Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeitschrift des vereins für volkskunde ... - Zeno. 1. Renier (Ranieri) Z. - Zeno. 2 och 3. Nicoló och Antonio Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
Zeno
726
är den egentlige upptäckaren af trikinförgiftningen
(se T r i k i n e r). Utom den uppseendeväckande
afh. Uber die trichinenkrankheit des menschen (i
Yirchows "Archiv", 1860) publicerade han bl. a.
Beiträge zur normalen und pathologischen anatomie
der lunge (1862), Krankheiten des oesophagus (i
Ziemssens "Handbuch", 1877) samt Vber den
cysticercus racemosus des gehirns (1882). Sedan
1865 utgaf han, tills, med Ziemssen, "Deutsches
archiv fur klinische medizin".
Zeno, grekiska filosofer och en östromersk kej-
sare. Se Z e n o n.
Zeno [tsenå; plur. Zeni], veneziansk gammal
högadlig ätt. 1. Renier (Ranieri) Z., d.
1268, valdes 1252 till doge efter att ha utmärkt
sig som podestà af Fermo genom vackra krigs-
bedrifter, bl. a. eröfringen af Zara. Kort därpå
afslutade han med Manfred, Neapels konung, ett
för Venezia förmånligt handels- och alliansfördrag
samt vann åtskilliga framgångar i ett krig mot
Padua. På grund af stridiga handels- och poli-
tiska intressen i Orienten råkade Venezia därefter
i krig med bysantiner och genueser; det segrade
i 4 stora sjöslag: vid Tyrus och vid Ptolemais
under Lorenzo Tiepolo, vid Morea under Gilberto
Dandolo och vid Val di Mazaro (Trapani) under
Marco Gradenigo och Jacopo Dandolo. Fred slöts
därpå med bysantinerna, hvarvid stora handelsför-
måner utverkades åt Yenezia. Z. var en af Yene-
zias mest framstående doger; han främjade han-
deln, befäste ordningen och förskönade staden,
bl. a. genom en ombyggnad af Rialtobron.
2 och 3. Ni c öl ò och Antonio Z., två
bröder, hvilkas verkliga eller förmenta resor i
norra Atlantiska hafvet mot slutet af 1300-talet gett
anledning till en vidlyftig litteratur och spelat en
betydande roll i geografiens och kartografiens hi-
storia. 1558 utkom hos Fr. Marcolini i Yenezia
en liten bok, hvars första af delning handlar om
en resa i Persien företagen af en annan medlem
af samma familj, Caterino Z.; den andra afdel-
ningen bär titeln "Dello scoprimento dell’ Isole
Frislanda, Eslanda, Engroueland, Estotilanda &
Icaria, fatto per due fratelli Zeni M. Nicolò il
Caualiere, & M. Antonio". En därtill hörande
karta har öfverskriften "Carta da navegar de
Nicolò et Antonio Zeni furono in Tramontana lano
M-CCC-LXXX" (se fig.). Texten säges grunda
sig på bref, som utgifvaren, Nicolò Z. d. y., en ätt-
ling till Antonio, funnit i familjearkivet, men som
han af barnsligt oförstånd förstört, innehållet
meddelade han därför ur minnet; originalet till
kartan åter skall ha varit ett gammalt sjökort,
som samme Nicolò likaledes anträffat bland famil-
jens papper och som han, oaktadt det varit illa
mediaret, dock lyckats ganska väl af bilda. Bese-
brefvens innehåll är i hufvudsak följande.
