Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 657-658 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zabern-affären ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

teaterpjäser samt under P. Févals egid fick insteg
i folkbladens följetong, som han oförtrutet försåg
med spännande och hårresande, illdåds-späckade
skildringar. Här må nämnas
Histoire des sociétés secrètes, politiques et religieuses (5 bd, 1847; ny uppl. 1867–68),
Les ouvriers de Paris et les ouvriers de Londres (2 bd, 1850; tills. med Féval),
Histoire de l’Internationale (1871; "Internationalens mysterier", s. å.),
La lanterne rouge (1873; "Röda lyktan", 1880),
La cellule n:o 7 (1875; "Cellen n:r 7", 1880) och
Les nuits du boulevard (1876; "Boulevardnätter i Paris", 1883).

Zach [tsach], Franz Xaver von, friherre,
tysk astronom, f. 4 juni 1754 i Pressburg, d. 2
sept. 1832 i Paris, inträdde först i österrikisk
krigstjänst och förestod därefter en professur i mekanik i
Lemberg, vistades sedermera flera år på resor dels
i Paris, dels i London och kallades 1786 af
hertigen af Koburg-Gotha till föreståndare för det
observatorium, som vid Seeberg vid Gotha var
afsedt att uppföras och hvilket äfven under Z:s
ledning 1791 fullbordades. Där kvarstannade han
till hertigens död (1804) och gjorde under denna
tid sitt observatorium till en medelpunkt för den
dåtida astronomiska världen såväl genom den utbildning
i praktisk astronomi, som där kom flera
yngre astronomer till del, som genom de tidskrifter
han där utgaf. Sedan han därefter enligt den
aflidne hertigens önskan fungerat som
öfverhofmästare vid änkehertiginnans hof till hennes död
(1827), tillbragte han återstoden af sitt lif på
resor. Z. uppsatte 1798 tidskr. "Geographische
ephemeriden", hvilken 1800 öfvergick i "Monatliche
correspondenz zur beförderung der erd- und
himmelskunde", som utgafs till 1814 (sedan 1807,
då Z. själf upphörde med redaktionen, af Lindenau).
En ny tidskrift, "Correspondance astronomique,
géographique et hydraulique", utgafs af Z. 1818–25.
Han utgaf äfven
Novæ et correctæ tabulæ motuum solis (1792),
hvilka aflöste Lacailles "Tabulæ solares", samt ett flertal
astronomiska afh. Han var led. af sv. Vet. akad. från 1794.

^{K. B.} (^B–d.)

Zachariæ [tsa-], Just Friedrich Wilhelm,
tysk skald, f. 1726 i Frankenhausen, d. 1777 i

Braunschweig, studerade i Leipzig och Göttingen,
vardt 1748 lärare vid Collegium carolinum i
Braunschweig och 1761 professor i litteratur
vid detta polytekniska läroverk samt befordrades
1775 till kanonikus vid Cyriakstiftet i Braunschweig.
– Z. följde först Gottscheds riktning,
men drogs snart öfver till Leipzig-författarna,
som hade "Bremer beiträge" till organ.
Han gjorde sig ett namn genom
åtskilliga komiska epopéer i Boileaus och Popes
stil; likt den senare införde han i dem
elementarandar och allegoriska väsen, men med mindre
god verkan. Hans första och till ämnet bästa

epopé, Der renommist (1744; nytryck 1909; på
alexandriner), skildrar åskådligt det dåtida
studentlifvet. I den förnäma världen spelar
Das schnupftuch (1761; "Näsduken", 1773),
så ock Phaeton (1754), hvilken liksom
Murner in der hölle (1757) är skrifven på
hexameter. Die tageszeiten (4 sånger, 1755),
en hexametrisk beskrifvande dikt, författades efter
mönstret af Thomsons "Årstider".
Fabeln und erzählungen in Burkhard Waldis’ manier (1771)
och ett par sagor (1772) närma sig den folkliga
framställningen. Hans öfversättning af Miltons
"Paradise lost" träffar ej rätta tonen. Z:s
Poetische schriften
utgåfvos i 9 bd 1763–65 och i 2 bd 1772 (ny
uppl. 1840). Se arbeten om Z. af
Zimmer (1892),
Zimmermann (1896) och
Kirchgeorg (1904).

Zachariæ [tsa-], Gotthilf Traugott,
tysk teolog, f. 1729, d. 1777, professor i Bützow
(Mecklenburg) 1760, i Göttingen 1765 och i Kiel
1775, var den förste, som gjorde gällande, att
den bibliska teologien borde komma till en bättre
rätt inom den teol. vetenskapen. Själf en konservativ
teolog, kunde han icke häfda en själfständig
ställning åt den bibliska teologien, men han
yrkade på en mera ingående undersökning af det
bibliska materialet för att vinna en bättre
formulering af de dogmatiska lärorna. Sitt historiska
sinne visade Z. genom påpekandet af de bibliska
skrifternas tidshistoriska betingelser och vissa
böckers karaktär af tillfällighetsskrifter. Bland
Z:s arbeten må nämnas
Biblische theologie oder untersuchung des biblischen grundes der vornehmsten theologischen lehren (I–IV, 1771–75).

^{E. S–e.}

Zachariæ, Georg Karl Christian von,
dansk militär, f. 5 nov. 1835, d. 5 maj 1907, blef
1852 sekundlöjtnant vid infanteriet och anställdes
sedermera vid generalstabens topografiska afdelning.
I kriget 1864 deltog Z. som adjutant vid
3:e divisionen och förflyttades därefter till
generalstaben. 1867 anställdes han, då kapten, som
lärare i topografi och geodesi vid högskolan och
officersskolan samt avancerade till öfverste, generalmajor
och chef för generalstaben och var 1903–05
generallöjtnant och kommenderande general
i 1:a generalkommandot. Z. utgaf
De mindste kvadraters metode (1871) och
De geodætiske hovedpunkter og deres koordinater (1907; öfv. till ty.).
Han invaldes 1897 i svenska Krigsvet. akad.

^{C. O. N.}

Zacharias. 1. Profet. – 2. Påfve. Se Sakarias.

Zacharias [tsa-], E. Otto, tysk
planktonforskare, f. 27 jan. 1846 i Leipzig, d. 4 okt. 1916 i
Plön, var först mekaniker, delvis vid Leipzigs
observatorium, studerade därefter filosofi och skref som
promotionsafh.
Über einige metaphysische differenzen zwischen Herbart und Kant (1869),
var 1869–72 lärare först på Sicilien, sedan i Gelnhausen,
och verkade 1872–84 som tidningsredaktör, längsta tiden
i Schlesien. 1884 påbörjade han sötvattensbiologiska
forskningar (först sammanfattade i
Tier- und pflanzenwelt des süsswassers, 2 bd, 1891).
Efter energiskt arbete kunde han 1892 för dylik forskning
öppna en biologisk station vid Stora Plönsjön i Holstein,
som efter några år erhöll statsunderstöd och fick det
största anseende. Där utgaf Z. 1893–1905
"Forschungsberichte und der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>