Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zaleszczyki ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Zaleszczyki -Zaluski
676
wicz i stillandet al polska föreningar. Han lefde
sedan ett kringflackande lif, var en tid bosatt i
Lemberg, deltog i den slaviska kongressen i Prag
1848, företog resor till England, Tyskland, Italien
och Palestina samt bosatte sig 1871 i Villepreux.
Z. är den främste representanten för den s. k.
ukrainska skolan inom polska litteraturen. Som
lyriker utmärker han sig för glänsande och bild-
rik poetisk form och tolkar i utomordentligt väl-
ljudande vers sin intensiva kärlek till sin ukrain-
ska hembygd, hvars sceneri och folklynne ingen
skildrat bättre än han. Som episk diktare (bl. a.
i Duch stepi, Stäppens anda) är han betydligt
svagare; i synnerhet misslyckade äro hans försök att
finna en syntes mellan den gamla kosackandan och
moderna polska åskådningar. Se J. Tretiak,
"B. Z." (1914). A.Kgn.
Zaleszczyki [salejtjy7ki], stad i Ukraina, Öst-
Galizien, belägen vid vänstra stranden af Dnjestr,
42 km. n. v. om Czernowitz. Omkr. 7,000 inv.
Sockerfabrik, handel med spannmål och ved. Under
Världskriget använde ryssarna efter sin inmarsch
i Galizien Z. som stödjepunkt och brohufvud samt
befäste det omsorgsfullt. 8 maj 1915 intogs Z.
med storm af österrikarna efter veckolånga häftiga
strider. Redan 10 i s. m. måste de emellertid ut-
rymma Z., men återtogo detsamma 12 juni. Sedan
slogs man vid denna ort gång på gång 1915-16.
12 juni 1916 bemäktigade sig ryssarna Z., men
30 juli 1917 intogs det af ungerska honvéds-
trupper. A. N-d. L. Wrson M.
Zaleukos (grek. Záfovxos, lat. Zaléu’cus), forn-
grekisk lagstiftare hos de epizefyriske lokrerna i
Syd-Italien (se L o k ro i), lefde sannolikt i 7:e
årh. f. Kr. Om hans lagar finnas endast knapp-
händiga uppgifter. De synas till stor del ha afsett
det enskilda lifvets ordnande. A. M. A.
Zale7wski [sa-], Kazimierz, polsk dramatisk
författare, f. 1848 i Plock, advokat i Warschau,
utvecklade alltifrån början af 1870-talet betydande
produktivitet som författare af komedier och farser,
präglade af en lätt social satir, hvilka på 1880-
talet rent af behärskade den polska lustspels-
scenen. Hans bästa stycken (särskildt Friebe)
karakterisera den tysk-judiska finansvärlden i Polen
och dess förhållande till den polska öfver- och
medelklassen. Han skref äfven historiska pjäser
(Marco Foscarini), som dock hade ringa framgång,
och har till polska öfversatt delar af Molière.
Han har äfven redigerat den polska konservativa
tidskriften "Wiek" (Århundradet). A. Kgn.
kalje^kij (ry., af za, på andra sidan, och
Ijes, skog). SePerejaslavl och Vladimir.
Zalles [tha-], Luis, boliviansk skald, f. 1832,
d. 1896, till yrket advokat, tog liflig del i tidens
revolutionära rörelser och åtnjöt rykte som
framstående lyriker. Han utgaf diktsamlingen
Poesias. Ad. H-n.
Za^moxis. Se Zamolxis.
Zaloko’stas, G e o r g i o s, nygrekisk skald, f.
1805 i Epirus, d. 1858 i Aten, var en eldig fri-
hetsskald. Han besjöng hjältedåden under fri-
hetskrigen i bl. a. Armatolo’i kai klefftai, To
chafnion tes Grabiäs (värdshuset vid Graviá, om
Ali paschas tåg mot Morea), To Mesolongion
(Missolonghi; prisbelönt 1851), To stofmion tes
Prebefzes (’"Prevezas hamn", om sjöstriderna vid
Artaviken), Hai skiai tu Falefru (Tåget af de
fallne hjältarnas skuggor), en dityramb öfver
suliothöfdingen Markos Botsaris, samt Ho aspas-
mo’s tes kef Martifou (1855, Hälsning den 25
mars till minne af frihetsmartyren Konst. Rhegas;
Rhigas). Samma inspiration och ädla hellenism
prägla ock Z:s lyriska dikter, hvilka helst fira
lefnadsglädjen (saml. i Horai skoles, "lediga stun-
der", m. m.). De utmärkas äfven genom nya,
klingande och konstrikt harmoniska versformer.
Z. behärskade jämväl folkidiomet. Hans samlade
diktverk (Ta ha’panta) utgåfvos 1859 (ny uppl.
1873). (J. C.)
Zalt-Bommel [salt-], stad. Se B om m el.
Zaluski [saWski], polsk adlig ätt. 1. A n-
drzej Chryzostom Z., biskop och stats-
man, f. 1650, d. 1711, intog under Johan Sobieskis
tid en framstående ställning vid polska hofvet och
utnämndes af denne till biskop först i Kiev, sedan
i Plock. Efter Sobieskis död arbetade han först
för prinsens af Conti val till polsk konung, men
öfvergick sedan till det sachsiska partiet och ut-
nämndes af August II efter dennes tronbestigning
till biskop af Ermeland och kronstorkansler (1698).
Z. uppträdde flera gånger mot Augusts omoraliska
lif, begärde slutligen sitt afsked och skickades
1705 som statsfånge till Ancona. Efter freden i
Altranstädt (1706) fick han återvända till Polen
och blef efter konung Stanislaus’ fördrifning 1709
ånyo storkronkansler. Af stor betydelse för hans
tids historia är hans korrespondens, af hvilken en
del utgafs redan under hans lif: Epistolarum
historico-familiarium emendatio (6 bd, 1709-11).
- 2. Józef Andrzej Z., den föregåendes
brorson, biskop, statsman och litteraturvän, f.
1702, d. 1774, kanik i Plock och kronstor-
referendarie, slöt sig efter August II :s död
1733 till Stanislaus Leszczynski och skickades
till Rom för att tillkännage hans tronbestigning;
sedan vistades han någon tid vid dennes hof i
Lothringen. Han återvände till Polen och blef
1759 biskop af Kiev. Z. upprätthöll vidsträckta
förbindelser med sin tids lärde inom och utom
Polen och använde alla sina tillgångar till att
skapa ett för sin tid monumentalt bibliotek, som,
inrymdt i ett särskildt palats i Warschau, på
1740-talet öppnades för allmänheten. Ryssfiende
och varm vän till Polens själfständighet, upp-
trädde han bl. a. vid riksdagen 1767 med stor
frimodighet mot den ryska politiken, hvilket ren-
derade honom förföljelse från ryska sändebudet
Repnin, som lät gripa och föra honom i fången-
skap till Kaliiga. Där skref han ur minnet en
versifierad polsk bibliografi, Biblijoteka historyków,
polityków i prawników (utg. af Muczkowski,
1832). Han frigafs 1773 och hälsades med jubel
i Warschau. I ett redan under fångenskapen skrif-
vet testamente hade han gjort sitt bibliotek till
nationalegendom, men 1795 befallde Katarina II,
att det skulle föras till Petersburg; en stor del
däraf gick förlorad på vägen, men icke desto mindre
framkommo dit öfver 262,000 bd och 25,000 gravy-
rer, hvilka bildade grundstommen i det kejserliga
offentliga biblioteket i Petersburg. Z. har stor
betydelse för polska litteraturens återuppvaknande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
