Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yngelvård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Yngelvård, Neomeli, zool. Föräldrarnas
förhållande till och omvårdnad om sin afkomma
gestalta sig mycket olika hos olika djurgrupper. Hos
flertalet bland de lägsta djuren kan man ej spåra
någon yngelvård, utan de befruktade äggen
öfverlämnas åt sitt öde. Detta är förhållandet med det
öfvervägande antalet kavitetsdjur och tagghudingar.
En högt utbildad och mycket skiftande yngelvård
anträffa vi däremot hos insekterna, se bland andra
art. Häststynget, Steklar, sp. 1196,
Gallsteklar, Rofsteklar, Termiter,
Myror, Ateuchus sacer och Tordyflar.
Kräftdjuren bära ofta äggen med sig antingen i
för ändamålet bildade säckar, fästa på kroppens
utsida, eller ock under skalet. Hos många musslor
skyddas ynglet på det sättet, att de befruktade
äggen under någon tid förvaras inuti moderdjurets
gälar, hvilka å sin sida äro belägna i mantelhålan.
Inom fiskarnas klass påträffas olika grader i
yngelvårdens utbildning. Eget nog är det hos dem oftast
hannen, som åtar sig detta bestyr. Hos somliga
fiskar inskränker sig denna vård till att skydda
ägg och yngel för fiender och farligheter af skilda
slag. Andra bygga bon af olika slag, så t. ex.
spiggarna (se Spiggsläktet) och den
amerikanska ganoidfisken Amia. Andra fiskar – t. ex.
kantnålarna, se Fiskar, sp. 416 – bära äggen
med sig under utvecklingen. Många fiskar föda
lefvande ungar såsom flera hajfiskar; hos den redan
af Aristoteles kända hajen Mustelus lævis bli
gulblåsan och motsvarande stycke af äggledarens
slemhinna ombildade till ett slags moderkaka (placenta),
i det att blodkärlsrika utskott från den förra
upptagas i fördjupningar i den senare. Mycket
växlande och komplicerade former af yngelvård
förekomma hos groddjuren (se Amfibier, sp. 836). Så
godt som alla fåglar rufva sina ägg, och dessutom
bygger flertalet ett rede för ägg och ungar.
Konstfärdigheten i bobyggnaden växlar ofantligt hos de
skilda fågelformerna; anmärkningsvärda företeelser
ha iakttagits hos sådana som väfvarfåglarna,
storfothönsen och hornfåglarna (se dessa ord). Om
förhållandet mellan moder och afkomma hos
däggdjuren se d. o., sp. 1198–99. – Litt.:
Jägerskiöld, "Några valda drag ur djurens vård om
sina ungar" (1902).
L-e.
Yngen. 1. Sjö i Öknebo härad, Stockholms län,
38 m. ö. h., bildar en krökt figur kring en stor
halfö och är delad i två delar, Norra och Södra Y.,
skilda genom ett smalt sund. Sjöns längd rundt
halfön är 12 km., bredd i allmänhet mindre än
1 km. och areal 25 kvkm. Y. afrinner mot v. till
sjön Klemmingen och därifrån genom Trosaån till
Östersjön. Den innehåller flera stora öar.
Stränderna äro skogiga och tämligen glest bebyggda. –
2. Sjö i Färnebo härad, Värmland, omkr. 5 km.
ö. om Filipstad, 199 m. ö. h. Med en längd i
n.–s. af 11 km. och en största bredd af 5,5 km.
har sjön en yta, uppgående till 29 kvkm. På en
halfö, som norrifrån utskjuter i sjön, ligger
Persbergs gruffält, och äfven på andra håll, utmed
sjöns västra strand, finnas grufvor, Afloppet går
mot s. öfver de stora sjöarna Ullvättern och
Alkvättern genom Timsälfven, som i sjön Möckeln
förenar sig med Svartälfven.
1 o. 2. J. V. E.
