Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wrede ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1161
Wreschnia-Vreta kloster
1162
Hälla (framdeles Bettna), Strängnäs stift,
Nyköpings västra kontrakt.
Wreschnia (officiellt Wrzesnia; ty. Wreschen), stad
i Polen (Posen), vid Warthes biflod fr. h. Wrzesnia,
24 km. s. om Gnesen. 7,013 inv. (1905), till största
delen polacker. Sockerfabrik; tillverkning af skor
och landtbruksredskap. A. N-d.
Vrestörne, bot., namn på Rosa rugosa, en från
nordöstra Asien härstammande ros med stora
mörkt rosenröda blommor, som allmänt odlas i
trädgårdar och parker i flera former och bastarder,
t. ex. Conrad Ferdinand Meyer med fyllda silfverrosa
blommor. Vrestörnet används på grund af sin härdighet
och emedan den skjuter endast ytterst få rotskott
som underlag vid förädling af stamrosor. Frukterna
äro användbara i hushållet (se N y p o n).
G. L-m.
Vretaholm, egendom i Grenna landsförsamling,
Jönköpings län, 1,5 km. n. om Grenna, vid Vätterns
östra strand, omfattar med underlydande 85/s mtl med
460.000 kr. tax. värde (1918). Corps-de-logiset. en
tvåvåningsbyggnad af reveteradt trä i antikiserande
stil från 1840-talet, är vackert beläget vid foten
af den s. k. Grennaplatån och Vätterns östra strand
och omges af stor ekpark. - Vreta omtalas redan 1333,
och en del af egendomen tillhörde P. Brahe d. ä. I
början af 1700-talet kom det till släkten Hamilton
och sedan genom gifte till generallöjtnant J. F. Boy
(f. 1786, d. 1861). Nuv egare är A. Larssons stärbhus.
E. A-t
Vreta kloster. 1. Cistercienskloster, som låg i
Gullbergs härad i Östergötland, ej långt från
Roxen och vid pass 10 km. från Linköping samt
anlades enligt gamla anteckningar 1162 af konung
Karl Sverkersson. Enligt annan uppgift kom klostret
till stånd redan under konung Inge den yngres tid
och skulle då ha varit bebodt af benediktinnunnor,
som, i sådant fall, fått under Karl Sverkerssons tid
lämna rum för cisterciensnunnor, i hvilkas besittning
klostret sedermera fortfor att vara. Ännu 1445 rådde
egendomliga tvifvel om besittningen, då abboten i
Allhelgonaklostret vid Lund anmodades af abboten i
Alvastra att utforska, huruvida klostret tillhörde
benediktinorden eller ej, men han vågade ej fälla
dom i denna sak. Nunnornas antal var 32. Klostret
var ett af de förnämsta i Sverige, omhuldades af
regenterna och underhölls genom talrika gåfvor
och testamenten. Det var i besittning af en mängd
gårdar, hvilkas antal torde ha uppgått till ett par
hundra. Konung Valdemar fritog (1250) dem från all
kunglig tunga och gaf klostret rätt att af gårdarna
uppbära utskylderna. Marsken Torgils Knutsson förbjöd
(1295) alla dem, inom hvilkas områden klostrets gods
voro belägna, att af dessa utkräfva någon skatt, och
konung Birger utfärdade året därpå skyddsbref för
klostret med löfte att icke utkräfva några gärder,
om ej landets välfärd någon gång skulle nödga honom
därtill. Konung Magnus frikallade (1329) klostret
och dess gods från alla andra skatter än sådana, till
hvilka andra kyrkogods voro förpliktade; han och hans
drottning Blanche testamenterade penningar till V.,
och då 1341 en markgäld påbjöds, blefvo dess gårdar på
Öland därifrån fritagna. Skyddsbref och stadfästelse
på privilegierna utfärdades vidare af konung Erik
(1357), konung Håkan (1363), som befriade
klostrets underlydande från skyldighet att med
dagsverken bidraga till hans byggnadsföretag vid
kungsgårdarna Svaneholm och Vadstena, konung
Albrekt (1368), konung Erik (1415 och 1421),
Sveriges höfvitsman Engelbrekt Engelbrektsson
(1435), med förbud för alla fogdar att ofreda
klostrets landbor, konung Kristofer (1442), konung
Karl Knutsson (1448), konung Hans (1498) samt
riksföreståndarna Sten Sture den äldre (1503) och den
yngre (1519). Äfven den andliga makten gaf klostret
sitt skydd. Sedan klostret i början af 1200-talet
nedbrunnit, utlofvade (1248) påflige legaten Vilhelm
af Sabina aflat åt dem, som på något sätt bidrogo
till dess återuppbyggande, och samma löfte förnyades
sedermera af kardinal Guido (1266). 1289 invigdes
den nybyggda kyrkan af biskop Bengt i närvaro af
konung Magnus Ladulås och hans drottning. Aflats- och
skyddsbref utfärdades af biskoparna Brynjulf i Skara
(1289), Lars i Linköping (1293) och Nils i Linköping
(1383). Klosterbyggnaderna voro till största delen
uppförda af kalksten, hämtad från klostrets eget
brott, hvilket var af det värde att, då domkapitlet
i Linköping (1306) begagnade sig däraf, detta icke
fick ske utan särskildt erkännande, att klostret
därtill gett sin tillåtelse. Byggnaderna härjades
dock af vådeld. Utom hvad ofvan berättats, klagade
man 1434, att klostret råkat i stor fattigdom genom
där timad eldsvåda; klostret fick då hjälp af många
enskilda välgörare. Bland dem, som under tidens lopp
skänkt betydande gåfvor till V., må nämnas lagmannen
Svantepolk Knutsson, som upplät flera gårdar på Öland
och i Kind, då hans två döttrar Katarina och Ingrid
insattes (1256) i klostret. Bägge blefvo abbedissor,
den senare efter, såsom det synes, egendomliga öden
(se Algotssönerna). Bland klostrets
välgörare märkas vidare: Birger Jarls broder Elof,
den heliga Birgittas moder, fru Ingeborg, hertigarna
Erik och Valdemar, den senares änka hertiginnan
Ingeborg, riddaren Ulf Håkanssons hustru Katarina
Brynjulfsdotter, som anslog afkastningen af en gård
till en årlig festmåltid i klostret, m. fl. Några
konungar sägas ha blifvit begrafna i klosterkyrkan
(se nedan sp. 1164–65). Efter att 1523 ha utfärdat
skyddsbref för V. utkräfde konung Gustaf 1529 af
detsamma 400 danska mark, lika mycket som från
Vadstena. 1533 förlänade han klostret till Axel
Eriksson (Bielke), men då han 1536 förmälde sig med
Margareta (Leijonhufvud), erhöll hennes moder, fru
Ebba, besittningsrätten till V. Ännu under konung
Erik XIV:s tid underhöllos några nunnor där.
Den ännu kvarstående klosterkyrkan hör till landets
märkligare byggnadsverk. Den är h. o. h. byggd af
kalksten. Dess yttre förråder en lång byggnadshistoria
med många om- och tillbyggnader. Största delen
härstammar från det cistenciensiska klostrets
tid, vissa delar äro dock äldre, medan tornet
och ätten Douglas’ grafkor äro tillkomna under
nyare tid. – Innan konung Karl Sverkersson 1162
instiftade nunneklostret i Vreta (af det ofvan
nämnda benediktinska klostret finnas inga som
helst lämningar), fanns en kyrka där. Det var en
treskeppig basilika med tvärskepp och kor samt tre
absider. Hvalf saknades troligen. I stället hade
kyrkan platt trätak eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
