Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerbotten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wrede, som då ej disponerade mer än omkr. 2,000
man, och med sina hufvudkrafter (omkr. 5,000
man stridande samt 8 kanoner och haubitser) satt
sig i marsch norrut mot Wachtmeister. Den 18 på
aftonen nådde han det af ett ryskt detachement
besatta Umeå och fortsatte, efter en kortvarig
strid med svenska kanonslupar, som gått uppför
Ume älf, på förnatten marschen mot Säfvar.
Där anföll han följande morgon öfverraskande den
svenska förpostställningen på höjden Krutbrånet
v. om Säfvarån (se Säfvar). I st. f. att
upptaga striden i hufvudställningen ö. om ån eller
med samlade krafter offensivt gå fram mot fienden
framskickade Wachtmeister på ett planlöst sätt
den ena bataljonen efter den andra till
förposternas förstärkning, hvilket gjorde, att den
svenska styrkan här blef "slagen delvis". Den
heta och på båda sidor mycket förlustrika
striden slöt med, att Wachtmeister, som, missledd af
en oriktig rapport, att ryssarna hotade hans
vänstra flank, och befarande att bli kringgången
och afskuren från återtågsvägen, kl. 3 e. m. gaf
befallning om återtåg, detta oaktadt han ännu
förfogade öfver 1,500 man orörda trupper. Kl.
närmare 11 e. m. ankom armén till Djäkneboda.
Ehuru därvarande pass, beläget mellan två
sjöar, tvifvelsutan hade kunnat hållas äfven mot
en betydligt öfverlägsen, söderifrån anfallande
motståndare – det har ock blifvit kalladt
"Nordens Thermopylai" – ansåg Wachtmeister det
icke rádligt att där bjuda motstånd, "emedan
– – – fienden med hela sitt infanteri kunde
på en half mils skogsväg afskära all retraite"
(till Ratan), utan fortsatte återtåget till Ratan,
dit armén ankom följande morgon. Ryssarna, som
långsamt följt efter, gingo s. d. på e. m. till
anfall mot svenskarnas förut till försvar inrättade
upptagsställning (se Ratan), men blefvo
tillbakaslagna med betydliga förluster,
hufvudsakligen förorsakade af artilleriets eld. Anfallet
upprepades icke den 21. Underhandlingar om
vapenstillestånd inleddes med Kamenskij. Dessa
ledde visserligen ej till något resultat, men den 22
på morgonen återinskeppades trupperna (på Pukes
order), utan att det kom till strid, hvarefter
flottan den 23 af seglade till Umeå, och Kamenskij,
som såg sig föranlåten att förkorta sin långa
förbindelselinje, fortsatte återtåget till Piteå.
Så slutade "expeditionen till Västerbotten".
Wachtmeisters åtgärder under denna ha, och
delvis med rätta, skarpt klandrats, men skulden till
företagets snöpliga utgång måste äfven tillskrifvas
det olämpliga valet af en amiral till
öfverbefälhafvare, hvilket i hög grad försvårade ledningen
af det hela, bristande samverkan mellan armén
och flottan, expeditionskårens brist på kavalleri
och erforderliga anspann till kastpjäserna, som
icke kommo till användning, då de som bäst
behöfdes, samt icke minst konungens direktiv till
Wachtmeister att "spara armén", hvilket senare
gaf anledning till en försagdhet i ledningen, som
stod i bjärt motsats till Kamenskijs målmedvetna
och energiska krigföring. Alldeles utan följder
blef expeditionen dock icke, ty genom densamma
befriades en afsevärd del af Västerbotten (sträckan
mellan Öre älf och Jäfreån) från fienden. Litt.:
P. Sparre, "Anteckningar rörande expeditionen
åt Vesterbotten år 1809" (1865), G. Swederus,
"Expeditionen till Westerbotten 1809" (1871),
P. B. Regnér, "Kriget och tillståndet i
Vesterbotten 1809" (1891), A. Lindström,
"Öfveramiralen, friherre Pukes expedition till Vesterbotten år
1809" (1893), och A. Hammarskjöld, "Generalen
grefve Gustaf Wachtmeister, hans släkt och hans
fälttåg" (i "Historisk tidskr." 1893 ff., separat
1910).
H. J-dt.
Västerbottens fältjägarkår. Se
Västerbottens regemente.
Västerbottens-kuriren, tidning, som 1900
uppsattes i Umeå och 1 dec. 1916 vardt daglig.
Tidningens redaktör har sedan 1903 varit
riksdagsmannen Ernst Johan Gustav Rosén (f.
1876). Tidningen har förfäktat liberala åsikter
och särskildt varit språkrör för den grupp inom
det liberala partiet, hvars åskådning brukat kallas
"Norrlandsfrisinnet".
Västerbottens län omfattar södra delarna af
Västerbotten och Lappland samt den nordöstliga
delen af Ångermanland (Nordmalings och
Bjurholms socknar) och är beläget mellan 63° 24’ och
66° 20’ n. br. samt 3° 44’ v. och 3° 33’ ö. Igd
(från Stockholms observatorium). Det gränsar i
n. ö. till Norrbottens län, i ö. och s. ö. till
Bottniska viken, i s. till Västernorrlands län, i s. v. till
detta län och Jämtlands län samt i n. v. till Norge.
Ytinnehållet är 58,934 kvkm., däraf 55,571 kvkm.
land och 3,363 kvkm. vatten. Af detta område
komma 16,066 kvkm. på Västerbottens landskap,
40,163 kvkm. på Lappland samt 2,705 kvkm. på
Ångermanland. I landets areal äro inräknade
38 kvkm. öar, holmar och skär i Bottniska viken.
Vattnets areal omfattar endast insjöarna, men ej
från hafvet inskjutande vikar och sund. Länets
största längd, från n. v. till s. ö., är 380 km.
och största bredd, från s. v. till n. ö., inemot 200
km. Folkmängden vid 1920 års slut utgjorde
182,209 (92,888 mankön och 89,321 kvinnkön),
däraf 172,249 på landsbygden och 9,960 i
städerna. Folkmängdstätheten var sålunda blott 3,3
inv. på 1 kvkm. land, mindre än i något annat
län utom Norrbottens och Jämtlands. Folkökningen
inom länet har länge varit och är fortfarande
synnerligen stark, beroende på hög nativitet, relativt
låg dödlighet och ringa utflyttning. Den har
under de sista tio åren utgjort nära 13 proc.;
endast Norrbottens och Jämtlands län (samt
Stockholms stad) ha att uppvisa en ännu större
folkökning. Lapparna inom länet uppgåfvos 1910 till
1,780 (emot 1,492 1870), däraf endast 432
nomadiserande. – I judiciellt hänseende är landsbygden
fördelad i 5 domsagor, omfattande 9 tingslag, under
Svea hofrätt: Västerbottens södra domsaga (2
tingslag), Umeå (l t:g), Västerbottens västra (2 t:g),
mellersta (2 t:g) och norra (2 t:g). I administrativt
hänseende är länet deladt i 4 fögderier: Umeå
(omfattande Umeå domsaga och södra domsagan utom
Degerfors tingslag), Skellefteå (omfattande norra
domsagan),Lappmarks (omfattande västra domsagan)
och Degerfors (omfattande mellersta domsagan och
Degerfors tingslag). Antalet landsfiskalsdistrikt är
6 i Umeå och Skellefteå, 10 i Lappmarks och 4
i Degerfors fögderi. Länets två städer, Umeå,
länsresidens, och Skellefteå, ha hvar sin
rådstuvurätt. Ingen köping finns, men 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