Yngeredsforsen. Se nästfölj. art. och Ätran.
Yngeredsfors kraftaktiebolag har till ändamål
att för industriell verksamhet tillgodogöra sig det
af bolaget egda Yngeredsfors vattenfall i Årstads
och Faurås härad, Hallands län, jämte andra
vattenfall, som bolaget kan förvärfva. Bolagsordning
antogs 1899 och har sedermera förnyats 1905, då
nya intressenter i början af året inträdde i
bolaget, 1913 och 1917; styrelsens säte är staden
Mölndal. Aktiekapitalet, som vid starten
utgjorde 240,000 kr., har sedermera flera gånger
ökats och utgjorde i juli 1921 4,000,000 kr.
Tillgångar och skulder balansera på omkr. 12
millioner; bland skulderna ingår ett 1 febr. 1917
upplagdt 5 1/2 proc. obligationslån om 3,000,000
kr. Bolaget, hvars hufvudsakligaste verksamhet är
inriktad på kraftdistribution inom mellersta och
norra Halland, eger vattenkraftverk vid
Yngeredsfors och Ätrafors samt ångcentral i Varberg.
Genom kontrakt af 1916 med Vattenfallsstyrelsen
köper bolaget dessutom kraft från Trollhättan, som
till största delen omformas från 25 till 50 perioder
i bolagets omformarstation i Mölndal på 5,000
kilowatt. Yngeredsfors kraftverk är
beläget i Ätran omkr. 30 km. från dess mynning
och utnyttjar en fallhöjd af 18 m. Den
nuvarande maskininstallationen möjliggör utnyttjandet
af 8,000 kilowatt. Kraftverket påbörjades i juni
1905 och igångkördes i juli 1907 samt utvidgades
1915–16. Ätrafors kraftverk är
beläget i samma vattendrag omkr. 5 km. nedanför
Yngeredsfors. Kraftverket, som anlagts åren
1917–18, tillgodogör f. n. 15 m. af den totalt vid
rationell utbyggnad tillgängliga fallhöjden, som
beräknas till omkr. 24 m. Maskininstallationen
möjliggör utnyttjandet af 2,000 kilowatt.
Ångcentralen i Varberg är utbyggd för
5,200 kilowatt och afser att under tider med ringa
vattentillgång upptaga en del af belastningen samt
i öfrigt att tjäna som reserv. Bolagets
energiproduktion uppgår årligen till omkr. 30,000,000
kilowatt-timmar; den totala längden af
kraftledningar för högspänd ström är omkr. 700 km.
Bolagets största kraftafsättning eger rum till
industrierna närmast söder om Göteborg samt till
Varbergs stad.
C. K.
Ynglingasagan. Se Ynglingatal.
Ynglingatal, ett på fornnorska författadt kväde,
som, enligt en förmodligen riktig uppgift af Snorre
Sturlasson, hvilken i sitt historiska verk
"Heimskringla" meddelar dikten, skall ha författats af
norske hofskalden Tjodolf (fno. Þióðolfr) från
Hvin (se Tjodolf) till ära för fylkeskonungen
Ragnvald, en äldre kusin till Harald Hårfager.
Alltifrån den förste utgifvaren, Snorre, och
ända inemot våra dagar har "Ynglingatal",
säkerligen med rätta, gällt som den förnämsta
källan för Sveriges och Norges allra äldsta,
förkristna, historia. Snorres framställning af denna
period, hans "Ynglingasaga" (liksom dennas enda
litterära föregångare, den korta, latinskt affattade
"Historia Norvegiæ" af obekant författare), är
nästan uteslutande baserad på och väsentligen en
blott utläggning på prosa af den gamla dikten,
som Snorre förmodligen endast genom muntlig
tradition kände. Denna Snorres framställning har
sedermera af så godt som alla följande författare
tagits för god, om ock man ej kunnat vara blind
för, att endast en mindre del av hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
