Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wyandotte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1233
Wüllner-Wyndham
1234
Littrow i Wien och utnämndes 1839 till direktor vid
marinobservatoriet och professor vid marinakademien
i Yenezia. 1848 förflyttades han till Trieste
som direktor i därvarande marinakademi, blef
1850 korvettkapten och 1852 fregattkapten samt
förde 1857-59 befälet på "Novara" under dess
världsomsegling, hvars stora vetenskapliga resultat
förskaffade W. europeiskt rykte. Han befordrades
1860 till fästningskommendant och hamnamiral i
Pola och 1861 till konteramiral samt kallades kort
därefter till Wien att i riksrådet representera
marinöfverkommendanten. 1863 hamnamiral i Venezia,
sändes han 1864 under kriget med Danmark med en
flottafdelning till Nordsjön. Efter krigets slut
försatt i disponibilitet. kallades han 1865 till
handelsminister, men afgick redan 1867 och blef då
lifstidsmedlem af herrehuset. Som minister verkade
han i frihandelns intresse och utverkade ett
handelsfördrag med England.
Wüllner. 1. Franz W., tysk musiker, f. 1832 i
Münster, d. 1902 i Braunfels, elev af K. Arnold
och A. Schindler m. fl. Efter konsertresor till
Bruxelles, Köln, Bremen, Hannover och Leipzig,
hvarunder han med bifall uppträdde som pianist
(särskildt som Beethovenspelare), blef han
1856 konser-vatorielärare i München, 1858
stadsmusikdirektor i Aachen, 1861 k. musikdirektor
samt 1864 återkallad till München som dirigent för
"hofkapellet" (en kyrkokör) och blef 1867 af ven
ledare af k. musikskolans körsång. Vid H. v. Bülows
af-gång, 1869. blef han dirigent för hofoperan och
akademikonserterna samt konservatorieinspektor
i München och bragte s. å. Wagners "Rheingold"
samt följande år "Die walküre" till första
uppförande. Han fick 1875 professors titel, och
Münchens universitet kallade honom till filos.
hedersdoktor. 1877 blef han Eietz’ efterträdare
som hof-kapellmästare och konservatoriedirektor i
Dresden, h varifrån han dock omotiveradt aflägsnades
1882. Han dirigerade musikfesten i Aachen s. å. och
filharmoniska konserterna i Berlin 1883-84. hvarpå
han efterträdde Hiller såsom chef för konservatoriet
och Gürzenichkonserterna i Köln samt dirigerade flera
nederrenska musikfester. WT. berömdes framför allt
som förtjänt musikpedagog och utmärkt dirigent. Bland
hans kompositioner märkas kantaten Heinrich der
Finkler, mässor, motetter, kammarmusik, körer, visor
och pianostycken, äfvensom re-citativ till Webers
"Oberon". - 2. Ludwig W., den föregåendes son,
konsertsångare och skådespelare, f. 1858 i Münster,
studerade germanska språk vid flera universitet, blef
filos. doktor och var 1884 -87 docent vid akademien
i Münster, men slog sig därefter på musikstudier
vid konservatoriet i Köln och vardt anförare för en
kyrkokör där. 1889 -95 verkade han som skådespelare
(i hjälte- och karaktärsroller) vid "Meiningarnas"
berömda trupp, utbildade därefter med seg energi
sin sång-
röst och företog från 1896 framgångsrika turnéer
som romanssångare (i Sverige 1907, 1908, 1909 och
1912). Hans baryton saknar egentlig välklang,
men är upparbetad till stor böjlighet, eger
betydligt omfång både åt djupet och åt höjden
och lyder villigt alla hans intentioner. Genom
sin i sällsynt grad intelligenta, själfulla och
djupkänsliga föredragskonst når han högst fängslande
verkningar. Språkbehandlingen är mästerlig och
grundläggande för hans sång, uttrycket alltid äkta
och ofta starkt gripande, förmågan att gestalta
en stämning eller en dramatisk episod snart sagdt
makalös. I synnerhet som tolkare af folkvisor samt
Schubert (hela serier), Brahms, Löwe och H. Wolf har
han utmärkt sig. W. har äfven uppträdt på operascenen,
särskildt som Tannhäuser, och låtit höra sig som
violinist. Han blef 1908 led. af Mus. akad. i
Stockholm. 1. A. L.*
2. E. F-t.
Wüllner, Adolf, tysk fysiker, f. 13 juni 1835 i
Düsseldorf, d. 6 okt. 1908 i Aachen, studerade
i Bonn, München och Berlin, blef privatdocent i
Marburg 1858, professor i Bonn 1867 och vid tekniska
högskolan i Aachen 1869. W. var en framstående
experimentalfysiker och utförde många värdefulla
undersökningar, af hvilka de rörande gasspektra i
Geisslerrör särskildt torde förtjäna framhållas. Hans
Lehrbuch der experimentalfysik (1862-65) har utgått
i många uppl. T. E. A.
Wülzburg [vylts-]. Se Weissenburg.
Wynants [ve7j-]. Se W i j n a n t s.
Wyndham [ß^ndøm], gammal engelsk släkt från
Norfolk. Dess äldste mera framträdande medlem,
sir John W., blef riddare 1487 och afrättades för
delaktighet i Edmond de la Poles sammansvärjning
1502. Han var mag till John Howard, hertig af Norfolk,
och hans sonson Thomas W., f. omkr. 1510, d. 1553,
företog 1551 och 1552 två äfventyrliga expeditioner
till Marokko. En gren af släkten stafvar familjenamnet
W i n d h a m (se d. o.).
1. Sir William W., politiker, f. 1687, d. 17
juni 1740 i Wales, blef underhusled. 1710,
secre-tary ät war i Bolingbrokes toryministär
1712 samt skattkammarkansler nov. s. å. På denna
glänsande ämbetsmannakarriär gjorde drottning
Annas död plötsligt slut 1714. W. var invecklad
i jakobitiska stämplingar mot huset Hannovers
tronföljd och häktades sept. 1715, men frigafs
utan rättegång. Sedermera var han den landsflyktige
Bolingbrokes redskap i England och samverkade
efter dennes återkomst till hemlandet (1723) med
honom för att störta Walpole, men den jakobitiska
prägel, som de gett torypartiet. förlamade verkan
af dess parlamentsopposition.
2. Sir Charles W., sedan 1750 2:e earl af Egremo.nt,
den föregåendes son, politiker, f. 19 aug. 1710,
d. 21 aug. 1763, blef baronet vid faderns död 1740,
var underhusled, från 1734 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
