Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Woermann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke längre vore gällande. Striden antog stora
dimensioner, och hela befolkningen delade sig i två
läger, de mera frie coccejanerna och de mera lagiskt
bundne, gammaltroende voetianerna. – Till de af
V. angripne hörde också filosofen Cartesius, hvars
filosofi V. i likhet med många andra teologer ansåg
som oförenlig med den kristna tron. I striden mot
Cartesius förgick sig V. på ett beklagligt sätt. Han
beskyllde honom för att vara hemlig jesuit och
lyckades genomdrifva, att han såsom lögnare och
hädare blef offentligen fördömd (1645). Mot slutet
af sitt lif uppträdde V. mot Jean de Labadie, som
ville föra den pietistiska reformrörelsen in på
svärmiska och separatistiska banor. Obrottsligt
höll V. fast vid kyrkan. Under 1600-talet var
han öfver hufvud en af den holländska reformerta
kyrkans allra mest betydande män, grundlärd,
betydande predikant och ledare på fromhetslifvets
område. Hans ärliga afsikter kunna icke betviflas.
E. M. R.
Woëvre [wävrə] l. Woivre [wa’vrə], ett omkr. 20
km. bredt. mellan dep. Meuse och Meurthe-et-Moselle
deladt område i Lothringen, som, sluttande åt n. ö.,
sträcker sig från höjderna vid Meuse (Côtes de Meuse)
i v. till järnvägslinjen Toul–Conflans–Longuyon i
ö. samt mellan Toul och Longuyon i s. och n. Det är
en lerslätt, belägen i medeltal 220 m. ö. h., med
enstaka höga kullar och en mängd dammar. Enda staden
är det lilla Étain. Under Världskriget utkämpades
gång på gång häftiga strider på W.-slätten, nämligen
dels på hösten 1914, då tyska härafdelningen Strantz
satte sig i besittning af större delen af området
(i s. v. ända fram till Meuse), dels 1915 och, i all
synnerhet, 1916 (i samband med Verduns belägring)
mellan nämnda härafdelning och delar af Verdunområdets
krigsbesättning (Sarrail, Herr, Pétain, Nivelle)
samt franska l:a armén (Dubail), hvarunder ett
långvarigt ställningskrig utvecklade sig i linjen
S:t Mihiel (vid Meuse)–Apremont–Pont-à-Mousson
(vid Moselle), dels ock i sept.–nov. 1918, då tyska
härafdelningen C (Fuchs) höll nämnda linje mot
amerikanska armén (Pershing), tills den slutligen
i samband med det allmänna återtåget uppgafs.
H. J–dt.
Vogel [få-], tyska konstnärer. 1. Christian
Leberecht V., målare, f. 1759 i Dresden, d. där 1816,
var elev vid akademien där och målade porträtt,
barngenrer, plafonder och altartaflor. Många af hans
verk finnas på slottet Wildenfels i Sachsen och i
dess omnejd, där han från 1780 vistades under ett par
årtionden. V. återvände till Dresden 1804 och blef
professor där 1814. Hans bästa område var porträttet,
och till hans främsta arbeten räknas dubbelporträttet
af hans båda söner (Dresdengalleriet). – 2. Karl
Christian V., 1831 adlad von Vogelstein, den
föregåendes son, målare, f. 1788 i Wildenfels,
d. 1868 i München, elev af sin fader och af akademien
i Dresden, reste som porträttmålare till Ryssland,
där han 1808–12 vistades i Petersburg, uppehöll sig i
Italien 1813–20, var 1820–53 professor i Dresden och
flyttade 1853 till München. Förutom porträtt (påfven
Pius VI, Ludwig Tieck, den sistnämnde i Berlins
nationalgalleri), där han hade sitt bästa område,
målade han allegorier som Konsterna försköna lifvet
(slottet
i Pillnitz) och religiösa ämnen i nyromantisk anda:
Kristi frestelse, Kristi dop, Den heliga Anna lär
sin dotter Maria läsa, Den Heliga jungfruns lefnad
(kapellet i Pillnitz) och Tronande madonna. Han
målade äfven bildserier till Dantes "Divina
commedia", Goethes "Faust", Vergilius’ "Æneis". –
3. Johann Philipp Albert V., träsnidare, f. 1814 i
Berlin, d. 1886, studerade vid akademien där till
kopparstickare och målare 1831–34, egnade sig åt
xylografi och utförde förträffliga alster inom denna
konstgren, bland dessa bilder till Shakspere, till
Raczynskis "Geschichte der neueren deutschen kunst",
Dullers "Geschichte des deutschen volkes", Musäus’
"Volksmärchen", Kuglers "Geschichte Friedrichs des
grossen" och praktupplagan af Fredrik den stores
verk. Han blef 1877 professor vid akad. i Berlin
och ledare af dess xylografiska ateljé. – 4. Johann
Friedrich V., kopparstickare, f. 1829 i Ansbach,
d. 1895 i München, lärjunge af Reindel i Nürnberg,
var verksam i Leipzig, Düsseldorf, Paris och
München. Bland hans förnämsta blad äro Den heliga
Justina efter Mosetto samt stick efter taflor af
Piloty, Knaus m. fl. – 5. Hugo V., målare, f. 1855 i
Magdeburg, studerade vid akad. i Düsseldorf från 1873
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
