Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Winlin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
Vinmjbldagg-Vinmögel
704
artens existens. Alltefter de klimatiska förhållandena
utvecklas ett större eller mindre antal generationer
dylika på rötterna lefvande löss om året, i Italien
t. ex. 7-8, och den sista öfvervintrar som ung
larv. En del af de under sommaren
Fig. 1. Grairbilclningar på vinstocksrötter,
åstadkomna ät phylloxoran 1. vinluseii.
alstrade larverna afviker emellertid från de
öfriga och får vinganlag; de krypa ur jorden upp
på plantorna, där de byta hud och utbildas till
bevingade löss, som skilja sig från rotlössen,
förutom genom sina vingar, genom stora fasettögon
samt längre antenner och ben. Dessa löss äro också
partenogenetiska honor, och deras uppgift är att
sprida arten genom att uppsöka nya plantor; på
dessas blad lägga de ägg af två slag, större, som
utvecklas till honor, och mindre, som utvecklas till
hannar. Dessa könsdjur genomgå under sin utveckling
en stark reduktion, så att de som fullvuxna sakna
både sna-bel och tarmkanal och ej kunna intaga någon
föda. De para sig, hvarefter honan ì en barkspricka
lägger ett enda ägg, som öfvervintrar. På våren
framkommer ur detta ägg en obevingad, parteno-genetisk
hona. den s. k. stammodern. Tidigare trodde man,
att stammodern i regel återvände till rötterna
och där frambringade en ny koloni af rotlöss, men
nyare undersökningar af Grassi i Italien och Eörner
i Tyskland ha ådagalagt, att stammodern stannar
på bladen, där hon genom sugning frambringar
half-klotformiga gallbildningar. De flesta af
stammoderns ungar utvandra till andra blad, men de
senast födda, som af vika från de andra bl. a. genom
längre sugborst, vandra som unga larver ned till
jorden, där de blanda sig med de öfvervintrande
lössen. För livarje ny generation på bladen lefvande
löss, som utvecklas, tilltar antalet rotluslarver,
och i den sista kullen på sommaren förekomma nästan
blott rotluslarver. Under det att de på rötterna
lefvande generationerna uppträda öfverallt, där
vinlusen förekommer, uppträda de på bladen lefvande
generationerna endast under gynnsamma förhållanden. I
Italien har man funnit, att bladgaller kunna bildas
endast på amerikanska vinstockar, d. v. s. på de
växter, där vinlusen urspr. förekom; på europeiska
Fig. 2. Vinglös vinlushona (af de på rötterna lefvande
generationerna) i stark förstoring.
vinrankor omkommer stammodern, utan att få någon af
komma. I norra Frankrike och mellersta Europa äro
bladgaller mycket sällsynta, hvilket beror därpå,
att de öfvervintrande lössen till följd af det kallare
klimatet uppträda så sent på sommaren, att könsdjuren
dö eller ej ens kläckas. I drifhus kan man emellertid
få könsdjuren att lägga vinterägg, ur hvilka nästa vår
stammödrar kläckas, hvilka kunna ge upphof till ett
mycket stort antal generationer - of ver femtio. Vid
dessa af Eörner utförda experiment visade sig det
märkvärdiga förhållandet, att gall-lössen ej ville
bilda galler på de amerikanska vindruissorterna, utan
blott på de tyska. Eörner anser därför den i södra
Tyskland och norra Frankrike förekommande vinlusen som
en särskild biologisk ras. Vinlusen är inhemsk i östra
delen af Nord-Amerika, där den förekommer på vildt vin
och upptäcktes 1853. Därifrån spreds den omkr. 1863
till södra Frankrike dels till trakten af Bordeaux,
dels till de sydöstra delarna af landet i Gärd. Från
dessa punkter spred sig härjningen alltmera, och
omkr. 1880 sammanflöto de båda härjade områdena,
hvarefter invasionen fortsatte norrut, så att 1884
2*/2 mill. acres, d. v. s. mera än en tredjedel
af Frankrikes vingårdar, voro ödelagda och resten
mer eller mindre angripen. I vissa delar af södra
Frankrike utgjorde vid denna tid döda vinstockar det
vanligaste bränslet. I Tyskland uppträdde vinlusen
1874 nära Bonn, men tack vare energiska åtgärder
har man där lyckats begränsa dess utbredning, så att
t. ex. 1913 endast 853 har af landets omkr. 130,000
har omfattande vingårdar angripits. Egendomligt nog
spred vinlusen sig till Kalifornien icke från de
östra staterna, utan från Frankrike.
Direkta utrotningsåtgärder mot vinlusen äro dyrbara
och svåra att utföra. I trakter, där man, som t. ex. i
Kalifornien, använder konstgjord bevattning, brukar
man sätta vingårdarna under vatten, dels under 10
dagar omedelbart efter vinskörden, dels under en lika
lång period några veckor senare och slutligen en månad
under vintern. Därigenom kväfvas rotlössen. Man har
af ven användt injektion i marken af kolsvafla och
på sista tiden äfven rökning med cyanväte; den senare
metoden har visat sig lofvande, men är ännu ej fullt
utexperimenterad. Vidare böra angripna vinstockar gr
af vas upp och förstöras.
Den viktigaste bekämpningsmetoden består i
förebyggande åtgärder. Man stöder sig därvid
på den iakttagelsen, att de vilda vinarter i
Mississippidalen, på hvilka vinlusen först upptäcktes,
ej ta nämnvärd skada af dess angrepp, hvilket beror
dels därpå, att rotlössen ej föröka sig så hastigt
på dem som på odlade vinarter, dels därpå, att
gallbildningarna på rötterna ej gripa omkring sig
djupare än till barken och till följd däraf kastas
af hvarje år, lämnande rötterna lika friska som
före angreppet. Till följd däraf har man börjat ympa
det europeiska vinet på dessa vilda arters stockar,
och därigenom har man lyckats i hög grad nedbringa
skadegörelsen såväl i Frankrike som i Kalifornien.
I. T-dh.
Vinmjöldagg. Se E r y s i b a c e æ.
Vinmögel. växtfys., en sjukdom på vinplantan (Vitis
vinifera), framkallas af en svampart, tillhö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
