Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1915. Östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utförd offensiv mot Ungern lät storfurst Nikolaus
i början af jan. den på högra flygeln varande 3:e
armén (Dimitriev) framrycka öfver Dunajec mot
Krakau samt något senare äfven öfver Gorlice mot
Nowy-Sacz (Neu-Sandez). Anfallen tillbakaslogos
dock af 4:e österrikiska armén (ärkehertig Josef
Ferdinand). Däremot lyckades 8:e ryska armén
(Brusilov) att under första hälften af jan. tränga
genom de mellersta Karpaterpassen och besätta en
del af nordöstra Ungern (intill Homonna–Huszt).
Österrikiska hären hade emellertid förstärkts med
den nyuppsatta, af tyska och österrikiska trupper
bildade Sydarmén (tills. 6 fördelningar) under
tyske generalen von Linsingen. Denna armé, som
samlats i Ungern, insattes i luckan mellan 7:e
österrikiska armén (v. Pflanzer-Baltin) på högra
flygeln i Bukovina och 2:a armén (v.
Böhm-Ermolli) till vänster om denna. 22 jan. igångsatte de
allierade en motoffensiv med syfte att drifva
ryssarna ut ur Ungern och återtaga Karpaternas
höjdkam. Sydarmén i förening med 2:a armén kastade
i en följd af strider ryssarna tillbaka och besatte
höjdkammen mellan Wyszkow och Dukla. Äfven
på högra flygeln blefvo ryssarna tillbakaträngda.
Kolomea besattes 17 och Czernowitz 19 febr. af
Pflanzer-Baltin. På den västligaste
Karpaterfronten gjorde ryssarna stora ansträngningar att tränga
genom passen, men 3:e österrikiska armén (v.
Boroevic) lyckades dock hålla dessa. Den stränga
vintern försvårade alltmer och omöjliggjorde
slutligen alldeles några operationer i Karpaterna.
Äfven här vidtog ett långvarigt och för trupperna
ytterst pröfvande ställningskrig. – Sedan genom
Přzemyśls kapitulation (på grund af
proviantbrist, efter 4 1/2 månads belägring, hvarvid öfver
40,000 osårade fångar föllo i ryssarnas händer)
22 mars 11:e ryska armén (omkr. 100,000 man)
blifvit disponibel, insattes denna mot Dukla-,
Lupkow- och Uzsokpassen af Karpaterfronten.
Ungefär samtidigt gick den nu ansenligt förstärkta
3:e armén till anfall mot den västligaste delen af
denna front. Österrikarna kastades ur sina
ställningar, men det afsedda genombrottet kom dock ej
till stånd tack vare skyndsamt tillförda
förstärkningar, främst den tyska s. k. Beskidkåren (3
fördelningar) under general v. d. Marwitz, som 2
april insattes till motfall mellan Lupkow och Dukla
och som lyckades hejda ryssarna. En förnyad
kraftig offensiv af 8:e ryska armén i slutet af april
misslyckades, och därefter inträdde ändtligen ett
visst lugn på Karpaterfronten. – Genombrottet vid
Gorlice-Tarnow (1–3 maj) och Galiziens
återeröfring. Med ändamål att åstadkomma ett
genombrott af ryska fronten och återtaga Galizien
bildades i slutet af april i västra Galizien en af 8 tyska
och 2 österrikiska inf.-fördelningar samt 1
österrikisk kav.-fördelning (tills. omkr. 150,000 man)
sammansatt ny armé, benämnd 11:e armén, under
generalöfverste v. Mackensens befäl. 2 maj
framgick denna armé till anfall mot delen Malastow
(10 km. s. ö. om Gorlice)–Gorlice–Tarnow af
3:e ryska arméns front. Samtidigt angrep Josef
Ferdinands armé denna senares högra flygel mellan
Tarnow och Weichsel, medan 3:e österrikiska
armén till höger om 11:e armén äfven grep till
offensiven (mot Brusilov). Genombrottet, som
förbereddes af en ytterst kraftig artillerield, i hvilken
