Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vårmusseron ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wächter-Väckelsepredikant
stat vid 1833 års lönereglering. Numera
förordnas en underofficer att utöfva
befattningen. Regementsväbelns eller, såsom han äfven
benämnes, väbelns åligganden äro numera att ha
polisuppsikten inom regementets etablissemang samt
att vaka öfver, att föreskrifter rörande ordning
och snygghet efterlefvas och att innehafvare
af marketenterier och salubodar rätta sig efter
gifna föreskrifter. Ytterligare har han tillsynen
öfver regementets häkte. - Väbel är titel äfven
på vaktmästare vid vissa militära inrättningar.
C. O. N.
Wächter, Eberhard Georg Friedrich, tysk målare,
f. 1762 i Bolingen, d. 1852 i Stutt-studerade juridik
i Karlsskolan i Stuttgart, innan han egnade sig åt
konst. Han blef i Paris elev af Kegnault och begaf
sig därefter till Rom, hvarifrån revolutionen och de
franska krigstågen drefvo honom till Wien 1809. I Eom
hade han gjort sig fri från den franska klassicismen
och erhållit nya vyer genom Carstens. I Wien målade
han sitt förnämsta verk, Ijob och hans vänner
(Stuttgarts museum), karakteristiskt för konstnären
genom sin inåtvända rörelselöshet, som verkar på en
gång gripande och tryckande. Af samma art är Sokrates’
sista sömn; liknande äro äfven Cimon i fängelse,
Marins på Kartagos ruiner, Andromache och Hekuba vä
Rektors graf, Sånggudinnan på Atens ruiner, Belisarius
jramför Rom, Antigone vid sin broders lik m. fl. Hans
alster kännetecknas af sträng komposition, något
osäker teknik, figurer af statuariskt lugn med starkt
själiskt uttryck. (G-g N.) Wächter, Georg Philipp
Ludwig L e o n-hard, tysk skriftställare, f. 1762,
d. 1837 som skolföreståndare i Hamburg, författade
under pseudonymen Yeit Web er bl. a. Sägen der vorzeit
(7 bd, 1787-98; ny uppl. 1840) och dramat Wilhelm
Tell (1804), som utkom kort före Schillers. Se W.s
lefnadsteckning af C. F. Wurm 1904 och en monografi
af W. Pantenius s. å.
Wächter. 1. Karl Geor g von W., tysk rättslärd,
f. 1797 i Marbach, d. 1880 i Leipzig, blef 1819
e. o. och 1822 ord. professor i juridik vid Tübingens
universitet, var 1829-30 vice kansler för denna
högskola och innehade 1833-36 en professur i Leipzig,
men återgick därefter till Tübingens universitet,
hvarest han beklädde kanslersvärdigheten 1836-51. Han
var medlem af württembergska ständerförsamlingen
1836-49 och 1839-48 deputeradekammarens
president. Han satt 1851-52 som president i
öfverappellationsdom-stolen i Lübeck (för de fria
städerna), följde 1852 en kallelse till professuren
i pandekter vid Leipzigs universitet samt blef
1855 medlem af det sachsiska staatsrat, 1863 förste
professor i juridiska fakulteten i Leipzig och 1878
upphöjd i ärftligt adelsstånd. W. valdes 1867 till
ombud för Leipzig i nordtyska förbundsriksdagen. •-
W. utvecklade ett juridiskt skriftställarskap af
betydenhet, i synner-
het på straffrättens område. Bland hans arbeten må
nämnas Lehrbuch des römisch-deutschen straf-rechts (2
bd, 1825-26), Beiträge zur deutschen rechtsgeschichte
(1845), Erörterungen ans dem römischen, deutschen
und württembergischen pri-vatrecht (1845-46) och
Die bona fides etc. (1871). W. var medutgifvare af
flera juridiska tidskrifter. Efter hans död utgåfvos
hans föreläsningar om pandekter (I-II, 1880-81) och
tysk straffrätt (1881). Biogr. af Windscheid (1880),
H. Meyer (1898) och Hoelder (s. å.). - 2. Oskar von
W., den föregåendes son, rättslärd och skriftställare,
f. 1825 i Tübingen, d. 1902 i Stuttgart, var advokat
i Stuttgart 1849-69. Han uppträdde kraftigt mot
det af württembergska regeringen 1857 ingångna
konkordatet med påfvestolen och kämpade för
kyrkans skiljande från staten. Han var led. af
württembergska landtdagen 1862-68 - hvarunder han
1866 motsatte sig deltagandet i kriget mot Preussen -
och 1872-76. W. uppsatte 1868 det folkliga veckobladet
"Der landbote". Han utgaf arbeten öfver litterär och
konstnärlig eganderätt, öfver handels- och växelrätt
samt inom rättshistoriens område: Vemgerichte und
hexen-processe in Deutschland (1882). W. uppträdde
för den evangeliska kyrkans s j älf ständighet i
Syd-Tyskland samt utgaf flera arbeten om och af
teologen J. A. Bengel (se denne). - Hans kusin K a
r l W., sedan 1841 friherre von W. - S p i 11-ler,
f. 1798, d. 1874, var württembergsk kultus-(1849-57)
och justitie- (1857-64) minister. Jfr Spittler, L. T.
l o. 2. (N. S-g.)
Wächterlied [-l?t], ty. Se Tagelie d.
Väcka, jaktv. Se Väckning.
Väckare, Elektromagnetisk, kallas en termometer,
som är så inrättad, att kvicksilfret vid för stark
uppvärmning, t. ex. vid börjande eldsvåda, stiger
till kontakt med en i röret insmält ledningstråd,
hvarigenom en elektrisk ström slutes och ett
elektriskt ringverk sättes i gång. Jfr V ar n ar e.
’ E. O. S.*
Väckarur. Se U r, sp. 1298.
Väckelsepredikant, predikant, som har förmåga
att genom sin religiösa förkunnelse åstadkomma
väckelse, således närmast ett religiöst genombrott
hos den enskilda människan och därefter i vidare
kretsar, så att en andlig rörelse eller väckelse
uppkommer. Väckelse är ett ord, som vunnit burskap
genom pietismen, och häntyder på denna kristendomstyps
religiösa egenart, det markerade genombrottet. Om
väckelsepredikanter talar man således icke heller
i vårt land före pietismens tid, således fram på
1700-talet. Under detta årh:s lopp uppträdde flera,
af Halle-pietismen mer eller mindre starkt påverkade
män, som i sin förkunnelse tilldrogo sig allmän
uppmärksamhet och som åstadkommo djupgående väckelse
i vida kretsar. Till dessa kunna räknas män sådana
som Tolstadius, Murbeck, Elfving, L i n d e r o t
och Tollesson. Genom sin mestadels lagiskt färgade
predikan satte de djupa spår i folklifvet i riktning
mot etiskt, om ock ganska tungt allvar. Af samma eller
liknande typ voro Sellergren, Per Nyman och Læstadius
under 1800-talets förra hälft. - Den metodistiska
rörelsen i England hade typisk väckelsekaraktär. Den
har ju haft världsfamnande inflytande, och under 18CO-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
