Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Younghusband ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
589
Ypäjä-Yrjö-Koskinen
590
Y;päjä (tidigare B e r 11 u l a), socken i Tavaste-
hus län, Finland, Tammela domsaga och härad.
Areal 16 kvkm. 3,817 inv. (1919), finskta-
lande. Pastorat af 3:e kl., Tammela kontrakt,
Borgå stift. O. B-n.
Urdingen 1. Uerdingen, stad i preussiska
reg.-omr. Düsseldorf (Rhenprovinsen), vid Rhen,
7 km. n. ö. om Krefeld. 7,887 inv. (1905). Te-
gelbruk, cementfabrikation, gälbgjuterier samt till-
verkning af kemikalier och anilinfärger. A. N-d.
Yriarte [iria;rte], spanska författare. Se I r i-
a r t e.
Yriarte [iria’rt], Charles E m i l e, fransk
skriftställare och tecknare, af spansk härstamning,
f. 1832 i Paris, d. 1898, utbildade sig till arki-
tekt, var 1856-59 inspektör öfver offentliga
byggnader och lämnade bidrag till illustrerade
tidningar. Som tecknare och korrespondent till
"Le monde illustre" bivistade han spanjorernas
expedition mot Marokko 1859 och de italienska
fälttågen på Sicilien samt i Markerna och Um-
brien 1860, var hufvudredaktör för nämnda tidning
1862-70 och företog därefter längre resor. Bland
hans till stor del illustrerade arbeten märkas SÖMS
la tente, souvenirs du Maroc (1862), Les cercles
de Paris (1864), Goya, sa vie et son oeuvre (1867),
La vie d’un patricien de Venise au XVI:e siècle
(1874, prisbelönt af Franska akademien), Les lords
de VAdriatique et le Monténégro (1877) och Flo-
rence (1880). Y. har till franska öfversatt flera
spanska författare.
Yrjö-Koskinen [hårdt k], Georg Saka-
rias, friherre, finländsk historiker, partiledare,
statsman, f. 10 dec. 1830 i Vasa, d. 13 nov. 1903
i Helsingfors, hette eg.
Forsman, men som
författare skref han
under pseudonymen
Yrjö Koskinen (finsk
of v. af Georg Fors-
man), och som adlad
introducerades han på
riddarhuset under till-
namnet Yrjö-Ko-
skinen. Släkten var
till sitt ursprung svensk
och samtalsspråket i
hans hem svenskt. Fa-
dern, Georg Jakob
Forsman, var kolle-
ga i Vasa trivialskola, men sedan hemmet flyt-
tats till Tavastkyrö v. om Tammerfors, där fa-
dern 1843 blef kyrkoherde, kom den unge Fors-
man i beröring med finsk allmoge och fattades af
ett starkt intresse för finska språket och finska
nationaliteten. J. V. Snellmans upprop i "Saima"
om den finskspråkiga nationalitetens höjande till
obestridt husbondevälde på alla områden i Fin-
land eldade honom. Han blef student 1847,
filos. kandidat 1853, magister s. å., tjänstgjorde
som t. f. kollega vid Åbo högre elementar-
skola 1853-54 och som adjunkt 1854-63 vid
Vasa gymnasium, till följd af Vasa brand flyt-
tadt till Jakobstad. Han egnade sig åt litterär
verksamhet, skref tidningsartiklar och försökte sig
som skönlitterär författare på finska, äfven på
svenska, genom smärre noveller och lyriska dikter,
bland hvilka Honkain käskellä (Bland furorna) har
vunnit en folkvisas popularitet. Hans håg vände
sig tillika till historiskt författarskap. Hans första
historiska arbete var Kertomus Hämeenkyrön pitä-
jästä (Berättelse om Tavastkyrö socken), som han,
oaktadt 1850 års förordning påbjöd, att endast
skrifter af ekonomiskt och religiöst innehåll finge
utges på finska, lyckades få införd i tidskriften
"Suomi" (1851). Sedermera egnade han sig åt
arkivstudier i Stockholm rörande Finlands historia
på Klas Flemings tid, valde ur detta område
ämnet för sin doktorsdisputation Nuijasodan syyt
ja alku Pohjanmaalla (Klubbekrigets orsaker och
början i Österbotten; 1858) och utgaf 1857-59
sitt på själfständig forskning byggda arbete Nuija-
sota, sen syyt ja tapaukset I-II (Klubbekriget, dess
orsaker och händelser; 2:a genomarbetade uppl.
1877; l:a uppl. of v. till svenska med titeln "Klubbe-
kriget och Finlands sociala tillstånd vid slutet af
16:e århundradet", 1864-65), som meddelar en
öfverblick af Finlands inre förhållanden alltifrån
Gustaf Vasas tid och närmare utreder händelsernas
gång i Finland under kampen mellan Sigismund
och hertig Karl. Han vann genom detta arbete
anseende som historiker.
Under vistelse i Frankrike och England 1860
-61 studerade han de finska stammarnas forntid,
sökte professuren i allmän historia vid Helsingfors’
universitet, utgaf som specimen Tiedot Suomen
suvun muinaisundesta (Underrättelser om den
finska stammens forntid, 1862) och utnämndes 1863
till professor. 1876 öfvertog han, genom utbyte
med Z. Topelius, professuren i finsk, rysk och
nordisk historia, som han innehade till 1882.
Som universitetslärare verkade han mäktigt för de
fennomanska sträfvandena. Han var inspektor för
österbottniska studentafdelningen 1868-71, och
det berodde till ej ringa del på honom, att de
fennomanska idéerna rotfäste sig i denna afdelning.
1871-82 var han dekanus i filos. fakultetens
historisk-filologiska sektion. I konsistorium acade-
micum verkade han, i synnerhet i befordrings-
frågor, oaflåtligt för de finska intressena. 1869-72
utgaf han Oppikirja Suomen kansan Jiistoriassa
(Lärobok i finska folkets historia; 2:a omarb. uppl.
1882, öfv. till ty. 1873, öfv. till svenska af R.
Hertzberg 1874). Arbetet väckte uppseende genom
den syn på händelserna han där inlägger, i det
att han vill följa den finska nationalitetens ut-
veckling från äldsta tider och gör den till fram-
ställningens centrum, medan däremot det svenska
inflytandet och dess betydelse för Finland förbises.
Polemik om arbetet uppkom. Han intresserade sig
för G. M. Sprengtporten som grundläggaren af
Finlands s j älf ständighet och skref en rehabilitations-
skrift för denne, Yrjö Maunu Sprengtportenistä
ja Suomen itsenäisyydestä (Om Göran Magnus
Sprengtporten och Finlands s j älf ständighet; 1870),
hvilken skrift äfvenledes skarpt kritiserades. Bland
hans öfriga historiska arbeten må nämnas afhand-
lingar på finska om biskop Olaus Magni i Paris
och finländarnas studieresor i utlandet under
medeltiden (1862) och om jordegendomsförhållan-
dena i Finland under medeltiden (akademipro-
gram 1881). Hans produktivitet som historiker
af tog i samma mån, som det politiska lifvet tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
