Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ytbergarter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven tänka sig en yta lagd genom en kropp. Jfr
Konisk yta. E. O. S.*
Ytbergarter, geol., ett annat namn på effusiva
bergarter (se d. o.).
Ytblixt. Se Blixt, sp. 702.
Ytcentrum, geol. Se Jordskalf, sp. 162.
Ytepitel, histol. Se Epitel, sp. 722.
Ütersen l. Uetersen, stad i Holstein, vid
den lilla, men segelbara strömmen Pinnau, 8 km.
från dess mynning i Elbe, 21 km. n. v. om
Altona. Omkr. 6,500 inv. Skeppsbyggeri.
Tillverkning af textilvaror, läder, cement och
maskiner. A. N-d.
Ytharfvar, landtbr. Se Harf, sp. 1466.
Ytkondensor. 1. Maskint. Se
Cirkulationspump. - 2. Mek. Se Kondensor
och Ånganläggningar.
Ütliberg (Uetliberge), berg. Se Albis 1.
Ytmikrometer, astron. Se Astronomiska
instrument, sp. 298.
Ytmorän, geol. Det på en glaciärs yta befintliga
moränmaterialet (midt- och sidomoräner) kallas
ytmoräner i motsats till den under glaciären
befintliga bottenmoränen. Se Glaciärer, sp.
1245, och Morän.
E. E.
Ytmått. Se Metersystemet och
Kvadratmått.
Ytmätare, detsamma som planimeter (se d. o.).
Ytre Holmedal, enligt k. resol. 6 dec. 1912
omdöpt till Fjaler, norskt härad, omfattande
Fjaler pastorat med Dale, Holmedal och Guddal
socknar i Sunnfjord s. ö. om Florö, Sogn og
Fjordane fylke (före 1919 Nordre Bergenhus amt).
505,36 kvkm. 3,711 inv. (1920). Jordbruk,
betydande boskapsskötsel.
K. G. G.
Ytre Rendal, härad och socken under Rendal
pastorat, längst i s. i Rendalen, ö. om Österdalen,
Hedmark fylke, Norge. 1,413,32 kvkm. 1,745 inv.
(1920). Skogstrakt.
K. G. G.
Ytre Sandsvær, härad, omfattande Eftelöt,
Komnes och Tuft socknar af Sandsværs pastorat i
Numedal, v. om Holmestrand, Buskerud fylke,
Norge. 280,36 kvkm. 3,616 inv. (1920). Skogs-
och jordbruksområde; industri, i synnerhet
cellulosafabriker.
K. G. G.
Ütsch-Kilissi, kloster. Se Etjmiadzin.
Ytspänning, fys. Se Kapillaritet, sp. 843.
Ytstrilkylare. Se K yla p p ar a t, sp. 448.
Ytströmmar. Se Underströmmar.
Ytsväll. Se Sväll, sp. 1331.
Ytteragnar, bot., detsamma som skärmfjäll (se
Gramineæ, sp. 99, och Palea); ett annat namn
på grässmåaxets skärmfjäll är tomfjäll. G.L-m.
Ytterbark, löt. Se Bark l, sp. 928.
Ytterbit, miner. Se Gadolinit.
Ytterbium, kem., ett sällsynt, metalliskt
grundämne, hvars oxid upptäcktes 1878, som
beståndsdel i "erbinjord" (se Erbium och
Jordartmetaller). En monografi öfver dess
föreningar utgafs 1902 af Astrid Cleve. Emellertid
visades det 1907 (se Lutetium), att Marignacs
ytterbiumoxid var en blandning af 2 oxider, hvilkas
metaller erhållit namnen lutetium och
neoytterbium (af grek. neos, ny), det senare
numera vanligen utbytt mot det gamla namnet
ytterbium. Ytterbiumoxiden är färglös
och ger färglösa salter, men hör till de svagast
basiska af de sällsynta jordmetallernas oxider.
Rena ytterbiumföreningar äro hittills föga
undersökta, och metallen karakteriseras hufvudsakligen
genom sina spektrallinjer. Dess atomvikt, som
tecknas Yb, är 173,5.
K. A. V-g.
Ytterbiumoxid, kem. Se Erbium och
Ytterbium.
Ytterblomfjäll, bot., detsamma som det nedre
blomfjället i ett grässmåax (se Gramineæ,
sp. 99).
Ytterbrant, befästningsk., detsamma som
kontereskarp (se d. o.).
Ytterby, socken i Göteborgs och Bohus län,
Inlands Södre härad. 3,325 har. 1,294 inv. (1920).
Annex till Kungälfs stad, Göteborgs stift, Älfsyssels
södra kontrakt.
Ytterby fältspatsbrott, ett på östra ändan af
Resarön, omkr. 3 km. n. om Vaxholms stad
beläget, ganska storartadt brott eller en grufva,
hvarest för vinnande af fältspat (och kvarts) en
mellan diorit och gnejs innesluten betydande
förekomst af pegmatit tillgodogöres. Kvarts- och
fältspatspartierna äro afskilda i rätt stora körtlar och
linser. Fältspaten är hufvudsakligen ortoklas,
men icke heller plagioklas är sällsynt. Den förra
är genom sin lättsmältbarhet särdeles användbar
vid porslinstillverkningen (Rörstrand). Förekomsten
är vid brytningen följd till icke obetydligt djup
under jordytan, från hvilken den sänker sig med
nordlig stupning. Jfr Erbium och Yttrium. E.E.
Ytterenhörna, socken i Södermanlands län,
Salebo härad. 5,164 har. 895 inv. (1920). Y. bildar
med Öfverenhörna ett pastorat i Strängnäs
stift, Södertälje kontrakt.
Ytterera. Se Outrera.
Ytterfoder, bot., blad, som likna foderblad och
sitta strax nedanför fodret eller mellan foder-
bladen. Det förra är fallet hos malvacéer (se
Malva), där ytterfodret utgöres af högblad; det
senare förekommer hos rosacéer (se P o t e n t i 11 a),
där det uppkommit genom parvis sammanväxning
af foderbladens stipler. G- L-m.
Ytterf ors. Se Y11 e r s t f o r s.
Yttergran, socken i Uppsala län, Håbo härad.
1,190 har. 390 inv. (1920). Annex till
Öfvergran, Uppsala stift, Håbo kontrakt.
Yttergrund, fyr i Bottniska viken, Finland, på
holmen Y. utanför Sideby udde, uppförd 1892.
Fast hvitt sken, 43,5 m. ö. h., lysvidd 18,8
sjömil, ljusstyrka 20,600 hefnerljus.
O. B-n.
Ytterhogdal, socken i Jämtlands län, Svegs
tingslag. 1,193 kvkm. 2,062 inv. (1920). Y.
bildar med Öfverhogdal ett pastorat i Härnösands
stift, Härjedalens kontrakt.
Ytterholmen, kustfyr af 1:a kl., på en holme v.
om Sandnessjöen, Nordland fylke, Norge. 2 snabba
blinkar hvar 15:e sekund. Ljusstyrka 165,000
normalljus, lysvidd 18,5 kvartmil.
K. G. G.
Ytterit, miner. Se Gadolinit.
Ytterjord, kem. Se Yttrium.
Ytterjärna, socken i Stockholms län, Öknebo
härad. 4,370 har. 806 inv. (1920). Annex till
Öfverjärna, Strängnäs stift, Södertälje kontrakt.
Ytterlandet. Se Grönland, sp. 492.
Ytterlännäs, socken i Västernorrlands län, Boteå
tingslag. 23,466 har. 6,828 inv. (1920). Y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
