Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zillmera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Zimmern -Zingarelli
botaniska institution 1885, docent i Tübingen 1888
och 1894 e. o. professor där samt sedermera docent
i Berlin. Han var 1896-1901 botanist vid experi-
mentalafdelningen för kaffe vid Buitenzorg på Java
och därpå föreståndare för landtbruksstationen i
Amani, Tyska Öst-Afrika. Z. skref af d. Morpho-
logie und physiologie des pflanzenzelle (1887) i
Schenks "Handbuch der botanik" jämte andra
anatomiska och fysiologiska arbeten samt skrifter
öfver växtsjnkdomarna och den tropiska växtodlin-
gen. C. Lmn.
Zimmern [si½ön], Helen, engelsk (tyskfödd)
skriftställarinna, f. 1846 i Hamburg, kom i tidiga
barnaåren till England och vistades där till 1887,
hvarefter hon varit bosatt i Italien (nu i Florens).
Hon har skrifvit bl. a. biografierna Schopenhauer
(1876), G. E. Lessing (1878), Maria Edgeworth
(1883) och Sir Lawrence Alma Tadema (1902),
Tales from the Edda (1882), The epic of the
kings (efter Firdausi; 1883-85), The Hansa
towns (1889), The Italy of the italians (1906) och
New Italy (1918) samt verkat som öfversättarinna,
tidnings- och tidskriftskorrespondent och förelä-
serska.
Zimmern [tsi½-], Heinrich, tysk assyriolog,
f. 14 juli 1862 i Gråben vid Karlsruhe, blef filos.
doktor i Leipzig 1884, docent i Königsberg 1889,
i Halle 1890, e. o. professor i Leipzig 1894,
i Breslau 1899 och ord. professor i Leipzig 1900.
Z. är en af samtidens förnämsta märkesmän på
den assyriologiska vetenskapens område. Bland
hans skrifter märkas Babylonische busspsalmen
(1885), Beiträge zur kenntnis der babylonischen
religion (i "Assyriologische bibliothek", XII,
1896-1901), Väter, sohn und fùrsprecher in der
babylonischen gottesvorstellung (1896), Verglei-
chende grammatik der semitischen sprachen (i
"Porta linguarum orientalium", 1898), BiUische
und babylonische urgeschichte (i "Der alte Orient",
1901; 3:o uppl. 1903), Keilinschriften und Balel
nach ihrem religionsgeschichtlichen zusammen-
hang. Ein leitfaden zur orientierung im sög en.
Babel-Bibel-streit, mit einbeziehung auch der
neutestamentlichen probleme (1903); Babylonische
hymnen und gebete in auswahl (i "Der alte
Orient", 1905-11), Sumerisch-babylonische Ta-
mfizlieder (1907), Der babylonische gott Tamúz
(1909), Zum streit um die " Ghristusmytlie".
Das babylonische material in seinen hauptpunkten
dargestellt (1910), Sumerische kultlieder ans alt-
babylonischer zeit (1912), Akkadische fremdwör-
ter als beweis fur babylonischen kultureinfluss
(1914; 2:a uppl. 1917) och König Lipit-Utar’s
vergöttlichung. Ein altsumerisches Hed (1916).
Z. har dessutom deltagit i den af F. Buhl ledda
revideringen af Gesenius’ "Hebräisches und ara-
mäisches handwörterbuch iiber das Alte testa-
ment" fr. o. m. 12:e uppl. (16:e uppl. 1915)
och har tills, med H. Winckler ombesörjt 3:e,
fullständigt omarbetade uppl. (1902-03) af E.
Schraders grundläggande verk "Die keilinschriften
und das alte testament" samt har lämnat de
assyriologiska bidragen till Gunkel, "Schöpfung
und chaos in urzeit und endzeit" (1895). H-S. N.
