Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väfning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Väfning
50
förutom de vid enkla väfstolar antydda mekanis-
merna måste anordningar finnas för skyttellådornas
noggranna inväxling, för skyttelns afsändande från
rätt sida samt säkerhetsanordningar för att hindra
sammanstötningar, om felväxling skulle förekomma,
och hindra sönderbrytningar, om någon mekanism
skulle klicka.
Ett väfstolssystem, som i hög grad skiljer sig från
alla andra, är det Schönherrska fjäder stolssystemet.
Detta är konstrueradt särskildt för breda varor,
där skytteln behöfver jämförelsevis lång tid för sin
öfvergång. Skyttelslaget utföres med fjäderkraft;
lådklossen röres medelst lämpligt formade excent-
rar, som hålla densamma alldeles stilla, medan
skytteln glider öfver banan, och sedan med tre eller
flera dragarmar från framsidan rycka den kraftigt
fram mot tyget, pressande inslaget med ett, två
eller t. o. m. tre kraftiga slag mot väfven. Flera
andra fjäderrörelser förekomma också, och dessa
fjädrar spännas vid sådana tillfällen, då maskinen
för öfrigt icke är tungt belastad. Kraftbehofvet blir
sålunda mera konstant än vid andra väfstolssystem,
hos hvilka en stor mängd kraft tas i anspråk just
vid skyttelslagen, men betydligt mindre dessemel-
lan. Fig. 9 visar utseendet af en med sidoskaft-
maskin försedd fjäderstol, afsedd för väfning af änd-
lösa torkfiltar. Maskiner af detta slag byggas ända
till 15 m. breda. Fjäderstolar af vanlig dubbelbredd
(150-250 cm.) användas äfven, fastän ej numera
så mycket som förr. De arbeta mjukt och lugnt,
men kunna till följd af de förefintliga spiralfjäd-
rarna, som kräfva en viss tid för sin hopdragning,
ej forceras till så stor hastighet, som industrien
numera kräfver. För åtskilliga varor med ömtåliga
varpar samt i synnerhet till de mycket breda va-
rorna äro de emellertid oöfverträffade. Fig. 10
visar en modern klädes- och doff el väfstol, som ar-
betar fortare än fjäderstolar, fig. 11 en jacquard-
väfstol för borddukar m. m., fig. 12 en jacquard-
väfstol för sammetsartade möbeltyger och mattor
(se S a m m e t, sp. 593, och Brysselmattor).
Alltefter beskaffenheten hos det tyg, som
skall framställas, och alltefter väfstolarnas kon-
struktion kan hvarje arbetare sköta en eller
flera maskinstolar. Stora breda väfstolar med täta
varpar och invecklad mönsterinredning kräfva hvar
sin arbetare. Gäller det tämligen enkla mönster
med starka varptrådar, kan en arbetare sköta
två dubbelbreda stolar eller 3-6, ja t. o. m. 8
smalare väfstolar. Hvad som i hög grad inverkar
på en väfstols produktionsförmåga och på det antal
väfstolar, som med fördel skall kunna öfverlämnas
åt hvarje arbetare, är de täta afbrotten för inlägg-
ning af nya inslagsspolar för att ersätta dem, som
slutväfts. Ett problem, som därför länge syssel-
satt uppfinnarna, är att åstadkomma automatisk
inväxling af nytt inslag. Dylika s. k. automatiska
väfstolar finnas nu af 3 olika typer: a) sådana,
som automatiskt inväxla en ny skyttel med full
garnspole, b) sådana, som under full fart utkasta
den tomma eller nästan tomma spolpipan och in-
sätta en ny inslagsspole i samma skyttel, och c)
sådana, som alls icke använda någon egentlig in-
slagsspole, utan med en tunn skyttel (försedd med
tånginrättning i hvardera ändan) indraga inslags-
garnet från utanför stolstommen stående garnbobi-
ner af obegränsad storlek. Af dessa tre konstruk-
tioner är det den under b angifna, af amerikanen
Northrop uppfunna och omkr. 1895 offentliggjorda,
som hittills vunnit den största framgången. Med
Northrops väfstol, som sorgfälligt utexperimente-
rades i ett försöksväfveri med 80 väfstolar, innan
någon släpptes ut i marknaden, ökades produktio-
nen per arbetare i af se värd grad. Det är af in-
tresse att jämföra, hvilka resultat de mera be-
tydande uppfinningarna inom väfstolsområdet med-
fört. Å en handväfstol kunde man före John Kays
uppfinning af ryckverket 1733 väfva endast omkr.
20 skott i minuten. Genom Cartwrights uppfinning
af maskinstolen 1786 uppdrefs hastigheten till
omkr. 100 skott i min., men först sedan den ro-
terande breddhållaren införts af Ira Dräper 1816
och skottväktarmekanismen 1841 så förbättrats,
att en arbetare kunde sköta 4 väfstolar, som gingo
med en hastighet af 150 skott i min., kunde man
räkna med 600 skott per min. och arbetare. Mel-
lan 1850 och 1896 gjordes ytterligare förbättringar,
så att produktionen vid slutet af denna period
kunde beräknas till 1,520 skott per min. och ar-
betare (åtminstone om såsom i Amerika en arbetare
sköter 8 väfstolar, som göra 190 skott hvar i min.).
1896 fick Northrop sin väfstol färdig och har sedan
förbättrat den mer och mer, så att den 1905 möj-
liggjorde en produktion af 4,560 skott per min.
och arbetare, hvarvid en arbetare sköter 24 väf-
stolar, som göra 190 skott i minuten. Detta mot-
svarar en ökning af 3,040 skott i jämförelse med
föregående bästa stolsystem. Med detta stolsystem
tredubblades sålunda i ett slag produktionen per
arbetare. Jämförelsen blir ännu mer till Northrop-
stolarnas fördel, när man betänker, att dessa stolar
aldrig behöfva stanna för inläggning af nya inslags-
spolar, utan gå oafbrutet, så länge ingen varptråd
brustit.
Northropstolen (fig. 13) eger vid ena sidan ett
cylindriskt revolverartadt magasin, å hvars om-
Fig. 13. Northrop väfstol.
krets 20 à 24 inslagsspolar placeras (minderåringar
ombesörja, att dessa revolvrar alltid äro laddade
med spolar). Inuti revolvern finns en hammare,
som kan trycka ned en garnspole mot skytteln (då
denna under en bråkdel af en sekund befinner sig
midt under revolvern). Den förra garnspolen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
