Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ziegenbalg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har öppen takstol, med dekoreradt sparrverk, och
korabsis med fresker. Den är erkänd som ett utmärkt
lärdomsprof. Vidare byggde han Konstutställningsbyggnaden
(nu museum för modern konst) midt emot Glyptoteket,
utförd i antik stil, med en korintisk gafvelportik
(färdig 1845) och fullbordade slutligen äfven den
af J. D. Ohlmüller (1791–1839) anlagda S:t Maria-hilf-kirche
i stadsdelen Au i München, i gotisk stil.
C. R. N.*
Ziegenbalg [tsigen-], Bartholomäus, tysk
banbrytande missionär, f. 24 juni 1683 i Lausitz,
d. 23 febr. 1719 i Trankebar, studerade sedan
1703 teologi i Halle under A. H. Franckes ledning
och trädde äfven i förbindelse med Spener.
En tid verkade han som lärare i Merseburg och
Erfurt. Jämte H. Plütschau kallades han af
konung Fredrik IV i Danmark genom dennes
hofpredikant Lüttkens 1705 att utgå som missionär
till danska kolonien i Trankebar. Efter ordination
i Köpenhamn anlände de till Trankebar 9 juni
1706. Ehuru i saknad af alla litterära hjälpmedel,
lärde sig Z. på 8 månader att obehindradt tala
det svåra tamilspråket. Redan 1707 var Luthers
lilla katekes öfversatt på detsamma, och 1711
förelåg öfv. af nya testamentet färdig. 1707 invigdes
en missionskyrka, och skolor upprättades.
Förstlingsfrukterna utgjordes af 5 slafvar, som 12 maj
1708 mottogo dopet. – Då missionsverksamheten så
utvidgades, öfvergick den likgiltighet, som de danske
kolonialämbetsmännen i början visat, till ren fiendskap,
och kommendanten Hassius höll Z. nov. 1708–febr. 1709
i svårt fängelse. Men därefter tog Z. frimodigt
åter upp sin uppgift, och 1712 räknade församlingen
221 medlemmar. De danska platsmyndigheternas
fortfarande fientliga ställning föranledde
1711 Plütschau och 1714 Z. att resa hem
i syfte att förmå Danmarks konung till ett mera
energiskt ingripande emot dem. Om konungens
förtroende vittnade den fullmakt som superintendent
för Z., som då var på väg till Indien. Genom
det 1714 upprättade missionskollegiet i Köpenhamn
fick missionen en tryggare ställning. Under sin
vistelse i Danmark uppväckte Z. genom sina
missionsföredrag varmt intresse, äfven i Holland och
England, där han i konung Georg vann en personlig
vän och stödjare af arbetet. – I aug. 1716
återkom Z. till Trankebar. Där hade under hans
bortovaro missionen under den 1709 utsände
missionär Gründlers ledning gått framåt. Grundstenen
till en ny större missionskyrka hade lagts, och
11 okt. 1718 invigdes den af Z. under namn af
Jerusalemskyrkan. Motståndet från de danska
platsmyndigheternas sida upphörde. Den förre
kommendanten afsattes, och den nye gjorde hvad
han kunde för att främja missionsarbetet. Den
reviderade öfversättningen af nya testamentet var
1715 färdigtryckt, och Z. hade omedelbart fullföljt
öfv. af gamla testamentet. Därmed var han
sysselsatt, då han angreps af en dödlig sjukdom.
Z. var otvifvelaktigt en af de mest betydande
missionärer, som lutherska kyrkan haft. "Han
arbetade med en apostels inspiration och med
spänstigheten hos en man, som är fullt besluten att
öfvervinna hvarje hinder" (Sherring). Z. utgaf
en ordbok och grammatik (Grammatica damulica,
1716) och en lärobok i kristendom (Explicatio
doctrinæ christianæ damulice, 1719) och
efterlämnade i handskrift Genealogie der malabarischen
götter (utg. 1860 af tamulmissionären W. Germann).
