Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vågrörelse (Undulation), fys.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vågrörelse
1274
sig till 13, så måste, alldenstund alla molekylerna
ha samma svängningstid, r, och rörelsen fortplantar
sig med likformig hastighet, molekylraden vid
svängningstidens slut ha det utseende, som fig. 2
utvisar, och efter en tid lika med V2 T så, som fig. 3
visar. Fortsätter l att svänga, blir molekyl-
Fig. 2.
raden således ej längre rätlinig, utan allt större
sträckor af densamma komma att böja sig i vågor. En
sådan rörelse kallas därför vågrörelse. Sträckan
l-13, eller den väg rörelsen fortplantar sig på
svängningstiden, kallas en våglängd, dess ena
hälft vågberg, den andra vågdal. (När fråga är
om vågor på vätskeytor, kallas våglängden stundom
vågbredd. Vågbergets bredd är vanligen något mindre
än vågdalens.) Molekyler, som ligga på en våglängds
afstånd från hvarandra, såsom l och 13. ha samma
fas. Molekyler, som ligga på en half våglängds afstånd
från hvarandra, såsom l och 7, ha motsatt fas; de ha
samma ha-
stighet, men röra sig åt motsatta håll. Med
vågrörelsens fortplantningshastighet menas den
väg-sträcka rörelsen fortplantar sig på en sekund. -
Vi ha antagit, att molekylerna svänga vinkelrätt
mot molekylraden och således äfven mot rörelsens
fortplantningsriktning. De kunna emellertid
svänga i alla möjliga riktningar; men de ofvan
nämnda s. k, transversella svängningarna och de
s. k. longitudinella, då molekylerna svänga fram och
tillbaka i samma riktning, hvari rörelsen fortplantar
sig, ha särskildt intresse. Genom transversella
svängningar fortplantas värme och ljus (se dessa ord)
och genom longitudinella svängningar i luften ljud
(se d. o.). Vid den longitudinella svängnings-rörelsen
består en våglängd af en förtätning och en
förtunning. Fig. 4 visar, huru en molekylrad ser ut:
l, då rörelsen börjar, 2 efter en tid af l1/* T och
3 efter en tid = !3/4 T, under förutsättning, att
rörelsen på svängningstiden T fortplantar sig från l
till 13 och att den första molekylens svängning börjar
åt vänster. Pilarna vända spetsen åt det håll, dit
molekylen rör sig. Förtätningar och förtunningar ila
fram genom molekylraden; där det i det ena ögonblicket
är en förtätning, uppstår efter en tid af 1/2 T en
lika hög grad af förtunning.
Hittills ha vi antagit, att endast en punkt i
molekylraden försättes i vibrationer, antingen
transversella eller longitudinella. Vi gå nu ett
steg längre och anta, att rörelsen utgår från två
punkter i molekylraden. För enkelhetens skull anta vi
vidare, att svängningstiden, och följaktligen äfven
våglängden, är densamma för båda rörelserna samt
att rörelserna fortplanta sig åt samma håll. Befinna
sig de 2 molekylerna a och b, från hvilka rörelserna
utgå, på en hel våglängds afstånd från hvarandra och
således alltid i samma fas, inser man lätt af fig. 5,
att våg-berg och vågdalar komma att sammanfalla, till
följd hvaraf bergen och dalarna i den resulterade
rörelsen, märkt x ; komma att erhålla höjder och
djup, som äro lika med summan af de båda vågornas
höjder och djup. Till samma resultat kommer man,
om af stånden mellan a och 6, eller, som man säger,
deras fasskillnad, är hvilket jämnt antal half va
våglängder som helst. Befinna de två molekylerna
sig på ett udda antal halfva våglängders afstånd
från hvarandra, så att de ha motsatt fasj kommer
städse ett berg att sammanfalla med en dal och vice
versa. De båda rörelserna försvaga då hvarandra,
och om amplituderna äro lika stora, upphäfva de
helt och hållet h varandras verkan på molekylraden,
hvilken till följd däraf förblir i hvila. Svänga
molekylerna icke i samma riktning, utan t. ex. den ena
transversellt och den andra longitudinellt eller båda
transversellt. men i olika plan, så blir molekylernas
däraf sammansatta rörelse mera invecklad, men den kan
i alla händelser konstrueras enligt ofvan-stående
grunder. Se här ett enkelt exempel. En molekyl O
åverkas af två transversella vågrörelser. Om den ena
rörelsen verkade ensam, skulle molekylen befinna sig
i punkterna O, d’, d", d (fig. 6) på samma tider, som
den, åverkad af den andra ensam, skulle befinna sig
i O, ò’, bff, b. Den resulterande rörelsen kommer då
på grund af krafternas oberoende verkan att föra den
efter räta linjen Oe, och den försättes i en svängande
rörelse utefter ef. Befinner molekylen sig däremot,
då rörelsen i riktningen a b träffar densamma i sin
svängning efter cd, i c, kommer den resulterande
kraften att föra den efter en kroklinje, hvilken,
rar amplituderna, Ob och Oc, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
