Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinger skans. Se Gyldenborg och Kongsvinger - Vingfotingar, zool., detsamma som vingsnäckor (se Blötdjur, sp. 827) - Vingfransar, zool. Se Fjärilar, sp. 504 - Vingfrukt, bot. Se Nöt, sp. 374 - Vingkärna. Se Smörkärna, sp. 90 - Vingmärke, zool. Se Sialidæ - Vingner (isl. Vingnir), nord. myt. 1. V., liksom Ving-Tor (Vingþórr), ett binamn på Tor - Vingner. 2. En jätte, Tors fosterfader - Vingnerver, zool. Se Fjärilar, sp. 503, och Insekter, sp. 710 - Vingnöt, bot., namn på Pterocarya fraxinifolia. Se Pterocarya - Vingolf, isl. myt. - Vingpennor, zool. Se Fjäder, sp. 485 - Vingplog. Se Snöplog, sp. 157-158 - Wingquist, Olof - Wingqvist. 1. Sven Gustaf W. - Wingqvist. 2. Erik Hjalmar - Vingribbor, zool. Se Fjärilar, sp. 502-503, och Insekter, sp. 710 - Vingsnäckor, zool. Se Blötdjur, sp. 827 - Ving-Tor. Se Vingner - Vingt-un, fr. vingt-e-tun, d. v. s. "tjuguett", ett hasard-kortspel, i hvilket 21 är det fördelaktigaste poängantalet - Vingtäckfjädrar och den liktydiga termen Vingtäckare, zool. Se Fjäder, sp. 485 - Vingud. Se Vinets gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vinger skans. Se Gyldenborg och Kongsvinger.
Vingfotingar, zool., detsamma som vingsnäckor (se
Blötdjur, sp. 827).
Vingfransar, zool. Se Fjärilar, sp. 504.
Vingfrukt, bot. Se Nöt, sp. 374.
Vingkärna. Se Smörkärna, sp. 90.
Vingmärke, zool. Se Sialidæ.
Vingner (isl. Vingnir], nord. myt.
1. V., liksom Ving-Tor (Vingþórr], ett binamn på Tor,
båda antagligen betecknande honom som den
drabbande åskguden. – 2. En jätte, Tors fosterfader,
som med sin hustru, Lora (Hlóra), ville förrädiskt
taga hans lif, då de märkte, att fostersonens styrka
började växa på ett för jättesläktet oroande sätt.
Men Tor dräpte dem bägge och förde med sig till
Asgård V:s stenhammare, hvilken han sedan så ofta
nyttjade i sina strider med jättarna-
1-2. (B-e.)
Vingnerver, zool. Se Fjärilar, sp. 503, och
Insekter, sp. 710.
Vingnöt, bot., namn på Pterocarya fraxinifolia. Se
Pterocarya.
Vingolf, isl. myt., enligt Snorres edda namnet
på gudinnornas boning. De fallne kämparna
(einherjarna), som komma till Oden, få vistas dels i
Valhall (se d. o.), dels i Vingolf. Namnet, som
tolkats på mångfaldigt sätt, betyder sannolikt
"vinsalen". Jfr E. Mogk i Pauls "Grundriss der
germanischen philologie", III, 2:a uppl., sid. 340,
och Hoops, "Keallexikon der germanischen
altertumskunde" IV, 421.
Ad. N–n.
Vingpennor, zool. Se Fjäder, sp. 485.
Vingplog. Se Snöplog, sp. 157-158.
Wingqvist, Olof, universitetslärare, historiker,
f. 27 nov. 1800 i Västra Vingåker, Södermanland,
d. 6 sept. 1861 i Uppsala, blef 1819 student i
Uppsala, där han 1827 promoverades till filos.
magister samt 1834 blef docent i svensk historia,
1837 adjunkt i historia och statistik och 1843
skytteansk professor. W. var ifrig anhängare af
sin tids liberala sträfvanden för en representationsreform.
Han fick också plats i den af regeringen
1846 tillsatta representationskommittén. Dennas
arbete ledde ej till något praktiskt resultat, men
W:s ledamotskap däri blef till gagn för vetenskapen,
ty det medförde uppdraget att utarbeta en
redogörelse för den svenska riksdagens historia.
