Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 387-388 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerviking ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tidander, "V. förr och nu" (1917), samt Fr.
Westling och P. Lundin, "V." i det af A.
Roosval utg. arbetet "Sveriges städer".

2. Grefskap, som 11 juni 1562 förlänades
Svante Sture och som då omfattade Ny Väster-
viks stad och Stegeholms slott samt 33 hela, 21
halfva hemman och 10 torp inom T justs härad,
Småland, och Oppeby socken i Kinda härad, Öster-
götland, hvaraf grefven kunde beräkna en årlig
inkomst af endast 700-720 mark penningar,
d. v. s. 175-180 tnr spannmål. Men 1570 fick
grefve Svantes änka, Märta Leijonhufvud, gref-
skapet, som då benämndes Stegeholm och
Västervik, så förbättradt genom donationer
inom T justs, Södra och Norra Vedbo samt Västra
härad i Småland, Åse härad (en stor del af Ås
och Näs socknar) i Västergötland samt Svartlösa
härad (2 gårdar i Grödinge socken) i Söderman-
land, hvartill 5 juli 1572 lades 5 hemman i T just,
att det slutligen omfattade 4993/4 hemman, eller
i det närmaste en tredjedel af hela hemmantalet i
de 34 socknar, inom hvilka det var beläget. Gref-
skapet gaf därefter en årlig inkomst af icke mindre
än 13,000 mark penningar, d. v. s. 3,250 tnr
spannmål. Grefskapet, som 1600 eller 1601 min-
skades med 6*/2 hemman, hemföll 1618 till kronan.
Det förlänades 26 mars 1651 åt H. Kr. von Kö-
nigsmarck. Jfr G. Forsgrén, "Bidrag till svenska
gref- och friherreskapens historia 1561-1655"
(1885). 1. Fr. W. L. W:sonM.

Västerviking, en i den nyare svenska litteratu-
ren ur norskan och isländskan upptagen beteck-
ning på vikingatåg väster ut. N. H.
Västervik-Åtvidaberg-Bersbo järnväg. Se
N o r s h o l m-V ä s t e r v i k-Hul tsf reds
järnvägar, sp. 15.

Västervåla, socken i Västmanlands län, Gamla
Norbergs bergslag. 13,639 har. 1,791 inv. (1920).
V. utgör ett pastorat i Västerås stift, Färnebo
kontrakt.

Västerväg. Se Österväg.

Västeråker, socken i Uppsala län, Hagunda
härad. 1,026 har. 240 inv. (1920). V. bildar
med Dalby ett pastorat i Uppsala stift, Hagunda
kontrakt. Se illustrationssida till art.
Grafmonument.

Västerån. Se Nissan.

Västerås, stad i Västmanland, på ömse sidor
om Svartån, vid dess utlopp i Mälarviken
Västeråsfjärden, säte för
landshöfdingen öfver
Västmanlands län, biskopen
i Västerås stift och
chefsämbetet för
Västmanlands regemente
samt Västmanlands läns
landstings
sammanträdesplats.

Fig. 1. Västerås vapen.

Den första egentliga
stadsplanen fastställdes
14 juni 1878 (ändrad
senast 14 maj 1915).
Stadens hela egovidd
utgör, oberäknade de
i senaste tid
inkorporerade områdena, 1,594 har, hvaraf det inom
stadsplanen (af 1907) intagna området utgör
174 har. Genom k. br. 21 dec. 1917
införlifvades fr. o. m. 1918 med V. S:t Ilians
socken (2,582 har) och Lundby socken (2,022
har) i såväl judiciellt som administrativt och
kommunalt hänseende, hvarvid i ecklesiastikt
hänseende ej gjorts annan ändring f. n., än att
folkskoleväsendet skall utgöra en för hela staden
gemensam angelägenhet. Arealen har härigenom
vuxit i hög grad. Staden hade 29,346 inv. 1 jan.
1920 (1840 var antalet 3,414, 1880 6,281 och
1891 8,280). Taxeringsvärdet å fast egendom var
1920 96,093,900 kr., hvaraf för
jordbruksfastighet 3,238,000 kr. Häraf tillhör staten fastighet,
uppskattad till 4,972,600 kr., och kommunen till
4,877,100 kr. Stadens tillgångar upptogos s. å.
för den borgerliga och kyrkliga kommunen
gemensamt till 17,396,660 kr. och skulderna till
13,205,776 kr. S. å. var antalet
bevillningskronor 483,053, det uttaxerade beloppet 3,987,185
kr. och utskylderna per bevillningskrona 8,25
(motsvarande siffror 1864 voro 10,311, 28,100 och 2,73).

Byggnadskvarteren i de äldre, närmast Svartån
belägna trakterna äro: v. om ån Västra
kvarteret och ö. därom Norra kvarteret
och Södra kvarteret, skilda genom Stora
gatan, hvilken vid midten af 1600-talet framdrogs
genom hela staden från ö. till v. Utanför dessa
äldre stadsdelar ha under senare årtionden uppstått
flera nya, österut Östermalm och
Herrgärdet samt västerut Västermalm och
Vasastaden, hvilken i s. fortsattes med flera
villakvarter ned till Stallhagsparken. Ytterligare utanför
dessa, inom stadsplanen numera intagna stadsdelar
ligga äfven andra bebyggda områden, dels
villaområden, dels arbetarbostäder, såsom Lustigkulla
på norra och östra sluttningen af Djäkneberget,
n. om staden Norrmalm och ö. om densamma
Ängsgärdet och Korsängsgärdet samt
de af Allmänna svenska elektriska a.-b. och A.-b.
Svenska metallverken uppförda arbetarkvarteren.
I stadsbilden mest framträdande är domkyrkan
med sin vida omkring från sjön och ute på
landsbygden synliga tornspira. De höga stenmurar, som
flankera åstränderna i stadens centrala del, krönta
af rödmålade trähus från början af 1700-talet, ge
det mest måleriska, ålderdomliga perspektiv (se pl.,
fig. 6). F. ö. utmärker sig stadsbilden ur
arkitektonisk synpunkt i stort sedt däraf, att den undgått
inblandningen af nyare, ofta smaklösa
byggnadskolosser midt i hopen af byggnader från en länge sedan
svunnen tid. Tvärtom har vid ombyggnad af äldre
hus och vid nybyggnader, såväl enskilda som större
komplexer, merendels den gamla platskaraktären
bibehållits, hvarigenom åt staden förlänats, tack
vare i första rummet stadsarkitekten E. Hahrs
verksamhet, ett harmoniskt helhetsintryck. En
kraftig prägel af industristad har genom de senare
årtiondenas märkliga industriella utveckling
bibragts staden, hvarom de många fabriksskorstenarna
tala. öfver Svartån leda 4 äfven för körtrafik
upplåtna broar: Slottsbron, bron i Stora gatans
sträckning, den s. k. Torgbron samt bron i
Biskopsvägen, och två gångbroar. Bland parker och
planteringar märkas Gamla begrafningsplatsen, 193 ar,
anlagd på 1700-talet, ej längre upplåten för
begrafningar, Nya kyrkogården (345 ar, anlagd
1874), nu i det närmaste så upptagen af grafvar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>