Zimnicea [simnitja], ty. Simnilza, stad i Rumä-
nien, hamnstad vid Donau, belägen midt emot det
bulgariska Svistov. Omkr. 8,000 inv. Skcppsbyg-
geri. Yid Z. gick i juni 1877 ryska hufvudarmén
öfver Donau. A. N-d.
Zimony [si’månj], stad. Se S em l i n.
Zinälium, tekn. Se Aluminiumlegerin-
gar. Suppl.
Zincgref [tsi’nk-], Julius Wilhelm, tysk
skriftställare, f. 1591 i Heidelberg, d. 1635, var
generalauditör där vid stadens intagande 1623 och
miste då sina egodelar, hvarefter han förde ett
kringirrande lif. Z:s förträffligt utarbetade sam-
ling af ordstäf, tänkespråk och historiska anek-
doter, Der teutschen scharpfsinnige kluge sprilch’
(3 bd, 1626-31, flera uppl.; utg. i urval 1835)
är af stort kulturhistoriskt värde. Han diktade
visor i folkton och sträfvade liksom sina kamrater
i Heidelberg att förena konst- och folkdikten. Ett
urval af dem finnes i Wilh. Mullers "Bibliothek
deutscher dichter des 17. jahrhunderts" (bd 7,
1825).
Zinck. 1. Ött o Kristian Z., dansk skåde-
spelare, f. 25 dec. 1824, d. 17 febr. 1908, var
son till danske musikern Johan Vilhelm
Ludvig Z. (f. 1776, d. 1851), blef student
1845 och deltog flera år i Studenterforeningens
i Köpenhamn glada lif dels som skådespelare och
vissångare, dels som förf. af operaparodier. 1865
-67 var han anställd vid "det kungl. theater"
och utförde en mängd komiska roller, men slog
icke igenom, enär han icke tordes ge sin yppiga
humor fritt lopp. Han öfvergick därför till Folke-
theatret, vid hvilken han var knuten i nära 40
år. Där kände han sig mera hemma, fick efter
hand en stor mängd roller och spelade särskildt
mästerligt köpenhamnska spetsborgare af alla typer.
Han verkade äfven som sceninstruktör och öfver-
sättare af flera lustspel. Redan tidigt sysslade han
med teaterhistoria och skref Oehlenslæger og det
kongelije theater (1868), som behandlar uppföran-
det af dennes många skådespel och rollbesätt-
ningen i dem. I jubileumsupplagan af Holbergs
lustspel (1883-88) gaf han en liknande framställ-
ning beträffande denne. 1896 utgaf han Joachim
Ludvig Phister, et theaterliv, delvis efter dennes
egna meddelanden, och 1906 sina minnen under
titeln Fra mit studenter- og theater-liv.
2. Ludvig Henrik Olaus Z., den förres
broder, fornforskare, f. 12 april 1833 i Köpen-
hamn, d. där 26 aug. 1902, blef student 1852
och teol. kandidat 1859, men öfvergick därefter
till undervisningen som lärare i engelska. I
arbetet Gongreve, Vanbrugh og Sheridan (1869)
skildrade han engelska förhållanden på 1600- och
1700-talen och utgaf den geografiska månads-
skriften "Fra alle lande" (1870-83). Dessutom
gjorde han grundliga undersökningar af forn-
grafvar och ådagalade stor själfständighet i upp-
fattningen i afh. Broncefolkets gravhöje (1871)
och Stenalderstudier (1890-1901). 1-2. E. Ebg.
Zinder, stad. Se S i n d e r.
Zingarelli [tsin-], N i c o l à Antonio, ita-
liensk tonsättare, f. 1752 i Neapel, d. 1837, blef
domkapellmästare i Milano 1792 och i Loreto 1794,
var 1804-11 kapellmästare vid Peterskyrkan i
Rom och blef 1813 direktör för k. musikskolan
i Neapel samt 1816 kapellmästare vid katedralen
där. Hans 34 operor äro nu totalt förgätna, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
