Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Winlin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kustlandet, Jugoslavien, mellan städerna Fiume och
Zengg, midt emot ön Veglia. V. är bekant genom den
s. k. Vinodolska lagboken (Zakon Vinodolski), en af
deputerade från kommunerna i V. 1288 föranstaltad
kodifiering af där gällande sedvanerätt, skrifven
på tsa-dialekten med glago-litisk skrift (se
Serbokroatiska litteraturen, sp. 152). Lagboken
är bevarad i en handskrift från 1500-talet
och innehåller i 76 paragrafer bestämmelser
af kyrko-, straff- och civillags natur.
A. N–d.
Vinogradov [-någradåff], sir Paul (Pavel
Gavrilovitj). rysk historiker, f. 1854 i Kostroma,
studerade för Mommsen i Berlin och samlade i
Italien material till sin första akademiska af h.,
De feodala förhållandenas utveckling i Lombardiet
(1880) och utnämndes 1884 till professor i historia
vid Moskvas universitet. På grund af konflikt med
undervisningsministern Vannovskij tog han afsked
från professuren 1902 och utnämndes 1903 till
juris professor i Oxford. 1908–11 bestred han
därjämte sin återtagna professur i Moskva. Han
har skrifvit bl. a. Villaìnage in England (1892),
ett banbrytande arbete, hvari han uppvisade, att
den normandiska tidens "villain" (lifegen) direkt
härstammade från de angelsaxiska perioderna "freeman"
(den fria bonden), Growth of the ma-nor (1905; ny
uppl. 1911), English society in the eleventh century
(1908), Roman law in mediœval Europé (1909), Common
sense in law (1914), Self-government in Russia
(1915), Outlines of historical jurisprudence (I,
1920) samt redigerat "Oxford studies in social
and legal history" (5 bd, 1909 ff.) och "Essays in
legal history" (1913). V. anses som en af Europas
främsta medeltidskännare. 1917 erhöll V. engelskt
adelskap.
A–d J.
V. S–g.
Vinogradskij [-nå-], Sergej, rysk bakteriolog,
f. 1856 i Kiev. kallades 1890 till medarbetare
vid institutet för experimentell medicin i
Petersburg och utnämndes 1902 till direktor
för detsamma. Han har i många arbeten behandlat
frågor inom bakteriologiens område och därvid
sär-skildt belyst svafvelbakterierna äfvensom de
organismer, som äro verksamma vid nitrifikationen
och vid upptagandet af kväfve ur luften. Jfr
Jäsning, sp. 475, och Landtbrukskemi, sp. 1085.
R. T–dt.
Winona [winåuna], stad i sydöstra delen af
nordamerikanska staten Minnesota, på högra stranden
af Mississippi, 168 km. s. ö. om S:t Paul. 18,583
inv. (1917). Staden är en af unionens största
spannmålshamnar samt har betydande tillverkning
af landtbruksredskap, maskiner, järnvägsvagnar
m. m. Säte för en katolsk biskop. W. erhöll
stadsrättigheter 1857; större delen af den
unga staden förstördes genom eldsvåda 1860.
A. N–d.
Vinoren, nedlagdt bergverk i Flesberg, Opland
fylke (före 1919 Buskeruds amt), Norge, anlades
1838 och drefs som kopparverk till 1845. Den
årliga produktionen var 1841-45 bortåt 8
ton. Sedan inrättades där också ett silfververk,
som 1866-75 lämnade ett årligt utbyte af 150
kg. ren metall. V. öfvergick 1885 till ett nytt bolag.
K. G. G.
Vinoy [-nua’], Joseph, fransk general, f. 10
aug. 1800 i S:t Étienne de Goires (dep. Isère),
d. 29 april 1880 i Paris, inträdde 1823 vid gardet
och tjänade sedan 1830 sin mesta tid i Algeriet,
hvarest han avancerade till öfverste (1850) och
bl. a. medverkade vid zuavernas uppsättning. Under
Krimkriget förde V. en brigad (vid 1:a armékåren,
Canrobert), under italienska kriget 1859 en division
(vid 4:e kåren, Niel). I aug. 1870 fick V. befälet
öfver den nybildade 13 :e armékåren, med hvilken
han, stadd på väg att förena sig med Mac Mahons
armé, inträffade vid Mézières, då slaget vid Sedan
utkämpades. Genom ett skickligt återtåg förde han
kåren lyckligt till Paris, i hvars försvar han tog
verksam del i egenskap af chef för den ena af de
båda arméer, i hvilka de aktiva försvarskrafterna
delades. Efter Trochu öfvertog V. i jan. 1871 högsta
befälet och måste för kommunen 18 mars utrymma staden,
i hvilken han i spetsen för den nybildade reservarmén
åter inryckte 22 maj. V. blef 1877 senator. Han
författade Campagne de 1870-71. Operations du
13:e corps et de la 3:e armée (med atlas; 1872),
L’armistice-et la commune (med kartor; s. å.) samt
L’armée francaise en 1873 (1874).
C. O. N.
Vinpalm, bot.. Se Borassus och Raphia.
Vinpenningar. kam. Se Vinören.
Vinprofvare, en areometer (se d. o.) för angifning af
sprithalten hos vinet. Skall bestämning af sprithalten
ske med någon nämnvärd grad af noggrannhet, måste
vinet först genom destillering befrias från andra
ämnen, hvarefter destillatet ut-spädes till den
ursprungliga volymen. En bekväm och lätt transportabel
sammanställning af destilla-tor och areometer är
konstruerad af Salleron. En och samma glascylinder
tjänstgör som mått vid påfyllning af destillatorns
kolf och som förlag för mottagning af destillatet. När
detta uppnått ett märke på cylinderns midt, afbrytes
destilleringen, och rent vatten påfylles till
ett nära öfre kanten beläget märke, till hvilket
man vid experimentets början ihällt det vin, som
skulle undersökas. Därefter insattes areometern
jämte en termometer i glascylindern. Medelst en
apparaten bifogad reduktionstabell korrigeras
den på areometern direkt aflästa sprithalten
för temperaturens inflytande. Apparaten kan
f. ö. användas till bestämning af sprithalten
äfven för andra alkoholhaltiga vätskor än vin.
E. O. S.
Winquist, Johan August, tecknare, f. 25 juli 1810
i Göteborg, d. 16 jan. 1892 i Stockholm, målade
landskap, men var hufvudsakligen tecknare för
litografi och träsnitt. Han arbetade bl. a. för
planschverket "Wermland i teckningar" (1858–67)
och för illustrerade tidningar i Sverige och Danmark.
Sina samlingar af gravyrer, litografier, teckningar
m. m. delade han redan under sin lifstid mellan flera
museer: Östersunds, Nordiska museet och Nationalmuseum.
Det sistnämnda eger en rik samling af hans teckningar och
oljeskisser, omfattande perioden 1837–71. Han upptecknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
