Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1915. Turkiets krig - Världskriget. Krigshändelserna 1916. Västfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
201
Världskriget (Krigshändelserna 1915. Turkiets krig. - 1916. Västfronten)
202
Härmed afslutades de egentliga operationerna på
Gallipolihalfön. Som utsikterna att inom rimlig
tid kunna taga halfön i besittning blefvo allt mindre
(helst general Liman v. Sanders’ armé förstärkts
till 150,000 man), beslöto nämligen entente-
makternas regeringar att uppge hela företaget. I
slutet af sept. och början af okt. borttransportera-
des hufvuddelen af den franska expeditionskåren
och l engelsk fördelning till Saloniki för att bilda
kärnan i ententens orientarmé. I slutet af okt.
entledigades general Hamilton från öfverbefälet,
som nu uppdrogs åt general Monro. Denne före-
slog hos sin regering halföns fullständiga utrym-
mande. Detta skedde ock efter hand från 19 dec.
1915 till 9 jan. 1916, utan att nämnvärdt störas
af turkarna. Större delen af armén fördes till
Egypten, återstoden till Saloniki. Engelska ar-
méns förluster hade uppgått till 100,000 man döda
och sårade samt 12,000 fångar.
Kriget i Armenien och nordvästra Persien. Yid
årsskiftet 1914-15 återupptogo ryssarna offensi-
ven och drefvo turkarna tillbaka öfver gränsen,
men i början af jan. igångsatte 11 :e turkiska kåren
en motoffensiv från Chorassan, som ledde till en
sammanstöt med ryska hufvudstyrkan vid Karai
Vrgan 15 jan. Efter 3 dagars strider blefvo tur-
karna slagna och tvingade till återtåg mot Erze-
rum. Med undantag af ett tillfälligt besättande af
staden Tabriz (i Persien) af turkarna, hvilade ope-
rationerna på denna krigsskådeplats, ända tills
storfurst Nikolaus (i sept.) öfvertog befälet öfver
därvarande ryska styrkor. Då utrustades en ex-
peditionskår om 50,000 man (till större delen ko-
sacker) under general B ära to v med uppgift att in-
falla i Persien dels för att återställa det ryska in-
flytandet där, dels för att underlätta engelske ge-
neralen Townshends f ramryckning i Mesopotamien
(se nedan). Kåren transporterades i okt. sjöledes
på Kaspiska hafvet till persiska staden Kescht och
ryckte därifrån mot Teheran, som i slutet af
nov. utan strid besattes af ryssarna. Baratov vände
sig nu mot persiske ofverbefälhafvåren, prins Hen-
rik af Reuss (tysk minister i Teheran), som med
en armé om 15,000 man (perser och turkar) tagit
ställning framför Hamadan (s. v. om Teheran),
slog honom och intog Hamadan (11 dec.), hvar-
efter äfven Kum (s. om Teheran) besattes (20 dec.).
Anfallet mot Egypten. I jan. 1915 återupp-
togo turkarna operationerna mot Egypten. En
expeditionsarmé, omkr. 12,000 man stark, under
Djemal pascha, framryckte från Syrien öfver
El Arish mot norra delen af Sueskanalen, som
efter en besvärlig ökenmarsch nåddes 2 febr.
Engelsmännen hade emellertid samlat öfverlägsna
stridskrafter vid Ismailia, hvilka öfvergingo kana-
len och slogo turkarna. Djemal uppgaf då hela
företaget och återtågade till Syrien.
Kriget i Mesopotamien. De turkiska strids-
krafterna vid nedre Tigris förstärktes i början af
1915 till närmare 30,000 man, hvilka delades i
två kolonner. Af dessa gick den södra kolonnen
(15,000 man), under Sulejman Askeri, 12 april
till anfall mot Basra, men blef vid Shaiba (s. v. om
staden) tillbakaslagen af engelske generalen Nixon,
som sedan i jan. förde öfverbefälet öfver den i Me-
sopotamien stående indiska fördelningen. Sulejman
anträdde återtåget utefter Eufrat mot Nasiriych.
