredning’, t. ex. djurlifvets fördelning
i hafven.
Morfologiens och fysiologiens resultat samman-
smälta till det, som man numera vanligen brukar
benämna organismernas genealogi, eller släktskaps-
lära, och denna finner sitt kortaste uttryck i
djursystemet, hvarför ock den zoologiska systema-
tiken i sin här framställda betydelse kan identi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
