Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växjö-Alfvesta järnväg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare medeltiden till 1700-talets början) sträfvade
mer eller mindre öfverlagdt att systematisera de
kända växterna (jfr Botanik, sp. 1303). Deras
skrifter uppta arter, släkten, ordningar och klasser,
men dessa begrepp voro ej allmängiltigt bestämda.
T. o. m. Linnés närmaste föregångare Tournefort
– som enligt Linnés omdöme först uppställt säkra
och naturliga släkten och som till en mängd
släkten förstått föra flera arter än någon före honom
– skilde ej arter och varieteter, ett fel, som Linné
en gång kallat "scandalum botanices", ty det var
då ej heller tänkbart att bilda släkten med
naturliga, väsentliga och orubbliga kännemärken, såsom
Linné fordrade. De förlinnéska systemen använde
samtligen till indelningsgrund ett enda eller några
få organ, t. ex. blomkronan, fodret, frukten, och
äro därför konstlade l. artificiella (ej
naturenliga), ty ganska olika växter kunna komma
att stå i samma grupp, om de jämföras blott
med afseende på ett enda kännemärke. Linnés
sexualsystem (se Sexualsystem) af
1735 är likaledes artificiellt, men öfverträffar
föregångarna genom den högre betydelsen af de för
indelningen använda organen, nämligen ståndare
och pistiller. Den af Linnés föregångare, som
enligt hans omdöme uppställt de naturligaste
klasserna, är Magnol (1720), och äfven Linnés klasser
äro delvis fullt naturliga grupper. Linné är
dessutom den förste, som publicerat "fragment till ett
naturligt system" (i "Classes plantarum", 1738),
hvars grupper omfatta släkten, som äro besläktade
till alla sina organ. Det första helgjutna system,
som kunde göra anspråk på rent naturliga grupper
(ordningar eller familjer), uppställdes 1789 af
A. L. de Jussieu, delvis med stöd af Linnés
idéer (se Jussieu 4, <sp>Dicotyledoneæ<sp> och
Fanerogamer). Sedan dess ha många
botanister sökt lösa frågan om det naturliga
systemet. Af dem kunna nämnas A. P. De
Candolle 1819 (se denne, Cellulares,
Endogenæ och Exogenæ), H. G. L.
Reichenbach 1828 (se denne), F. G. Bartling 1830
(se denne och nedan sp. 470), J. Lindley
1830 (se denne), E. Fries 1835 (se denne, sp.
1396, Dicotyledoneæ,
Monocotyledoneæ och Kryptogamer), S.
Endlicher 1836–43 (se denne och Cormophyta),
A. Brongniart 1843 (se denne,
Dicotyledoneæ, Fanerogamer och Kryptogamer),
G. Bentham och J. D. Hooker 1862–83 (se
Bentham), A. Braun 1864 (se denne och sp.
470, Cormophyta, Dicotyledoneæ,
Fanerogamer och Kryptogamer), A. W.
Eichler 1883 (se denne och sp. 470, Dicotyledoneæ
och Kryptogamer) m. fl. (jfr Botanik,
sp. 1305). Växtfamiljerna äro i hufvudsak
desamma, som från äldre tider upptogos af Linné i hans
"fragment" (se ofvan), men till indelningsgrunder
och gruppering äro systemen mycket olika.
Hufvudprincipen är, att de naturliga familjerna ordnas
så, att de närmast besläktade ställas närmast
hvarandra. Men då en familj kan visa likhet eller
släktskap åt många skilda håll, kan man ej medelst
en anordning i en rad eller ens på en karta
fullkomligt visa släktsamhörigheten; det skulle
nämligen erfordras en gruppering i alla tre rummets
riktningar, så att familjerna blefve ordnade
ungefär som himlakropparna i rymden. Man har
därför stundom sökt förtydliga familjernas inbördes
ställning och naturliga frändskap genom bilden af
ett rikt förgrenadt träd, hvars kvistar ej blott
utgå från hvarandra, utan äfven närma sig andra,
som de likna, utan att därför ega verkligt
sammanhang med dem. Denna bild är så mycket
lämpligare, som det är af vikt, att hänsyn tas till
växtformernas ursprung, uppkomst och utvecklingsväg.
Många familjers släktskap med andra är nämligen
beroende därpå, att den ena under tidernas längd
ögonskenligen grenat ut sig från (eller
differentierat sig från) den andra. Liksom en art kan genom
en viss utvecklingsgång uppkomma ur en annan,
likaså kan en hel artgrupp (släkte, familj) utgöra
en afkomma af en tidigare grupp
(descendensteorien). Ett naturligt system benämnes morfologiskt,
då familjerna ordnas blott med hänsyn till
organens öfverensstämmelse, och fylogenetiskt, om
vikten lägges på gruppernas bevisade eller förmodade
härstamning från hvarandra. Emedan vår
kännedom om förgångna geologiska perioders
växtformer blott är fragmentarisk, är det tills vidare
ogörligt att uppställa ett i allo säkert fylogenetiskt
system. Dock är det numera ej uteslutande
morfologiska synpunkter, som användas, utan äfven
växtgeografiska, anatomiska, organogenetiska och
serumdiagnostiska. De modernaste naturliga
växtsystemen äro utarbetade af A. Engler (se denne
och nedan) och R. Wettstein (se denne);
de skilja sig ej väsentligt från hvarandra. I båda
göres början med de lägsta växterna, och de, som
anses fullkomligast, ställas sist.
Växtriket har sedan lång tid tillbaka delats i
fanerogamer och kryptogamer (se dessa
ord), de förra äfven kallade blomväxter och
fröväxter, de senare äfven kallade
sporväxter. Denna indelning är på vetenskapens
nuv. ståndpunkt alltför intetsägande, ehuru
bekväm och lämplig vid den första undervisningen.
Man har nämligen funnit så stora och
betydelsefulla olikheter inom kryptogamerna, att dessa
måste delas i flera grupper af hög rang, hvar
och en förtjänt att likställas med hela
fanerogamgruppen.
Englerska systemet, som är en
utveckling af bartling-braun-eichlerska
systemet, enligt hvilket växtriket indelades i 5
afd. (Bålväxter, Mossor, Kärlkryptogamer,
Gymnospermæ och Angiospermæ), omfattande 9 klasser,
har i korthet följande indelning af växtriket (1919):
Afd. 1. Schizophyta, Klyfväxter.
Klass 1. Schizomycetes, Klyfsvampar.
» 2. Schizophyceæ, Klyfalger.
Afd. 2. Phytosarcodina, Slemsvampar.
Klass 1. Acrasiales.
» 2. Plasmodiophorales.
» 3. Myxogasteres.
Afd. 3. Flagellatæ, Flagellater.
Afd. 4. Dinoflagellatæ, Peridinéer.
Afd. 5. Bacillariophyta, Kiselalger.
Afd. 6. Conjugatæ, Konjugater.
Afd. 7. Chlorophyceæ, Grönalger.
Klass 1. Protococcales.
» 2. Ulotrichales.
» 3. Siphonocladales.
» 4. Siphonales.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