Under tiden hade den norra kolonnen (12,000
man), under Nur ed-din pascha, förgäfves sökt
återtaga Kurna och Ahvas (i Persien vid olje-
fältens sydvästra utkant). - I slutet af maj åter-
upptogo engelsmännen operationerna, som nu rikta-
des mot det af den turkiska norra kolonnen besatta
Amara dd Tigris, hvilken stad 3 juni intogs.
Turkarna gingo tillbaka längs Tigris till Kut-
el-Amara, där den södra kolonnen, som i slutet
af juli nödgats utrymma Nasiriych, sedermera till-
stötte. Af den engelska expeditionskåren, som nu
afsevärdt förstärkts, dirigerades i början af aug.
en indisk fördelning under Townshend från Kurna
mot Kut-el-Amara. Turkarna blefvo 28 sept.
slagna och nödgade anträda återtåget mot Bagdad.
Townshend, hvars styrka förstärkts med en engelsk
brigad, följde efter, men han blef (22-24 nov.)
vid Ktesifon (40 km. s. om Bagdad) i grund slagen
och nödgad gå tillbaka till Kut-el-Amara, som
nåddes 3 dec. Där inneslöts den engelska styrkan
den 5 af den förföljande 6:e turkiska armén, 4
fördelningar stark, under Nur ed-din.
1916.
Västfronten. Läget vid årets lör j an. Den
tyska fronten var vid årsskiftet i stort sedt
uppdelad på följande sätt: 4:e armén (hertigen af
Württemberg) från Nordsjön till trakten af Lille,
6:e armén (kronprinsen af Bajern) till s. om
Ärras, 2:a armén (F. v. Below) till Soissons
och 7:e armén (v. Heeringen) till trakten närmast
ö. om Reims. Återstående del af fronten stod
(sedan sept. 1915) under öfverbefäl af tyske kron-
prinsen, såsom armégruppschef, och var uppdelad
med 3:e armén (v. Einem) till Argonnerskogen, 5:e
armén (kronprinsen af Tyskland) till trakten af
Fresnes (s. ö. om Verdun), häraf delningarna
Strantz till Pont-à-Mousson, Falkenhausen till
ö. om S:t Dié och Gaede till schweiziska grän-
sen. De allierades front var i stort sedt upp-
delad på följande armégrupper och arméer. Å
frontdelen Nordsjön-Soissons varande franska ar-
méer och den belgiska armén bildade tillsam-
mans norra armégruppen, som stod under öf-
verbefäl af general Foch, medan fältmarskalken
Haig såsom sidoordnad hade öfverbefälet öfver de
tre engelska arméerna. De olika arméerna inne-
hade följande frontdelar. Belgiska armén jämte en
förstärkt fransk armékår f nån hafvet till v. om
Langemarck (n. om Yperen), 2:a engelska armén
(Plumer) i Yperenbågen och l:a armén (Monro,
efter återkomsten från Gallipoli) på Armentières-
fronten, 10: e franska armén (Micheler) till trakten
s. om Ärras, 3:e engelska armén (Allenby) till
Maricourt, 2 km. n. om Somme, samt 6:e franska
armén (Dubois, sedermera Fayolle) till Soissons.
På frontdelen från Soissons t. o. m. Verdun
fördes öfverbefälet af general de Langle de Cary
(sedermera ersatt af general Pétain) såsom chef
för midtarmegrupp en. Frontdelen hölls besatt af
5:e armén (Franchet d’Espérey) från Soissons till
Reims, 4:e armén (Gouraud) till Argonnerskogen,
3:e armén (Humbert) i detta skogsparti och Ver-
duns försvarsområdes besättning (Herr) i Verdun-
området. Återstående del af fronten hölls besatt
af östra armégruppen under general Dubail med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