Jfr W. Germann, "Z. und Plütschau.
Die gründungsjahre der trankebarschen mission"
(1868; sv. öfv. af Fr. E. Hildebrandsson).
A. K.
Ziegenhain [tsig-], stad i preussiska reg.-omr.
Kassel (Hessen-Nassau), vid Eders biflod Schwalm,
48 km. s. s. v. om staden Kassel. 1,707 inv.
(1905). Z. består af den på en ö i floden byggda
s. k. fästningen, hvars vallar nu äro slopade, samt
af förstaden. Slottet, där förr de hessiske furstarnas
privatarkiv förvarades, är nu tukthus för manliga
straffångar. Staden tillhörde en grefvesläkt, efter
hvars utslocknande (1450) arfstvist uppstod mellan
grefvarna af Hohenlohe och landtgrefvarna af
Hessen, hvilken af kejsar Maximilian I 1495
afgjordes till förmån för de senare. Den mycket
starka fästningen byggdes af landtgrefven Filip den
ädelmodige och slopades 1807. Grefvinna (grefve)
till Z. ingick under Ulrika Eleonora och Fredrik I
i den svenska konungatiteln. Vapnet var en delad
sköld i svart och guld med en silfverstjärna i öfre
svarta fältet.
A. N–d.
Ziegenhals [tsig-], stad i Ober-Schlesien,
tillhörande preussiska reg.-omr. Oppeln, 19 km. s. om
Neisse, nära gränsen mot Tjecho-Slovakien. 8,668
inv. (1905). Tillverkning af ylle- och linnevaror,
papper, trämassa, tändstickor och benmjöl.
A. N–d.
Ziegenmelker [tsig-], zool. Se Nattskärrorna, sp. 571.
Ziegler [tsig-], Jakob
(Jacobus Zieglerus), tysk lärd, f. omkr. 1470 i Landau,
Bajern, d. i aug. 1549 i Passau, vistades en tid i
Mähren, öfversatte flera af picardernas (se Adamiter 3)
skrifter från bömiska till latin och
skref strängt katolskt emot valdenserna Contra
heresim valdensium libri quinque (1512). Sedermera
tyckes han ha blifvit vunnen för reformationen.
Under en vistelse i Rom uppträdde han
till Erasmus Rotterdamus’ försvar emot spanjoren
Jacobus Stunica. Där knöt han ock bekantskap
med åtskilliga framstående skandinaviska prelater
(Olaf Engelbrektssön, Johannes Magnus m. fl.) och
antagligen med stöd af uppgifter, som dessa lämnat,
utgaf han först en skildring af Stockholms
blodbad, sedermera en vidlyftigare beskrifning af
Norden, Scondia (1532, upptagen uti "Index
librorum"; ny uppl. 1536), i hvilken äfven uppsatsen
om blodbadet trycktes, en uppsats, som sedermera
intogs i "Scriptores historiæ germanicæ" (1574)
och i 2:a uppl. af A. Krantz’ "Chronica regnorum
aquilonarium" (1583). Z. uppges (af Messenius
m. fl.) 1540 ha varit professor i matematik i
Uppsala, men det finnes, som Annerstedt visat, "ej ett
spår hvarken i in- eller utländska källor af att
Zieglerus varit här". Han skref mot 1520-talets
slut flera häftiga stridsskrifter mot påfvedömet och
närmade sig först de lutherske reformatorerna och
sedermera de reformerte i Strassburg, där han
vistades 1531–33. Därefter tros han ha af brutit
sina förbindelser med protestanterna, och han dog
som katolik. Utom teologiska och geografiska ämnen
behandlade Z. historiska, kyrkohistoriska och
matematiska.
(V. S–g.)
Ziegler [tsig-], Friedrich Wilhelm, tysk
teaterförfattare, f. 1750 i Braunschweig, d. 1827 i Pressburg,
anställdes 1784 som skådespelare vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
