Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Woermann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
951
Vogeler-Vogeserna
952
vätor vid detta 1879 fullbordade institut,
Astro-physikalisches observatorium, hvilket, till
en början under ledning af en provisorisk styrelse
(professorerna Auwers, Kirchhoff och Förster) och
sedan 1882 under Y:s direktion, utbildat sig till
en vetenskaplig anstalt, som med af seende på såväl
mönstergill utrustning som den gedigenhet, framgång
och betydelse för astrofysikens moderna utveckling,
hvilka utmärka de där utförda arbetena, står i
främsta ledet bland sina likar. Y. utnämndes 1879 till
professor och 1890 till ge-heime regierungsrat. Han
var led. af Yet. soc. i Uppsala (1889). - Af
Y:s hufvud-arbeten må nämnas Beobachtungen von
nebelflecken und sternhaufen (1867), Untersuchungen
über die spektra der planeten (af vet. akad. i
Köpenhamn 1874 pris-belönt skrift), Beobachtungen
des sternhaufens X Perseì (1878), Beobachtungen
am grossen re-fraktor der Fiener sternwarte
samt i "Publica-tionen des Astrophysikalischen
observatoriums zu Potsdam": Untersuchungen über
das sonnenspek-trum, Beobachtungen des grossen
cometen 1881, Spektroskopische beobachtungen der
sterne bis 7,5 grösse, zone - 1° bis + 20° (tills,
med G. Muller), det första arbetet i sitt slag,
Untersuchungen über die eigenbewegung der sterne
im Visions-radius auf spektrographischem wege, hans
kanske förnämsta arbete, och Untersuchungen über die
spektra von 528 sternen (tills, med J. Wil-sing).
K. B. (B-d.)
Vogeler [få-], Johann Heinrich, tysk konstnär,
f. 1872 i Bremen, studerade måleri vid akademien i
Düsseldorf för Kampf, bosatte sig 1894 i Worpswede
och har där varit verksam både som målare, arkitekt
och inom olika grenar af konst-slöjd. Bland hans
målningar äro stämningar som Mitt hus, Sommarafton,
Juninatt, Majmorgon, men äfven Bebådelsen och
romantiska ämnen och sagomotiv, ofta af fantasifull
drömstämning: Melusina o. a. I dekorativ stil
utförde han bl. a. sådana ämnen som konstnärens
hustru och vänner samlade utanför hans hus. Han har
utfört intimt kända etsningar - bl. a. serien An
der frühling - och utsökta exlibris. I Worpswede
uppsatte han en verkstad för bostadskonst, har
utfört arbeten inom såväl yttre som inre arkitektur,
byggt bangårdar i Worpswede och Osterholz och gjort
inredningsarbeten i rådhuset i Bremen. W. har genom
sin mångsidiga och praktiska läggning intagit en
särställning bland konstnärerna af Worps-wedeskolan.
G-g N.
Vog?lia, bot., detsamma som Neslea (se
d. o.). Vogelsang [f?-]. Herm ann, tysk mineralog och
geolog, f. 11 april 1838 i Minden, d. 6 juni 1874 i
Delft, studerade först bergsvetenskap, habi-literade
sig sedan som privatdocent i geologi vid universitetet
i Bonn 1864 och antog 1865 en kallelse till professur
vid polyteknikum i Delft. V.
hade med framgång egnat sig åt petrografìen, som genom
Sorbys införande på 1850-talet af mikroskopiska
undersökningsmetoder hade vunnit ofantligt i
betydelse, och bland resultat af hans undersökningar
må nämnas, att han konstaterade förekomsten af
flytande kolsyra som inneslutning i åtskilliga mineral
och bergarter. K. A. G.
Vogelsberg. Se Yogelsgebirge.
Vogels fotometer [få-], fys. Se Fotometer, sp. 1014,
med fig. 4.
Vogelsgebirge 1. Vogelsberg [fà-], basalt-berg i
mellersta Tyskland, på gränsen mellan fristaten
Hessen, prov. Ober-Hessen och preussiska
reg.-omr. Kassel, skildt i s. och s. ö. från
Spessart genom Kinzig, i v. från Taunus genom
Wetterau samt i ö. från Rhön genom Fulda och
dess biflod Fliede. V. bildar en i midten 600
m. hög platå, hvars högsta toppar äro Taufstein
(772 m.) och Hoherothskopf (767 m.). Åt alla håll
utstråla dalar, hvilkas vatten föres till Main,
Lahn och Fulda. Eftersom klimatet på platån är
ganska hårdt och inga betydande mineralförekomster
finnas, är befolkningen gles; den har sitt uppehälle
hufvudsakligen genom kreatursskötsel och hemslöjd
(stråflätning och väfning). A. N-d.
Vogel von Falckenstein [få- fann -stajn], Eduard,
preussisk general, f. 5 jan. 1797 i Breslau,
d. 6 april 1885 på slottet Dolzig, Lau-sitz,
officer 1813, deltog i krigen 1813-15 och 1848 (mot
Danmark), blef 1855 generalmajor och brigad-chef
samt 1858 generallöjtnant och divisionschef. Yid
utbrottet af kriget med Danmark 1864 ställdes V. som
generalstabscheí vid högste befälhafva-rens, general
Wran-gels, sida. Då efter Dybbölställningens fall
prins Fredrik Karl öf-vertog befälet med general
Moltke vid sm sida, fick V. under sitt befäl de båda
divisioner, som sändes mot Jylland, och besatte
detta land. Efter kriget chef för 7:e armékåren,
ställdes V. vid utbrottet af kriget 1866 i spetsen
för Main-armén, hvilken tvang hannoverska armén till
kapitulationen vid Langensalza och sedermera utförde
det mästerliga fälttåget mot bajerska armén och 8:e
förbundskåren, hvarvid han genom Ehöngebirges pass
kastade sig än mot den ene motståndaren, än mot
den andre samt besegrade ba j rårna vid Kissingen
10 juli och förbundskåren vid Aschaffenburg 14
s. m. Efter Frankfurts intagande förflyttades V. som
generalguvernör till Böhmen. Efter freden blef V. chef
för l:a armékåren, hade under 1870 -71 års krig som
generalguvernör ledningen af försvaret af Tysklands
norra kusttrakter och lämnade krigstjänsten 1874.
C. O. N.
Vogel von Vogelstein [få- fann fågelstajn], målare. Se
Vogel 2, sp. 947.
Vogelweide. Se Walther von der V o-gelweide.
Vogeserna [vå-], lat. Vo’gesus l. Vosegus, fr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