Nicolò d. ä. hade för att tillfredsställa sin lust
att bese främmande länder 1380 utrustat ett far-
tyg, med hvilket han, efter att ha passerat Gi-
braltar sund, seglat mot n. i af sikt att uppnå
England och Flandern. Genom storm drifven ur
sin kosa, strandade han slutligen på ön Frislanda,
en ö "större än Irland". De skeppsbrutne räd-
dades där af en furste vid namn Zichmni, här-
skare öfver den närbelägna ön Porlanda. Han
tog Nicolò och hans folk i sin tjänst, och med
deras hjälp lyckades han eröf ra hela Frislanda
från konungen af Norge. Sedan Nicolò därigenom
kommit i stor gunst hos fursten, kallade han till
sig sin broder Antonio, hvilken stannade på Fris-
landa först i fyra år tillsammans med Nicolò och
efter dennes död ytterligare i tio år. Den förre
hade emellertid blifvit gjord till amiral öfver Zich-
mnis flotta och med den fått deltaga i ett eröf-
ringståg till Estlanda, en annan ö, belägen mellan
Frislanda och Norge. Detta företag misslyckades
likväl: då norske konungen nalkades med en öf-
verlägsen flotta, drog sig Zichmni tillbaka från
ön, men öfverfölls därvid af svår storm, hvar-
under den norska flottan h. o. h. förliste, under
det att Zichmni och Nicolò med några få skepp
lyckades uppnå en stor obebodd ö, Grislanda, där
han vistades någon tid och hvarifrån han företog
ett angrepp på ännu en af den norske konungens
besittningar, nämligen ön Islanda. Därifrån nöd-
gades han dock afstå, då ön kraftigt försvarades
af invånarna; i stället eröfrade han några när-
belägna öar, sju till antalet, hvilka alla nämnas
vid namn. På en af dem, Bres, kvarlämnades
Nicolò, som där byggde ett fäste, under det att
fursten återvände till Frislanda. Följande år be-
slöt Nicolò att bege sig ut på upptäcktsfärd: med
tre skepp seglade han från Bres norrut och kom
till Engroneland, där han fann ett dominikan-
kloster. helgadt åt S:t Tomas, hvaraf lämnas en
högst märklig beskrifning. Klostret var beläget
vid foten af en vulkan, hvarifrån hett vatten dit-
fördes i rörledningar för bostädernas uppvärmning,
matlagning m. m.; därigenom kunde munkarna,
trots det arktiska klimatet, t. o. m. underhålla
trädgårdar, i hvilka tempererade trakters blommor
och frukter odlades. I den närbelägna hamnen,
som till följd af det varma vattnet aldrig tillfrös,
fångades en mängd fisk, som af hämtades af fartyg
från Norge; af fiskarbåtarna ges i sammanhang
härmed en beskrifning, i mycket erinrande om
eskimåernas ka j åker. Klostret stod i liflig förbin-
delse med de andra nordiska länderna, och mun-
karna, af hvilka de fleste kunde tala latin, voro
högt ansedda. Nicolò kunde emellertid icke ut-
härda det stränga klimatet, utan insjuknade och
dog, kort efter det han återkommit till Frislanda.
Hans broder Antonio ärfde hans egodelar och äre-
ställen. Zichmni, som fortfarande umgicks med
eröfringsplaner, beslöt att sända honom till några
öar långt i v., hvarom man fått kunskap genom
några fiskare, som 26 år tidigare blifvit vinddrifna
dit och af hvilka en slutligen lyckats återkomma
till Frislanda. Han hade först kommit till ön
Estotilanda, hvars invånare beskrifvas som ganska
civiliserade: de hade en stor och välbyggd stad,
begagnade egna skriftecken och hade öfverflöd på
guld. Härifrån hade den skeppsbrutne fiskaren
kommit till en annan ö, Drogeo, hvars invånare
voro vilda och nakna kannibaler. Hans lif hade
de dock sparat, emedan han lärde dem fånga
fisk med nät, och denna konstfärdighet hade blif-
vit så högt uppskattad, att för hans skull den ene
höf dingen bekrigat den andre; därigenom hade han
mer än 25 gånger fått byta herre och lärt känna
stora delar af landet, som längst mot s. v. hade
ett mildare klimat och där det fanns städer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
