Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wood ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifsmöjligheter man tviflade; till rörelsen bidrog
äfven motvilja mot det socialistvälde, som under
tiden närmast efter revolutionen kännetecknade
den nya österrikiska republiken. Man höll
starkt på V:s nationella själfbestämningsrätt
och öfverenskom, under förbehåll för denna,
i nov. 1918 om allenast provisorisk anslutning
till Österrike. Oafhängighetsrörelsens ledare var
V:s landeshauptmann, d:r O. Ender, hvilken ifrigt
arbetade för V:s anslutning till Schweiz i form
af dess upptagande som kanton i Edsförbundet. En
folkomröstning anordnades maj 1919 och gaf
till resultat 45,466 röster för och 11,029
emot anslutning till Schweiz. Anslutningstanken
uppbars af de kristligt sociale, hvaremot tyska
folkpartiets anhängare och socialdemokraterna
bekämpade majoritetens planer på skilsmässa från
Österrike. I Schweiz ställde man sig afvaktande,
och å förbundsrådets vägnar framhöll nov. 1919
dess ledamot Calonder i ett tal, att Schweiz ej
ville inblanda sig i de inre förhållandena mellan
Österrike och V., men att det på anmaning från V. var
beredt att understödja dess själfbestämningsrätt vid
fredskonferensen och hos Nationernas förbund. Därjämte
utlofvades schweizisk hjälp för lifsmedelstillförsel
till V. Calonder betonade, att Schweiz höll sig
fjärran från sträfvandena att upplösa V:s förbindelse
med Österrike, men af många skäl vore intresseradt
af, att det ej anslöte sig till Tyskland. V:s
landtdag beslöt 6 dec. s. å. med 20 röster mot 7
att uppdraga åt landsrådet att hos regeringen i
Wien kräfva själfbestämningsrättens erkännande och
anhålla om dess biträde för frågans framförande
inför Högsta rådet och Nationernas förbund.
Österrikiska regeringen svarade s. d. med löfte att
till Paris befordra förslag från V. om tillåtelse
till förhandlingar med Schweiz om anslutning, men
förbehöll sig att samtidigt afge en förklaring
"till värnande af Österrikes intressen". Högsta
rådet lät emellertid genast meddela (dec.), att det
komme att upprätthålla Österrikes integritet inom de
i S:t Germain-freden bestämda gränserna. Trots detta
afvisande beslut fortforo i V. äfven 1920 sträfvandena
att få till stånd anslutning till Schweiz, och ett
fruktlöst försök gjordes i dec. att förmå Nationernas
förbunds delegeradeförsamling i Genève att taga sig
an V:s kraf på själfbestämningsrätt. Den schweiziske
förbundspresidenten Motta stödde då V:s anhållan
om sakens upptagande, men framhöll samtidigt,
att Schweiz aldrig utan egen folkomröstning skulle
medge V:s upptagande som kanton, samt antydde, att
en dylik omröstning sannolikt skulle ha utfallit för
ett afböjande af V:s begäran. Sedan socialistväldet
i Österrike aflösts af öfvervikt för det kristligt
sociala partiet, har V.-rörelsen betydligt aftagit,
utan att därför kunna sägas helt ha upphört.
A. N-d. V. S-g.
Voraus [får-], ty., jur. Se Fördel af bo
oskifto.
Worcester [ωu’stə]. 1. Grefskap i västra England,
omgifvet af grefsk. Warwick, Stafford, Shropshire,
Hereford och Gloucester. 1,945 kvkm. 387,688
inv. (1911). W. är en svagt kuperad slätt med
högre partier mot gränserna i ö. och v. De af
motståndskraftiga, vulkaniska bergarter byggda Malvern
hills i v. ega landskapets högsta
punkt W. Beacon (425 m.); på östra gränsen gå Cotswold
hills och deras utlöpare Clent hills. Mellan dessa
omramande bergpartier flyter mot s. grefskapets
hufvudflod, Severn, som upptar Stour och Avon
fr. v. samt Teme fr. h. Jordmånen är bördig,
och omkr. 5/6 af arealen äro under kultur. Af säd
odlas mest hvete och hafre; därjämte är odlingen
af frukt och grönsaker (bönor) betydande. Störst
berömmelse har W. dock för sina humlegårdar. Den
nordöstligaste delen af grefskapet har del i det
stora kol- och industridistriktet Black country (kring
Birmingham), och där har järnindustrien i alla former
sitt säte. Dessutom tillverkas porslin (i staden
Worcester), mattor (Kidderminster-), kemikalier,
glas, papper m. m. Salt utvinnes vid Droitwich
och Stoke. kol och järn brytas också flerstädes,
men grufdriften är på det hela taget obetydlig. –
2. Hufvudstad i nämnda grefskap, på vänstra stranden
af Severn, omkr. 40 km. s. v. om Birmingham. 49,336
inv. (1919). Biskopssäte. Stadens främsta byggnadsverk
är katedralen, af röd sandsten, ett ädelt prof på
gotisk arkitektur, men till det yttre högst enkel,
utan all ornamentering. Den ursprungliga byggnaden
uppfördes omkr. 680 af Ethelred, konung i Mercia,
i samband med ett kloster, förstördes af eld tre
gånger (senast 1202), uppbyggdes och invigdes 1218
i närvaro af Henrik III, hvars fader, konung Johan,
ligger begrafven i koret. Hufvudskeppet ombyggdes
på 1300-talet, och hela kyrkan har efter midten
af 1800-talet undergått en fullständig både yttre
och inre restaurering. Den är byggd i form af ett
dubbelt kors, med en längd af 156 m. och en bredd
i tvärskeppet af 44 m. Öfver fyrkanten reser sig
ett torn till inemot 60 m. höjd. En annan sevärdhet
är Edgars torn, en del af det gamla slottet. Bland
nyare byggnader må nämnas guildhall (från 1723),
i italiensk stil. Hvart tredje år firas i staden
en stor musikfest ("Three choirs", omväxlande med
Hereford och Gloucester). Den fordom betydande
ylleindustrien har gått tillbaka. Nu tillverkas
porslin, kemikalier, gödselmedel, men framför allt
är handskfabrikation viktig (främst i England). –
W. var en romersk militärstation med namnet Vigorna
och kallades af saxarna Wigorna-ceaster, hvaraf
det nuv. W. uppkommit. Historiskt minnesvärd är
platsen genom Cromwells 3 sept. 1651 där vunna seger
öfver prins Karl (sedermera konung Karl II). –
3. Stad i nordamerikanska staten Massachusetts,
vid Blackstonefloden, 70 km. s. v. om Boston, näst
Boston den största och mest betydande staden inom
staten. Den hade 1910 145,986 inv. (48,597 födda
i utlandet, hvaraf 8,036 födda i Sverige). 1920
var invånarantalet 179,754. Den har en areal af
89,5 kvkm. och är belägen midt i ett gammalt
jordbruksdistrikt, men W. är framför allt
fabriksstad med ett flertal stora industriella
anläggningar. Ståltråds- och verktygstillverkningen
är mycket omfattande. Särskildt känd är The Norton
emery wheel co. för sina slipskifvor (se
Slipning, sp. 1458). En af svensken John Jepson (f. 1844
i Höganäs, d. 1920 i W.) anlagd smärgelskif-fabrik
utgjorde grunden till de Nortonska anläggningarna, som
sysselsätta 5,000 arbetare och hvilkas tillverkningar
nu utvecklats till en världsindustri. Från slutet af
1880-talet var Jepson den tekniske ledaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
