Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yoghurt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
segelbara. Bifloder fr. v. Beuvron; fr. h. Cure,
Serein, Armançon och Vanne, hvilken sistnämnda
flod förser Paris med vatten (genom "aqueduc de
la Vanne"). Genom den 1784–1842 gräfda, 175,6
km. långa Nivernaiskanalen, som följer
Y:s mellersta lopp, står Seine i förbindelse med
Loire (genom dess biflod Aron), och genom den
1775–1832 byggda, 242 km. långa
Bourgognekanalen, som delvis följer Armançon och
Ouche, förenas Seine med Saône. – 2.
Departement i mellersta Frankrike, bildadt af nordvästra
Bourgogne (Auxerre och Avalonnais), sydvästra
Champagne (Senonais och Tonnerrois) samt
sydöstra Ile-de-France (Gâtinais). Areal 7,461 kvkm.
303,889 inv. (1911; minskning med mer än 5 proc.
sedan 1901). Dep. sluttar mot n. v.; de högsta
partierna i s. ö. tillhöra Morvans granitplatå med
hela dep:s kulmen (609 m.), ej långt från gränsen
mot Côte-d’Or. Allt yngre bergarter, tillhörande
jura-, krit- och tertiärformationerna aflösa
hvarandra ända ned mot tertiärbäckenet kring Paris.
En utpräglad skillnad gör sig gällande i
landskapet mellan de högre liggande, torra, ljungbevuxna,
kala kalkplatåerna och de bördiga, leende, väl
bevattnade dalgångarna. Med undantag af en helt
liten sträcka i s. v., som afbördas till Loire, hör
dep. till Seines flodområde. Hufvudflod är Yonne
(se Y. 1); i v. samlas vattendragen till Loing.
Sädesodlingen är ansenlig; i främsta rummet
kommer hvete, därnäst, särskildt i s. ö., hafre; i mera
underordnad grad odlas korn, råg och bohvete.
Fruktträdsodlingen är anmärkningsvärd och
omfattar förutom äpplen, päron, plommon, körsbär
och aprikoser äfven nötter och kastanjer. För
vinkulturen är dep. klassisk mark (Bourgogneviner).
Skogarna upptaga omkr. 1/5 af arealen och bestå
af ek, bok, alm, afvenbok, ask och björk, och
återplantering göres med olika slag af barrträd.
Grufdriften är helt obetydlig; endast något lignit
utvinnes ur marken. Den ej synnerligen lifliga
industrien omfattar garfverier och järnbruk samt
tillverkning af papper, maskiner, kemikalier och
klädesvaror. Dep. är indeladt i 5 arrondissemang:
Auxerre, Tonnerre, Avallon, Joigny och Sens.
Hufvudstad är Auxerre.
1–2. A. N-d.
Yorck von Wa’rtenburg [fann]. 1. Hans
David Ludwig Y., grefve, preussisk fältmar-
skalk, f. 1759 i Pots-
dam, d. 1830, inträdde
1772 såsom junker vid
ett infanteriregemente,
men aiskedades 1779
för någon förseelse.
Som kapten vid ett i
holländsk tjänst stå-
ende schweizerrege-
mente deltog Y. 1783
-84 i kriget i Ost-
indien, blef åter upp-
tagen i preussisk tjänst
1787 vid en nyupp-
satt fysiljärbataljon,
utmärkte sig under kri-
gen i Polen och inlade stora förtjänster om det lätta
infanteriets utbildning i spridd ordning. Vid krigs-
utbrottet 1806 förde Y. fältjägarregementet till
fot och ledde hertigens af Weimar kårs ef ter-
trupp, hvars öfvergång öfver Elbe han möjlig-
gjorde genom striden vid Altenzaun 26 okt., hvar-
efter han öfvertog befälet öfver Bliichers arriär-
garde och 6 nov. vid Ltibeck svårt sårad råkade
i fransk fångenskap. Utväxlad 1807, utnämndes
han s. å. till generalmajor. Vid arméns ombild-
ning fick Y. först befälet öfver den westpreussiska
brigaden, därefter inspektion öfver samtliga jägare,
fysiljärer och husarer samt blef 1811 generalguver-
nör i Ost- och Westpreussen. 1812 stod han som
närmaste man under general Grawert vid den
preussiska afdelning, som tillhörde franske mar-
skalken Macdonalds kår och opererade mot rys-
sarna under Wittgenstein. Efter Grawerts af gång
öfvertog Y. befälet och af slöt med ryske generalen
Diebitsch konventionen i Tauroggen 30 dec. 1812,
hvarigenom han på eget bevåg afföll från frans-
männen och "i själfva verket bröt väg för det
stora befrielseverket". Han organiserade nu strids-
krafterna i Ost-’och Westpreussen samt deltog i
striderna under vårfälttåget 1813. Efter stillestån-
det ingick Y. med sin armékår i schlesiska armén
under Blticher, uppbar största arbetet i slaget vid
Katzbach (26 aug. 1813) och vid öfvergången af
Elbe, vid Wartenburg (3 okt. s. å.) samt följde
Blticher under hela fälttåget 1814. S. å. upp-
höjdes Y. i grefligt stånd med tillägget "von
Wartenburg" och fick en stor donation (Klein-Oels
i Schlesien). I förtreten öfver att 1815 ha blifvit
lämnad med sin kår i reserv tog Y. af sked. Han
utnämndes 1821 till fältmarskalk. Hans staty (af
Rauch) af täcktes 1855 i Berlin. Jfr Droysen,
"Das leben des feldmarschalls Y. v. W." (8:e
uppl. 1877). - 2. Maximilian Hans
Ludwig David
Y., den föregåendes
sonson, militär och
skriftställare, f. 12 juni
1850, d. 27 nov. 1900,
deltog i Fransk-tyska
kriget 1870-71, tjänst-
gjorde 1884-93 vid
generalstaben, sedan
1889 som major, för-
flyttades därefter till
ett regemente och blef
1895 chef för 15 :e
ulanregementet. Sedan
1896 var han afdel-
ningschef vid stora ge-
neralstaben och lärare i krigshistoria vid krigsaka-
demien, blef 1900 öfverste och tilldelades general-
staben under expeditionen till Kina, under hvilken
han omkom (genom kolos). - Y. utvecklade stor-
artad författarverksamhet. Vida berömdt blef Na-
poleon ah f eldherr (2 dir, 1885-86; "Napoleon
som härförare", 1889-92), och därefter följde
Feldzùge Alexanders des grossen (1897), Das vor-
dringen der russischen macht in Asien (s. å.),
Weltgeschichte in bildern. Federzeichnungen eines
deutschen (utan förf.-namn 1900) samt Bismarcks
äussere erscheinung in wort und bild (postumt,
1901). 1-2. C. O. N.
Yorick [jå^ik], pseudonym för engelske förfat-
taren Laurence Sterne (se denne).
Yorick [jå;rik], pseudonym för P. F. L. C.
Feriigni (se denne).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
