Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volkov ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
27 sept. 1659 intogs staden af de kejserlige under
R. Starhemberg. Svenskarna återfingo ön i 1660
års fred. 1675 intogs den af brandenburgarna,
som måste återlämna den i freden 1679. 1713
hade preussarna under förevändning af sekvester
bemäktigat sig ön, men i början af 1715 tvingade
Karl XII dem att åter utrymma densamma. Ön gick
dock snart åter förlorad och afträddes i freden i
Stockholm 20 jan. 1720 till Preussen. I okt. 1757
togs ön i besittning af svenskarna, men återtogs
af preussarna 26 nov. s. å. I sept. 1759 intogo
svenskarna än en gång W., som dock snart åter
utrymdes. 10 april 1807 togs staden af svenskarna,
men i april s. å. inrymdes ön åt fransmännen.
A. N-d. L. W:son M.
Vollmar [få7!!-], Georg von,
tysk socialist och politiker, f. 1850 i München,
uppfostrades i ett kloster, deltog som officer
i Bajerns krig med Preussen 1866 och var därefter
frivillig i den påfliga armén. Under 1870-71 års krig
var han en af de högre ledarna af järnbaneväsendet,
men sårades svårt vid Blois och blef därigenom
invalid. Sedermera egnade han sig åt filosofiska,
ekonomiska och politiska studier, hvilka ingåfvo
honom en socialistisk uppfattning. 1877 öfvertog
han ledningen af "Dresdener volkszeitung", dömdes
redan 1878 till ett års fängelse och utvisades
ur Dresden. Han begaf sig för studier till Zürich
och Paris, men återvände hem, då han 1881 invaldes
i tyska riksdagen, som han med undantag för åren
1887-90 tillhörde ända till aug. 1918. 1883-89 var
han medlem äfven af sachsiska landtdagen. Sistnämnda
år flyttade han åter till Bajern och invaldes 1893
i dess landtdag som ombud för München. Han lämnade
denna post samtidigt med sitt riksdagsmandat. V.,
som i yngre dagar var en entusiastisk förkämpe
för den marxistiska socialismen och tillhörde dess
skarpaste teoretiska förfäktare, kom redan tidigt
in på mera realpolitiska banor, påverkad af den
s. k. possibilismen, som ifrade för att lägga kampen
för idealen på mera realistiska grundvalar och till
en början inrikta sig på nära liggande uppnåeliga
mål. Härigenom kom han att få utkämpa många heta
duster med den mera ortodoxe Bebel. V. lyckades
emellertid med sin klara intelligens och sin
lugna bevisföring förläna sina idéer vidsträckt
spridning och står som en af revi-sionismens (se
d. o.) banbrytare i Tyskland. Sär-skildt i sitt
hemland Bajern nådde han mycket stort inflytande
och vann äfven utanför det egna partiet stora
sympatier. Sedan 1918 har han lefvat fjärran från
det politiska lifvet, därtill tvingad af sjukdom.
L-ts. Vollmoeller [fåaimöller]. Karl Gustav, tysk
författare, f. 7 maj 1878 i Stuttgart, filos. doktor,
har anslutit sig till de af Stefan George och Hugo
von Hofmannsthal gifna förebilderna i lyrik och
dramatik. Af hans verk kunna nämnas de melodiska, men
icke originella diktsamlingarna Partival, Die jrühen
gärten (1903) och Das buch der land-schaften (1904),
det lyriska kärleks- och skräckdramat Catharina,
gräfin von Armagnac, und ihre beiden liebhaber
(1903), sorgespelet Assns. Fitne und Sumurud (1904),
enaktaren Giulia (1905), lustspelet Der deutsche graf
(1906), alla tre starkt erinrande om Hofmannsthal,
sagospelet Wieland
(1910), ett försök att komma ifrån förebilderna,
i hvilket han flyttade Volundssagan till London
i våra dagar, Das mirakel (1912, uppf. i Stockholm
1917 af Reinhardt), efter medeltida förebild, och "en
gammaldags komedi", Onkelchen hat geträumt (1918),
efter en novell af Dostojevski. ß-n B. Vollmöller
[få’11-J, Karl, tysk romanist, f. 16 okt. 1848
i Ilsfeld, Württemberg, blef efter en längre
studievistelse i Spanien, på hvars litteratur hans
intresse sedermera särskildt varit riktadt, docent i
Göttingen och 1878 e. o. professor i Erlan-gen samt
var ord. professor i Göttingen 1881-91, hvarefter han,
bosatt i Dresden, varit sysselsatt med vetenskapligt
skriftställarskap. Bland V:s skrifter må nämnas
Münchener brut (tills, med Konrad Hofmann, 1877),
Poema del Cid (1879), Octavian (1883), Spanische
funde I-III (1890), Beiträge zur litteratur der
cancioneros und ro-manceros. I Der cancionero von
Modena (1897). V. har förvärfvat stort anseende
genom tidskrifterna "Romanische forschungen"
(fr. 1884, 38 bd 1919), innehållande en stor mängd
afh. och text-editioner, särskildt från de spanska
och rätiska områdena, och "Kritischer jahresbericht
über die fortschritte der romanischen philologie"
(fr. 1890), hvilka varit af utomordentlig
betydelse för den romanska forskningen. Han har
ock utgett "Samm-lung íranzösischer neudrücke"
(9 bd, 1881-89). 1902 bildade V. i Dresden Die
gesellschaft fur ro-manische literatur, hvars
ordf. han fortfarande är och som under hans ledning
utgett en värdefull serie romanska texter (41 bd,
1918). Några af Y:s skrifter äro äfven egnade hans
stora familjedomäner, bland dem Ein alter familiensitz
(1911). H. Kj-n. Wollny, Martin Ewald, tysk agronom,
f. 20 mars 1846 i Berlin, d. 8 Jan. 1901 i München,
förvaltade 1868-69 godset Gross-Wanzleben vid Halle,
blef 1870 filos. doktor i Leipzig, 1871 lärare vid
landtbruksakademien i Proskau, 1872 e. o. professor i
landtbruk vid tekniska högskolan i München och 1880
ord. professor där. Genom en •mängd undersökningar
öfver jordens fysikaliska egenskaper, offentliggjorda
i den af honom utgifna tidskr. "Forschungen
auf dem gebiete der agri-kulturphysik" (20 bd,
1878-98), bidrog han kraftigt till utvecklingen
af agrikulturfysiken. Han författade dessutom
Saat und pflege der landwirt-schaftlichen
kulturpflanzen (1885), Kultur der getreidearten
(1887; 2:a uppl. 1891) och Die zersetzungen
der organischen substanzen und humusbildung
(1897; utg. i fransk of v. af E. Henry, 1902).
H. J. Dft.
Vollon [vålla7], Antoine, fransk målare, f. 1833
i Lyon, d. 1900 i Paris, utbildade sig först vid
akademien i sin födelsestad, var sedan elev af Kibot
i Paris. Han blef sin tids främste stillebensmålare
(hafsfisk, frukt, blommor, vildt, gamla vapen och
konstsaker, allt måladt med öfverlägsen friskhet och
saftig kolorit). Han visade sig f. ö. högst mångsidig,
målade köksinteriörer och kvinnor vid sin sömnad,
ateljéscener, stora figurtaflor som Femme du Pollet,
en bondkvinna med sin korg på ryggen, skildrad med
bred, snart sagdt monumental, pensel (1876), äfven
karaktärsporträtt, landskap, franska stadsbilder och
holländska kanalutsikter. Bland hans representativa
taflor äro Köksinteriör (1865), Kuriosa (1884,
i Luxembourg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
