Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wunnibald ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1221
Wurnu-Wurzelbauer
1222
åriga kriget (1757-63), hvarefter han som generalmajor
inträdde i österrikisk tjänst och 1779 utförde den
största vapenbragden under Bajerska tronföljdskriget,
nämligen öfverfallet på Habel-schwert. 1793-95 förde
W. befäl vid öfre Khen, och åt honom anförtroddes
1796 högsta ledningen af de båda försöken att
undsätta det af general Bonaparte inneslutna
Mantua. Båda försöken misslyckades, och efter
det senare blef W. själf instängd i Mantua, med
hvilken fästning han gaf sig 2 febr. 1797. W. blef
därefter högste befälhafvare i Ungern.
C. O. N.
Wurnu. stad i engelska protektoratet Nigeria,
förutvarande hufvudstad i riket Sokoto (se
d. o.). Wurst [vorst], Hans. SeHanswurst. Vurst
(ty. wurst, eg. "korf"). 1. Sjöv., ett kort,
groft, läderklädt tåg med ögon (öglor) i båda
ändar för att kunna fastna jas. "Vurstar"
placeras nederst på själfva af satsen å mast-
och stångtoppar m. fl. st. för att mot nötning
skydda tåg, som där ha sin plats, såsom vant, stag,
barduner m. m., hvilka af nyssnämnda skäl läggas
tätt ofvanpå vursten. Läder- eller järnbeklädda
klotsar (beroende på, om det, som skall skyddas,
är af trä eller järn), hvilka kallas kalfvar,
ersätta nu merendels vurstarna. - 2. En långsträckt,
fyr-hjulig, öppen vagn med kuskbock och med säten
längs vagnskorgens långsidor (se Charabang med fig.).
1. B-N.»
Wursten 1. Wurstnerland [vo7rst-], marsk-landskap
på högra stranden af Wesermynningen, genom starka
fördämningar skyddadt mot hafvet. Längd 30 km.,
bredd i genomsnitt 7 km. Hufvud-ort är Dorum,
halfvägs mellan Bremerhaven och Kuxhaven.
A. N-d.
Vurstgift (ty. wurstgift, af wurst, korf), K o r f-g i
f t. Se Korfförgiftning och Köttgift. Wurtz [vyrts],
Charles Adolph e, fransk kemist, f. 26 nov. 1817
i Strassburg, d. 12 maj 1884 i Paris, egnade sig
i Strassburg samtidigt åt medicinska och kemiska
studier samt ingick 1842 i Liebigs laboratorium i
Giessen. Han blef med. doktor 1843 i Paris, där han
arbetade under Balard i Sorbonne och sedermera på
Dumas7 enskilda laboratorium. W. inrättade 1850 med
Verdeuil och Dollfus ett laboratorium efter mönster
af det i Giessen, men detta företag måste på grund af
ekonomiska svårigheter uppges. Sedan han 1853 erhållit
den kemiska professuren och sedermera dekanatet vid
Ecole de médecine, blef detta läroverks laboratorium
en vetenskaplig anstalt, där ett antal unga kemister,
både fransmän och utlänningar, utbildades under W:s
ledning. Af den skola, som arbetade under W., och
af Paris’ ledande kemister stiftades 1858 Société
chimique de Paris. W. blef medlem af Franska
institutet 1867. 1872 tog han initiativet till
bildandet af Association fran9aise pour 1’avancement
des scien-
ces. 1881 blef han professor i organisk kemi i
Sorbonne och 1884 senator. - W:s första större
vetenskapliga arbete, som börjades i Giessen, var en
undersökning of ver underfosforsyrlighet. Sedermera
egnade han sig åt studiet af cyansyrans eterarter,
hvilket ledde till den epokgörande upptäckten
af aminerna (1849), en upptäckt, som iit-öfvat
stort inflytande på utvecklingen af de kemiska
teorierna. Knappast mindre betydande var hans upptäckt
af glykol (1856) och af aldolkondensa-tionen
(1872). W. utöfvade mycket stort inflytande
på sin samtids åskådningssätt, särskildt i
Frankrike, genom Lejons de philosophìe chimique
(1864) och den stora encyklopedien Dictionnaire
de chìmie pure et appliquée (1868-78 samt 2 bd
tillägg). Biogr. af A. W. Hofmann i "Be-richte
der deutschenchemischen gesellschaft 1887" (bd 3).
P. T. C.*
Wurzbach [vo’rts-], Constant, ritter von Tannenberg,
österrikisk skald och biograf, f. 1818 i Laibach,
d. 1893, blef 1840 infanterilöjtnant i Krakau,
1843 filos. doktor och 1844 bibliotekstjänsteman
i Lemberg, anställdes 1848 vid hofbibliote-ket i
Wien och 1849 som arkivarie vid inrikesministeriet,
befordrades till regeringsråd och bosatte sig på
1850-talet i Berchtesgaden för att odeladt egna
sig åt litterära värf. W. uppträdde i yngre år
på den poetiska vädjoba-nan (under pseudonymen
W. Constant) med samlingarna Mosaik (1841) och Par
allelen (1849; 3:e uppl. 1852), som efterföljdes af
Gemmen (1855), Kameen (1856), Aus dem psalter eines
poeten (1874) m. fl. Han kan närmast räknas till
Anastasius Grüns diktarskola och är ofta lycklig
i den poetiska berättelsen. På folkloreområdet
utgaf han bl. a. Die volkslieder der polen und
ruthenen (1846; 2:a uppl. 1852), Die sprichwörter
der polen (1847; 2:a uppl. 1852) och Glimpf und
schimpf in spruch und wort (1864; 2:a uppl. 1866),
och konstarkeologien riktade han med arbetet Die
kirchen der stadt Krakau (1853). Förtjänstfulla äro
hans Bibliogra-phisch-statistische übersicht der
Utteratur des österreichischen kaiserstaats (1853-56)
och det af honom ensam med statsunderstöd utarbetade
jätteverket Biographisches lexikon des kaiserthums
Österreich etc. (fullb. i 60 bd, 1856-92), hvilket i
tiden går från 1750 och innehåller sammanlagdt 24,254
biografier. Vid 25:e bandets utgifning upphöjdes W. i
adligt stånd.
Wurzelbáùer [vo7rtsel-], B e n e d i c t. tysk
skulptör, f. 1548 i Nürnberg, d. 1620, utförde i
bronsgjutning figurrika dekorativa fontäner, som visa
påverkan af Giovanni da Bologna. Till hans främsta
verk räknas Dygdebrunnen i Nürnberg (fullb. 1589) med
Gr. Labenwolfs för Kronborgs slott utförda, sedermera
försvunna fontän som förebild. Af Venusfontänen i
Prag (1600) är bevarad endast gruppen Fenus och Amor,
som fanns i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
