Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vretblad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1167
Wretman-Vridningsrörelse
1168
hetsifrårnas och de frireligiöses ledare. Allmänna
svenska nykterhetsförbundet, som hade sin första
konferens 1889, tillkom väsentligen på tillskyndan
af W. Han var led. af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg
(1872).
Wretman, svensk släkt, härstammande från Jäders
bruk invid Arboga, där Hans Jöransson mot slutet
af 1600-talet var hammaregare och handlande. Hans
son Johan Hansson, d. 1735, antog namnet W., blef
1702 borgare i Stockholm samt var vid 1726-27
års riksdag led. af borgarståndet och af sekreta
utskottet. Denne Johan W:s sonsons sonson Waldemar W.,
f. 23 sept. 1820, d. 17 sept. 1891 i Stockholm, blef
1838 student i Uppsala och ingick efter 1841 aflagd
juridisk examen i Nedre justitierevisionen och Svea
hofrätt. I hofrätten blef han 1846 fiskal och 1849
assessor, blef därpå 1856 revisionssekreterare
och 1860 justitieråd, var sedan 1884 Högsta
domstolens äldsta ledamot och ordf. samt tog afsked
6 aug. 1891. Som domare åtnjöt han anseende för
klarhet, skarpsinne och stilistisk skicklighet. Han
var därjämte framstående kommunalman, 1863-67
led. af Stockholms stadsfullmäktige och anlitad
i många offentliga och enskilda uppdrag. Hans son
Johan W., f. 24 okt. 1852 i Stockholm, blef student i
Uppsala 1870, juris kandidat 1876, vice häradshöfding
1879, protokollsnotarie vid Stockholms rådhusrätt
och stadsnotarie 1886 och var 1895-1918 rådman i
Stockholm. Han har utgett en lefnadsskildring öfver
sin fader, Waldemar W. En märkesman Hand svenska
domare under 1800-talet (1916), och en förtjänstfull
Kort handbok i svensk släktforskning (s. å.). V. S-g.
Vretos (Bretos), Andreas Papadopu-los, ny-grekisk
lärd, f. 1800 på Ithaka, d. 1870 i Aten, blef
bibliotekarie vid Korfus universitet, utgaf från
1830 i Grekland en konservativ tidning på grekiska
och franska, anställdes som grekisk konsul i Varna
1849 och i Venezia 1854, trädde 1855 i rysk tjänst
och återvände 1858 till Grekland. Bland hans många
skrifter märkas Mémoires biographiques et historiques
sur le president Jean Capo d’Istria (2 bd, 1837-38),
Epitom? tes historias Georgiou tou Kastriotu (2
bd, 1842), Neoellenik? filologia (2 bd, 1854-57),
utgörande en i litteraturhistoriskt hänseende
grundläggande förteckning öfver alla af greker
på grekiska ut-gifna arbeten från Konstantinopels
eröfring till 1832, med anmärkningar och biografiska
notiser, samt La Bulgarie ancienne et möderne
(1856). (J.CJ.)
Vretskatt, kam. Se Jordskyld.
Wrexham [re^som], den angelsaxiska krönikans
Wrightesham, stad i engelska grefsk. Denbigh
(Wales), 18 km. s. s. v. om Chester. 18,377
inv. (1911). W. har en kyrka, S:t Giles’s church,
från 1300- och 1400-talen, med ett i egendomlig stil
i början af 1500-talet uppfördt torn (kalladt "ett
af Wales’ sju underverk"), rikt prydt med statyer
af helgon i nischer mellan de pelare, som uppbära
de olika våningarna. I närheten brytas stenkol,
järn och bly. Omkr. 6 km. mot s. ö. ligger byn B
angör, romarnas Bovium, där Englands äldsta kloster
grundlades omkr. 180. A. N-d.
Vricka (frekvent. af vrida], sjöv., genom skefva
vändningar (vridningar) i vattnet med bladet af en
åra sätta en farkost i rörelse (se vidare Rodd). Van-
ligast sker detta med en åra, hvilande
på aktern; men på t. ex. japanska båtar,
hvilka framdrifvas uteslutande med vrickning,
användas flera åror, hvilka ligga i klykor på
utstående armar i båtens sidor. Stora båtar med
omkr. 5 åror på hvarje sida kunna på detta sätt
framdrifvas i stormigt väder mot ganska hög sjö.
B. N.*
Vrickning, med. Se L u x a tion.
Vridaren, anat. SeEpistropheus.
Vridblommiga, bot., namn på ser. Contortæ.
Vridborrmaskin, bergsv. Se Borrmaskiner, sp. 1226.
Vridcylinder, mek. Se Lås, sp. 159.
Vridkpta, anat. Se Epistropheus och Kota.
Vridningselasticitet, jys. Se Torsionselasti-citet.
Vridningsf jäder, maskinb. Se F j ä d e r, sp. 486.
Vridningsförmåga (Rotationsförmåga), jys. Vissa
ämnen ega förmåga att vrida polarisationsplanet
hos polariseradt ljus. En liknande vridning
kan uppkomma, af ven då polariseradt ljus
reflekteras mot ytan af en magnet. Se vidare
Polarisation, sp. 1179, och S a c k a r i-metri.
T. E. A.
Vridningshållfasthet, tekn. Se Hållfasthet, sp. 55.
Vridningsmoment, mel., jys. Se Hållfasthet, sp. 55,
och Moment, sp. 882.
Vridningspåkänning, tekn. Se Hållfasthet, sp. 55-56.
Vridningsrörelse, vanligen kallad Rotation (se
d. o. 3, sp. 982). Med en kropps vridnings-rörelse
förstås alltså dess förflyttning - vridning - omkring
en fix axel. Och då vid hvarje slag af förflyttning
de verkliga rörelserna alltid förekomma parvis,
så är detta ock förhållandet i nu föreliggande fall
(se R ö r e l s e). - De parvis
Fig. 1.
Fig. 2.
förekommande samtidiga vridningsrörelsörna kunna
grafiskt åskådliggöras medelst en anordning sådan som
den aí fig. l och fig. 2 i vertikal- och horisontal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