äfven de gröfsta kastpjäserna (till hvilka ryssarna
saknade motstycke) deltogo, lyckades fullständigt,
och ryssarna, hvilka öfverraskats i sina ställningar,
gingo i oordning tillbaka bakom San, som nåddes
den 9. Ryska 3:e armén, hvars styrka under
slaget uppskattats till omkr. 280,000 man, förlorade
enbart i fångar 140,000 man, och Dimitriev blef
urståndsatt till vidare motstånd. Nämnda armés
nederlag hade till följd, att äfven 8:e armén
anträdde återtåget, hårdt påträngd af de allierade,
som nu på hela fronten grepo till offensiven. 15 maj
hade de åter satt sig i besittning af Karpaterpassen
och trängt ned på den galiziska slätten. Brusilovs
armé fortsatte återtåget, tills den hunnit den
befästa linjen Stryj–Sambor–Přzemyśl, i hvilken
den stannade. I denna ställning angreps arméns
vänstra flygel vid Stryj den 18 af Sydarmén
(Linsingen), men höll dock tills vidare stånd. – De
allierades nästa mål blef det af ryssarna åter
nödtorftigt iståndsatta Přzemyśls intagande. För detta
ändamål afsågs hufvudsakligen Mackensens armé,
som 15 maj intagit Jaroslau och den 24 satte sig i
besittning af det 20 km. n. om Přzemyśl belägna
Radymno, hvarefter San öfvergicks och fästningens
norra front omslöts. Emellertid hade den ryska
härledningen transporterat betydande krafter från
Polen till Galizien för att hejda de allierades
framryckning. Dessa krafter, som förstärkte den hårdt
medtagna 3:e armén, insattes 27 maj på linjen
Lubaczow–Jaworow n. ö. om Přzemyśl och gingo
omedelbart vid Sieniawa (vid San) till anfall mot
4:e österrikiska arméns högra och 11:e tyska
arméns anslutande vänstra flygel. Sieniawa återtogs,
och de förbundne trängdes tillbaka dels öfver San
mot Leg, dels öfver Lubaczowa mot Přzemyśl.
Endast med möda lyckades man slutligen (29 maj)
afvärja det ryska anfallet. Sedan Přzemyśl
omslutits på västra sidan af en mindre del af 3:e
österrikiska armén (hvars hufvudkrafter förts till
italienska fronten) och i s. och s. ö. af 2:a armén,
demolerades forten å fästningens norra front
medelst en våldsam artillerield 30 maj och 1 juni,
hvarefter desamma stormades af trupper tillhörande
Mackensens armé. 2 juni kapitulerade fästningen,
hvarvid 32,000 fångar föllo i tyskarnas händer. 3:e
ryska arméns hufvudkrafter drogo sig tillbaka till
den starkt befästa Wisznia-linjen (omkr. 30 km. ö.
om Přzemyśl). – På den ryska härens yttersta
vänstra flygel hade under tiden insatts en nyskapad
armé, den 9:e (under general Letjitskij),
bestående af 8 fördelningar. Denna armé, förut (eventuellt)
afsedd mot Rumänien, framgick 2 juni mot
Pflanzer-Baltins armé, som då öfvergått Dnjestr, och
tvingade densamma tillbaka öfver Pruth. I general
Ivanovs plan ingick ett forcerande af
Karpaterpassen s. om Pruth, men detta förekoms genom
Linsingens motåtgärder. Denne senares armé, som
31 maj ändtligen lyckats bryta 8:e ryska arméns
motstånd vid Stryj, angrep nu 9:e armén i dess
högra flank, slog densamma 6–8 juni vid
Kalusz och tvingade i förening med
Pflanzer-Baltin ryssarna tillbaka öfver Dnjestr 9–15 juni.
Visserligen nödgade ett af storfursten anordnadt
motanfall mot Sydarméns vänstra flygel de
allierade att åter gå tillbaka öfver Dnjestr, mellan
Halicz och Mikolajov (70 km. n. v. om Halicz),
men en fortsatt rysk offensiv hejdades av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
