Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zahle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
66?
Zahn-Zahrtmann
668
Erlangen. Sedan 1909 är Z. pensionerad. Z:s be-
tydelse som teolog ligger så godt som uteslutande på
den nytestamentliga exegetikens område. Här har
han utfört ett storverk såsom den konservativa exe-
getikens förnämste målsman. Med en utomordent-
ligt omfattande lärdom inom den äldre exegesens
historia och i handskriftsmaterialet förenar han ena-
stående skarpblick för tankesammanhanget i de ny-
testamentliga skrifterna. Stundom förfaller han
dock, liksom sin store lärare v. Hofmann, till en
mer eller mindre konstlad uppfattning af texten,
och för den högre kritikens problem har han icke
visat sig ega något egentligt sinne. Johannes-evan-
geliets innehåll tyckes för honom ligga på samma
historiska nivå som de synoptiska evangelierna. Z:s
intresse har gått ut på att försvara äktheten af
samtliga skrifter i nya testamentet. - I sina
äldsta arbeten behandlade han Marcellus af Ancyra
(1867), Hermas’ Herden (1868) och Ignatius af An-
tiokia (1873). Ett par år därefter utgaf han tills.
okia (1873). Ett par år därefter utgaf han tills.
med Gebhardt och Harnack "Patrum apostolico-
rum opera" (den större editionen 1875-78, den
mindre i 5:e uppl. 1905). Därpå egnade han sig
åt utforskandet af den nytestamentliga Kanons
historia, af hvilket verk sedan 1881 utkommit 8 bd.
En monumental sammanfattning af sina undersök-
ningar på detta område gaf Z. i Geschichte des
neuteslamentlichen Kanons (1889-92; 2:a uppl.
1904). 1897-99 utkom hans omfattande Einlei-
tung in das neue testament (3:e uppl. 1907). Tills,
med sina meningsfränder, af hvilka dock ingen i
lärdom och skarpsinne kan mäta sig med honom,
har han utgett ett stort kommentarverk till nya
testamentet, hvari han själf bearbetat Matteus-
evangeliet (3:e uppl. 1910), Lukas- (1913) och
Johannes-evangeliet (2:a uppl. 1911), Galater-
brefvet (1905, 2:a uppl. 1907) och Komarbrefvet
(1910). Dessutom har Z. skrifvit en biografi öfver
J. V. Chr. v. Hofmann (1911) och utgett Das
Evangelium des Johannes unter den handen seiner
neuesten kritiker (s. å.). E. S-e.
Zahn [tsän], Ernst, schweizisk-tysk författare,
f. 24 jan. 1867 i Zürich, vardt 1883 kypare i sin
faders restaurang i Göschenen och 1894 delegare
af den, har af universitetet i Genève utnämnts till
hedersdoktor och varit president i Uris kantonalråd.
Z. är en ytterst alsterrik hembygdsskildrare, som
med smakfull form och god teknik förenar en ingå-
ende kännedom om sin motivvärld och ett redligt
uppsåt. Han är i eminent grad skildraren af Al-
perna och folket där; karaktärer, lefnadsöden och
problem bli hos honom gärna typiska. Flera af
hans berättelser äro ypperliga konstverk; i sina
senare arbeten har han i viss mån öfvergått till att
bli förströelseförfattare. Bland hans verk, som äro
ytterst populära och alla utgått i många upplagor,
kunna nämnas Herzenskämpfe (1893), Bergvolk
(1896), Neue bergnovellen (1898), Erni Behaim
(s. å.), Menschen (1900), Herrgottsfäden (1901;
"Vår Herres trådar", 1919), Albin Indergand
(1901; "Kyrkoherden i Anderhalden", 1915), Die
Glan-Marie (1904; sv. of v. 1921), H elden des
alltags (1905; "Vardagslivets hjältar", 1918),
Tirnwind (1906), Lukas Hochstrassers haus (1907;
"Storbonden", 1917), Die da kommen und gehen
(1908), Einsamkeit (1909; "Ensamhet", 1916; 3:e
uppl. 1919), Die jrauen von T anno (1911; "Kvin-
norna i Tannò", 1920), Der apotheker von Klein-
Weltwil (1914) och Die liebe des Severin Imboden
(1915; "Severin Imbodens kärlek", 1918). Z:s
Gesammelte werke började utges 1909. Z. debute-
rade 1919 som dramatiker med skådespelet Jo-
hannes A Pro. R-n B.
Zahonero [thaånerrå], José, spansk skriftstäl-
lare och publicist, f. 1853 i Åvila, har varit redak-
tör för flera tidningar, hvarunder han utöfvat liflig
verksamhet som litteratör och utgaf bl. a. Zig-zas,
La carnaza, El senor obispo, Banabés och ett stort
antal andra romaner samt samlingen Los cuentos
pequenitos. Z. åtnjuter stort anseende inom den
litterära och journalistiska världen. Ad. II-n.
Zahrtmann, Kristian Kristofer, dansk
sjömilitär, f. 21 dec. 1793, d. 15 april 1853, blef
löjtnant i flottan 1810 och deltog i striden vid
Lyngör 1812, där han utmärkte sig så, att han
trots sin ungdom dekorerades. Sedan 1819 var han
under flera år sysselsatt vid gradmätningen och steg
till direktör för sjökarteverket, i hvilken befattning
han förblef till sin död. Kaptenlöjtnant 1826 och
adjutant hos konungen 1839, befordrades han till
kommendörkapten 1843, stod i spetsen för marin-
ministeriet april 1848-aug. 1850 och blef vice
amiral. Z. gjorde sig under det lifliga menings-
utbytet om Danmarks försvar bemärkt genom en
liten skrift 1831, hvari han kraftigt häfdade flottans
betydelse, och skref ett par afh. i dansk sjökrigs-
historia. Han utarbetade också Den danske lods
(1843), en ypperlig beskrifning af de danska far-
vattnen. E. Ebg.
Zahrtmann, Peter Henrik Kristian,
dansk målare, f. 31 mars 1843 i Eönne på Born-
holm, d. 22 juni 1917, blef student 1862, började
sina konststudier vid
tekniska institutet i
Köpenhamn och var
1864-68 elev vid
konstakademien. 1869
utställde han porträtt
och blomsterstycken,
och 1871 målade han
sin första bild ur
Leonora Kristina Ul-
felds lefnad, som se-
dan under årens lopp
följdes af flera: Leo-
nora Kristina i fän-
gelset, i slottsparken,
i Maribo kloster, Leo- Kr Zahrtmann. gjälfporträtt
nora Kristina af klä- (1867).
des och undersökes,
Leonora Kristina lämnar fängelset. Några af
dessa finnas i flera varianter; 14 stora tecknin-
gar af motiven utkommo i reproduktion 1887-99;
originalteckningarna finnas i Hirschsprungs mu-
seum. Andra målningar med danska historiska
motiv, oftast intimt och originellt uppfattade,
äro Kristian II och Sigbrit genomgå räkenska-
per (1893), två olika scener frän Kristian VH:s hof
med konungen, drottningen och Struensee som huf-
vudpersoner (1873 och 1881), Drottning Sofia Arne-
lies död (1882) och Struensee och Karolina Matilda
vid drottningens lik (1910). 1888 täflade Z. till
väggmålning i universitetets festsal med Studen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
