Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Välskrifning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Vämmö-Vänderot
90
Vämmö (V ä m ö), en omkr. 2,s km. lång och
lika bred ö, med areal af 558,5 har, n. om Karls-
krona mellan Pantarholmen och fastlandet (se si-
tuationsplan till art. Karlskrona). På V. på
höjden strax s. om bron öfver till fastlandet an-
lades 1709-10 ett hornverk "å höga horizonten".
Detta verk iståndsattes på 1880-talet och ingår nu
i Karlskrona landbefästning (seHvita Krogs
befästning och Oskarsvärn). Vid det
på V. liggande Oskarsvärn är ett mindre kustar-
tillerietablissemang uppfördt, och på öns södra
del ligga epidemisjukhus, länslasarett och Göta
ingenjörkårs fästningskompanis kasern; på västra
stranden ligger Karlskrona grenadjärregemen-
tes kasernetablissemang; och i öns inre ligga
det forna Marinregementets exercisplats Näkter-
galsdalen och Karlskrona stads begrafningsplats.
En del af östra strandområdet är anordnad till
stadspark. L- W:soii M.
Vända, sjöv., att medelst roder och segel för-
ändra ett fartygs läge så, att det ifrån att ligga
bidevind med vinden in på ena sidan kommer
bidevind med vinden in på den andra. Detta kan
utföras genom flera olika slags manövrer; valet
mellan dem bestämmes af vindstyrkan, sjöhäf-
ningen, sjöutrymmet, fartygets manöverfärdighet,
de tillsatta seglen m. m. it& under normala för-
hållanden mest använda manövrerna benämnas
genomvindsvändning (stagvändning) och
undanvindsvändning (fördevinds- eller
kovändning, på handelsfartyg stundom - ehuru
orätt - kallad drejvändning), på hvilka andra
mer eller mindre sammansatta vändningsmanövrer
grunda sig. - Då man skall vända genom
vind (s tagvänd a), upplofvas med affirade
förstagssegelskot, tills vinden kommer rätt för
ifrån, då akterrårna ombrassas. Sedan fartyget
fallit af på andra bogen och akterseglen börjat
fyllas, ombrassas förrårna. När fartyget ånyo
börjar skjuta fart, upplofvas bidevind, hvarefter
försegelsskot och boliner anhalas. Skulle fartyget
under upplofningen gå baklänges, "dejsa" (se
d. o.), omlägges rodret under manövern. De van-
ligaste kommandoorden under denna manöver äro
för ett fullriggadt fartyg följande: Klart att
vända genom vind! (på handelsfartyg: "klart att
vända"!), lofva - hal upp på bommen! fir af
för! (i st. f. de båda senare: "ror i lä"!), halsar
och skot! (underseglens halsar och skot lyftas,
"stickas upp"), hal dör - loss akterboliner! ("ak-
terna!"!), loss förboliner! ("brassa om för"! eller
"förhål"! eller "rund för"!), skärp för! Om far-
tyget under en genomvindsvändning "vägrar i
vändningen", d. v. s. icke går öfver stag, kan
man, då utrymmet är knappt, med fördel utföra
en drejvändning (se d. o.). Skulle i storm med
hög sjö - då vanlig genomvindsvändning är
omöjlig att utföra - ett fartyg befinna sig i
lägervall och ej ha sjörum att vända undan
vind, kan man företaga en s. k. grundvän d-
n i n g med ankarets tillhjälp, om djupet så med-
ger. Man lofvar upp som vid en vanlig stagvänd-
ning, och då fartyget stannar i upplofningen,
f allés lä ankare (hvarvid kättingen på förhand
blifvit lossklammad på lämplig längd från ankaret
och ett kortare groft tåg blifvit ibändt och
betadt), och samtidigt ombrassas akterseglen.
När fartyget svajat vindrätt, kapas det vid ankar-
kättingen ibända tåget; rodret lägges för dejsning
(fart akter öfver), hvarigenom fartyget tvingas att
falla rätta vägen, och förrårna ombrassas som van-
ligt. - När omständigheterna icke tillåta stag-
vändning, brukar man i allmänhet - då sjörum
finnes - vända undan vind (vända
förde vind, ko vänd a). Därvid låter man
fartyget falla af, tills vinden kommer rätt akter
in, och därefter lofva upp med vinden in på andra
sidan. Affallningen underlättas därigenom, att
man bärgar de aktre snedseglen och storseglet
samt ombrassar akterrårna så, att vinden blåser
längs med seglens yta. När vinden kommit rätt
akter in, bidraga akterseglen till lofning, hvarvid
förrårna brassas först tvärs och sedan så, att
seglen underlätta upplofningen. De mest före-
kommande kommandoorden vid denna manöver äro
följande: klart att vända undan vind! (på handels-
fartyg: "klart att vända fördevind"!), räck store
gigtåg och gårdingar, mesane brok och gigtåg!
hal dör - upp storseglet, in mesan! ("giga
storssglet, in mesan’M), räck lovarts brassar! loss
akterboliner - falla! ("upp med rodret"!),
skefra akterseglen! ("hala lovarts akterbrassar"!),
focke hals och skot! loss förboliner - fyr-
kant för! stå i förbrassarna! räck mesanut-
halare! hal ut mesan! hala förbrassarna! skärp
för! - För båtar utföras vändningsmanövrerna
efter samma grunder, men bli naturligtvis betyd-
ligt enklare. R- N.*
Vända genom vind, sjöv. Se Vända.
Vändare, Vändarvalsar, text. Se K a r d-
n i n g, sp. 922.
Vända undan vind, sjöv. Se Vända.
Vändelrot, farm. Se Vänderot.
Vänderot (i sv. farmakopén Vendelrot 1.
Vändelrot), Rhizoma (radix) Valeriano, farm.,
en drog, som består af den torkade jordstammen
och birötterna af Valeriana officinalis (se Val e-
riana). Den omkr. 2-4 cm. långa, 2-3 cm.
tjocka knölstammen hos god drog är vanligen
alldeles öfvertäckt af smala, spröda birötter ’omkr.
l-2 mm.), som ha växlande längd (8-12 cm.).
Den torkade drogens färg växlar mellan grågul-
brunt (den vanligaste) till nästan svartbrunt. Väl
behandlad och bevarad drog har en egen aroma-
tisk, sötaktigt bitter smak och en stark, genom-
trängande lukt, erinrande om vissa slag af gam-
mal ost. Vänderot kunde mycket väl insamlas i
tillräcklig mängd i Sverige, men denna insamling
försummas så att drogen måste införas utifrån,
mest från mellersta och södra Tyskland. Sedan
äldsta tider bär vänderoten namnet radix Vale-
riano minoris, till skillnad från den mycket gröfre
r. V. majoris af V. Phu L., som har en lång och
tjock knölstam med ensidigt på undre delen af
omkretsen ordnade gröfre rottågor. Drogen af V.
celtica L. är i alla hänseenden lätt skild från de
förra genom sin smala rotstock och sin olika lukt
(se vidare om denna drog Valeriana). De
verksamma beståndsdelarna i vänderoten före-
komma i dess flyktiga olja, den förr officinella
(rtheroleum Valeriano, valerianaolja, van-
ligen 0,5-l proc., i japansk drog ända till 7 proc.
Denna olja har en blekgul eller gulbrun, stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