Detta verk hann W. visserligen ej fullborda, men
hvad han medhunnit utgafs efter hans död 1863
under titeln Om svenska representationen i äldre
tider t. o. m. riksdagen 1617 och blef af
banbrytande betydelse för vår riksdagshistoriska
forskning. När den radikala oppositionen mot Oskar I:s
representationsförslag tagit sig uttryck i 1849 års
allmänna reformmöte i Örebro, uppdrog detta åt
W. att utarbeta detaljerade förslag till de af mötet
önskade författningsbestämmelserna. Resultatet däraf
blef ett arbete: Förslag till regeringsform och
vallag efter de å allmänna reformmötet i Örebro år
1849 antagna grunder (1850), men som innehåller
blott förslag till regeringsform med däri inryckt
riksdagsordning, ej förslag till vallag, som ej af
W. medhunnits. Detta W:s arbete lades till grund
för förhandlingarna vid det andra allmänna reformmötet
i Örebro 1850 (i hvilket han själf deltog),
men ansågs då ej tillräckligt radikalt, hvarför
det af mötet beslutna grundlagsförslaget väsentligen
af viker från W:s förslag. För öfrigt skref W.,
utom akademiska afhandlingar, t. ex. De
testamento regis Caroli Gustavi ab ordinibus regni
mutato (1836-37), värdefulla historiska uppsatser
i "Frey" (Berättelse om riksdagen 1789, 1844)
och i "Tidskrift för litteratur" (Om den svenska
riksdagens uppkomst och utbildning, 1852, och
Om utskottsinrättningen vid Sveriges riksdagar,
s. å.). Jfr Kl. Reinhold, "Reformsällskaperna och
de allmänna reformmötena i Örebro år 1849, 1850,
1853" (1917).
S. B.
Wingqvist. 1. Sven Gustaf W., ingenjör,
uppfinnare, f. 10 dec. 1876 i Hallsberg, utexaminerades
från Örebro tekniska elementarskola 1894 och
genomgick 1894–95 John Lennings väfskola i Norrköping, vistades
för vidare utbildning ½ år i Amerika, 1895-96, och
blef 1899 driftsingenjör vid Gamlestadens fabriker i
Göteborg. Där började han särskildt intressara sig
för textilmasfkinernas lagerkonstruktioner, speciellt
kullager, och hans arbete ledde till uppfinningen af
de berömda S. K. F.-lagren. hvarpå 1907 A.-b. Svenska
kullagerfabriken grundades (se vidare Svenska
kullagerfabriken). W. hade emellertid vid sitt
arbete med kullagret icke blott denna specialitet
till sitt syftemål. Han såg möjlighet till, att
Sverige kunde frambringa färdiga kvalitetsprodukter
inom mekaniska och stålindustrien, hvilka skulle
åt vårt land öppna stora exportmöjligheter och bli
lönande (se därom hans uppsats i minnesskriften vid
Sveriges industriförbunds 10 års-jubileum 1920). 1919
lämnade W. befattningen som verkställande direktör i
"S. K. F." för att. likväl kvarstående i styrelsen,
få tid för andra uppgifter. W. är sedan 1913 led. af
styrelserna för Sveriges allmänna exportförening
och Sveriges industriförbund, sedan 1917 ordf. i
A.-b. Bofors—Gullspång och sedan 1919 led. af
Ingenjörsvet. akad.
2. Erik Hjalmar W., den föregåendes broder,
ingenjör, f. 1886 i Hallsberg, d. 4 febr. 1921
i Göteborg, uppfann en ny typ af koniska kugghjul
("hyperkontypen") och nedlade ett mycket framgångsrikt
arbete på att förbättra metoder för tillverkning
af kugghjul af olika slag. För exploatering af
hans uppfinningar grundades 1918 A.-b. svenska
kugghjulsfabriken i Göteborg, hvilket bolag
1919 sammanslogs med Svenska kullagerfabriken.
1–2. T. B–l.
Vingribbor. zool. Se Fjärilar, sp. 502-503,
och Insekter, sp. 710.
Vingsnäckor, zool. Se Blötdjur, sp. 827.
Ving-Tor. Se Vingner.
Vingt-un [vätö’], fr. vingt-et-un, d. v. s.
"tjugu-ett", ett hasard-kortspel, i hvilket 21 är det
fördelaktigaste poängantalet.
Vingtäckfjädrar och den liktydiga termen
Vingtäckare, zool. Se Fjäder, sp. 485.
Vingud. Se Vinets gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
