Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1914. Västfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7:e reservkåren, som den 7 intagit Maubeuge –
hvarvid 40,000 fångar togos – och nu insattes vid
Aisne. Sedan v. Kluck erhållit förstärkningar,
utsträcktes arméns högra flygel till trakten af Noyon,
hvarvid det (15–18) kom till strider med den
motstående franska armén, som trängdes något
tillbaka. Nu började på denna del af härens front ett
ställningskrig, som fortfor hela hösten utan att leda
till något resultat. – Striderna vid Reims och
Craonne (12 sept.–9 okt.). 2:a tyska armén
återtågade öfver Reims och intog en ny ställning n. ö.
om denna stad s. om Suippes, med högra flygeln
stödd mot Aisne s. ö. om Craonne och den vänstra
vid Nogent-l’Abbesse (10 km. ö. om Reims). 5:e
franska armén, som följt efter, gick den 13 till
anfall mot nämnda ställning och sökte samtidigt, i
förening med engelska arméns högra flygel,
genombryta tyska slaglinjen v. om Craonne – på
höjdsträckningen mellan Aisne och Ailette, längs efter
hvars krön vägen "Chemin des Dames" leder –
i luckan mellan 2:a och 1:a arméerna. Det afsedda
genombrottet förhindrades dock i rätt tid af ett
par kårer af den delvis nybildade 7:e armén (v.
Heeringen), som transporterats till denna del af
fronten från Maubeuge och Elsass. Äfven anfallet
mot 2:a tyska arméns front blef afslaget. Då såväl
tyskarna som fransmännen befäste sina intagna
linjer, vidtog äfven på denna del af fronten ett
långvarigt ställningskrig. 7:e tyska armén
öfvertog efter hand den del af fronten, som hållits
besatt af 2:a armén (v. Bülow), hvilken senare
transporterades västerut (v. om S:t-Quentin) för att
möta de allierades hotande öfverflygling (se nedan).
– Ställningsstriderna i Champagne (13 sept.–28
dec.). 3:e tyska armén (von Einem, som efterträdt
den insjuknade v. Hausen) gick tillbaka öfver
Marne v. om Châlons. Armén afbröt återtåget
och intog en förstärkt ställning i linjen Prosne (20
km. s. ö. om Reims)–Souain. Den efterföljande
9:e franska armén (Foch) anföll ställningen 12–14
sept., men blef tillbakaslagen, hvarefter äfven
sistnämnda armé intog en ställning midt emot den
förra. I början af okt. öfvertog general Foch
befälet öfver en armégrupp (i Picardie), och hans
armé uppdelades på de bredvidvarande 5:e och 4:e
arméerna. Ställningsstriderna på denna del af
fronten pågingo, utan att läget i stort sedt
undergick någon förändring, ända till 20 dec., men denna
dag framgick 4:e franska armén (de Langle) till ett
genombrytande anfall mot delen Perthes–Le Mesnil
(6-9 km. ö. om Souain) af tyska fronten. Anfallet
afslogs dock af den dåmera, särskildt med
tungt artilleri, förstärkta 3:e tyska armén. – Till
höger om sistnämnda armé hade 4:e tyska armén
återtågat ö. om Châlons och besatt linjen
Souain–Binardville (i Argonnernas norra del). Arméns
högra flygelkår deltog i striden vid Le Mesnil (se
ofvan), men f. ö. föreföllo endast mindre strider
på denna del af fronten, besatt på franska sidan
under årets sista månader af 4:e armén. 10
okt. förflyttades chefen för 4:e tyska armén,
hertigen af Württemberg, till Flandern (Yser),
och general v. Einem öfvertog befälet äfven öfver
4:e armén. – Striderna vid Verdun (19 sept.–31 dec.).
5:e tyska armén återfick efter slaget
vid Marne till linjen Vienne-le-Château (i
Argonnernas norra del)–Varennes–Montfaucon–Maas
n. om Verduns försvarsområde. 3:e franska armén
följde omedelbart efter och intog 13 sept. en
ställning tätt framfor den tyska linjen. Kronprinsens
upprepade försök att åter framgå offensivt v. om
Maas hade ingen varaktig framgång. Däremot
lyckades en motsvarande operation ö. om Maas
bättre. Där hade af delar af 5.e och 6:e arméerna
samt reservformationer bildats en omkr. 90,000
man stark "arméafdelning" under befäl af general
von Strantz, som öfvertog fronten från Etain till
Pont-à-Mousson vid Mosel. Denna arméafdelning
framgick den 20 från nämnda linje mot de befästa
Maas-höjderna ö. om S:t Mihiel, hvilken viktiga
öfvergångspunkt öfver floden tillika med det s.
därom belägna behärskande fortet Camp des
Romains föll i tyskarnas händer. Ett vidare
framträngande i västlig riktning hejdades af fästningen
Verduns trupper i förening med vänstra flygeln
af 1:a franska armén. Å andra sidan lyckades
icke fransmännens försök att tränga tyskarna
tillbaka, utan läget på denna del af fronten förblef i
det hela oförändradt öfver årsskiftet. –
Ställningsstriderna i Vogeserna och öfre Elsass (17 sept.
1914–3 jan. 1915). Sedan hufvuddelen af den i
nordöstra delen af franska Lothringen stående 7:e
tyska armén 6–12 sept. förflyttats till Aisne,
uppdrogs försvaret af nämnda landsdel och af
Vogeserpassen åt den nybildade arméafdelningen
Falkenhausen, bestående af kvarvarande delar af 7:e
armén samt reserv- och landtvärns- m. fl. trupper,
tillsammans omkr. 150,000 man. På franska sidan
förflyttades arméstaben och delar af 2:a armén
(de Castelnau) i slutet af sept. till Picardie,
medan återstoden förenades med 1:a armén (Dubail),
som följaktligen – jämte 2:a reservfördelningsgruppen,
sedermera benämnd "arméafdelningen
Lothringen" – fick öfvertaga försvaret af
Vogeserfronten från Toul till Belfort. – På tyska härens
yttersta vänstra flygel höll arméafdelningen Gaede
fortfarande frontdelen framför passet vid Belfort
("Trouée de Belfort") mellan Vogeserna och
Jura mot Belf ortarmén (Pau), hvilken senare
snart äfven ingick i 1:a armén. Under hela
hösten 1914 pågingo ställningsstrider af mindre
omfattning såväl i Vogeserna som i öfre Elsass.
De båda motståndarna bundo hvarandra, och det
blef alltmera tydligt, att något afgörande icke
skulle komma att ega rum på denna del af fronten.
De allierade franska och engelska härarnas
samt tyska härens front utsträckes öfver Arras
mot trakten v. om Lille (20 sept.–10 okt.).
Sedan de allierades försök att (vid Craonne)
genombryta den tyska försvarslinjen vid Aisne
misslyckats, beslöt Joffre att försöka en omfattning
af tyska härens högra flygel vid Noyon. För
detta ändamål omgrupperades stridskrafterna, så
att en ny 2:a armé – om 13 infanterifördelningar
och 1 kavallerifördelning – under Castelnau
bildades. Denna armé samlades efter 20 sept. s. ö.
om Amiens och insattes successivt till vänster om
6:e armén öfver linjen Roye–Péronne mot 1:a
tyska arméns högra flank. Det utanför denna
varande tyska kavalleriet (5 kavallerifördelningar) i
förening med den från Belgien anlända, under v.
Kluck ställda, 9:e reservkåren kunde dock
uppehålla 2:a franska armén så länge, att
motåtgärder hunno vidtagas. De nybildade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
