Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väckelsång ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1307
Väderbrunn-Väderkvarn
1308
än i dag hopsy hudar i säckform, så att de kunna
blåsas upp, hvarefter den, som vill öfver floden,
sätter sig grensle öfver säcken och med händer och
fötter "ror" sig fram. &• N.*
Väderbrunn, kungsladugård i Bergshammars socken,
Södermanlands län, v. om Nyköping, utgör 33/s mtl med
376 har område, hvaraf 198 har åker. Det tillhörde
på 1600-talet W. Momma, reducerades af Karl XI
och anslogs till landsstatens aflö-ning. 1841
upprättade L. T. Nathorst en landt-bruksskola
på V., och sedan har länets landtbruks-skola
legat där. Af Fångvårdsstyrelsen har framställts
förslag om uppförande af ett centralfängelse yid
V., hvilket dock ännu icke ledt till resultat.
E. A-t.
Väderbössa. Se Luftbössa.
Väderdrifvande medel (Yäderfördelande m e d e 1),
med. Se Carminativa.
Väderflöjel, Vindflöjel, eg. en liten vimpel (se Flög)
på masttoppar för angifvande af vindens riktning;
en för samma ändamål på en byggnads tak anbragt liten
fana eller vimpel af metallbleck, fäst vridbart vid
en lodrät axel. I en dylik metallflöjel äro vanligen
uthuggna husegarens namninitialer eller årtalet för
dess uppsättning. Ofta har väderflöjeln form af en
fågel, en pil, en drake o. s. v. På kyrktornens spiror
tjänstgör van-
ligen en kring en stång vridbar metalltupp
("väderhane"; se Tupp 2 med fig.) som flöjel. En
praktfull fornsvensk väderflöjel finns afbildad å
pl. I till art. Smideskonsten (se vidare B. Sa-lin,
"Förgylld flöjel i Söderala kyrka", i "Forn-vännen",
1921). Att ha väderflöjel (girouette) på sitt hus
var i Frankrike under medeltiden en företrädesrätt,
som tillkom endast adeln. Den kvadratiska vindfanan
betecknade, att slottsherren hade seigneuriell rang;
den lägre adeln nyttjade vimpelformad flöjel. -
Oin vetenskapliga instrument för vindriktningens
angifvande se A n e m o-sko p.
Vädergalla., sjöv., en stark ljusning på kanten af
ett aflägset moln., som aflämnar regn. Detta fenomen,
som vanligtvis synes "i vindögat" (d. v. s. rätt i
lovart), anses af sjömän bebåda stormigt väder. -
Vädergalla kallas äfven ett atmosfäriskt ljusfenomen,
som visar prismatiska färger och som, om det
visar sig i lä, jämväl betecknar ruskigt väder.
R. N.*
Väderhane. Se Väderflöjel.
Väder harpa, mus.j detsamma som eölsharpa (se d. o.).
Väderhatt, Erik V. Se Erik 2, sp. 779.
Väderkvarn. Se K v a r n, sp. 362 och 369 samt
fig. 11-13. Jfr Y i n d h j u 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
