Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vind ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sorsele socken. V., som eges af staten och ännu ej
utbyggts, beräknas vid industriellt medel vatten ge
en effekt af omkr. 370 hkr.
J. V. E.
Vindelälfven, biflod från vänster till Ume älf
(se d. o.), upprinner omkr. 10 km. från norska
gränsen inom nordvästligaste delen af Arjepluogs
socken i Norrbottens län i fjällsjöar på öfver 1,000
m. ö. h. Efter att ha kastat sig utför fjällsidorna i
sydvästlig riktning rinner den in i Sorsele socken,
Västerbottens län, och fortsätter mot s. ö., till
en början genom vilda och obebodda fjälltrakter. 342
m. ö. h. bildar V. den 40 km. långa, men rätt smala
sjön Stor-Vindeln, där odlad bygd börjar. 10 km. nedom
Storvindelns södra ända ligger Sorsole kyrka. Strax
nedanför Storvindeln mottar V. från vänster sin
största biflod, Laisälfven (se d. o.). som
har sina källor i närheten af hufvudälfvens och
beträffande vattenområdets areal t. o. m. öfverträffar
denna. V. fortsätter från Storvindeln liksom förut
i sydöstlig riktning och passerar genom norra delen
af Lycksele in i Degerfors socken, där den på en
hög järnvägsbro (se Stambanan genom öfre Norrland,
sp. 955) vid Vännäs öfvertväras af Stambanan genom
öfre Norrland. Den sneddar därpå igenom ett hörn af
Umeå landsförsamling och förenar sig vid Spöland,
– hvarest den (se Stambanan genom öfre Norrland,
sp. 957) skäres af Vännäs–Umeå järnväg –, strax
ö. om Vännäs kyrka med Ume älf 74 m. ö. h. V:s
hela längd kan anslås till omkr. 450 km., och dess
flodområde har en areal af ej mindre än 12,600 kvkm.,
utgörande nära hälften af hela Ume älfs vattenområde
vid föreningspunkten. V. bildar en mängd större
forsar, af hvilka ett tjugutal nedom Storvindeln
ha en industriell medelvatteneffekt af öfver 1,000
hkr. De viktigaste äro Långforsen (fallhöjd 15,7 m.,
effekt vid industriellt medelvatten 5,400 hkr),
Renforsen (16,5 m., 7,700 hkr), Hemseleforsen
(8,5 m., 4,000 hkr), Kvarnforsen (13,7 m.,
6,400 hkr), Trollforsarna (se Trollforsen 2;
15,4 m., 6,700 hkr) och Mårdseleforsen (17,5 m.,
7,000 hkr). Forsarna ofvan Storvindeln, bland dem
Vindelåforsen (se d. o.), äro af mindre betydelse.
J. V. E.
Vinder (Winder), folk. Se Slovener.
Windermere [ωi’ndəmiə] l. Winandermere [ωi’nändəmiə],
Englands största insjö, på gränsen mellan
grefsk. Westmorland och Lancashire, en smal,
i nord–sydlig riktning löpande vattensamling,
17,5 km. lång, 1,5 km. bred och ända till 73
m. djup, ligger 41 m. ö. h. och har genom Leven
aflopp mot s. till Morecambe-viken. Den bergiga
omgifningen är berömd för sin naturskönhet, och
invid sjöns stränder finnas flera hviloorter,
på östsidan bl. a. staden Windermere (5,147 inv.
1911), något n. om det ställe, där sjön genom
ett grund och en grupp öar delas upp i två bäcken.
A. N-d.
Winders, Jacques, belgisk arkitekt, f. 1849, har
vunnit ett berömdt namn genom flera framstående
verk, däribland Antwerpens nederlagshus och nya
museum (1879-90, i förening med Fr. van Dyck),
hvars hufvudfasad bildar en korintisk kolonnad,
det i 1200-talets gotik utförda rådhuset i Gilly
(Henneberg), monumentet till minne af
Scheldes befrielse 1883 samt åtskilliga privathus i
flamsk renässans i samma stad. (G-g N.)
Wfnderstein [-stajn], Hans, tysk dirigent, f. 1856
i Lüneburg, utbildad vid Leipzigkonservato-riet
1877–80, var först violinist vid en orkester i
Nizza, sedan dirigent 1884-87 för stadsorkestern
i Wintarthur. 1887-93 i Nürnberg. 1893-96 för
Kaimkonserterna (se d. o.) i München och har från
1896 gett filharmoniska konserter i Leipzig med
egen orkester ("Windersteinorkestern"). Med denna
har han äfven företagit färder bl. a. till Amerika
och Skandinavien (Stockholm 1890 och 1892) samt om
somrarna spelat i kurorten Nauheim. Hans orkester
befanns vara mycket väldisciplinerad, hans dirigering
helt personligt präglad, med tändande dynamiska
skiftningar. W. har komponerat orkesterstycken,
violinsoli m. m. Han fick 1910 professors titel.
E. F-t.
Windesheimkongregationen [-hajm-] framgick ur Bröder,
det gemensamma lifvets (se d. o.). Då rörelsen behöfde
kloster, anslöt man sig till augustinkorherrarna;
redan 1386 påbörjades en klosterbyggnad vid byn
Windesheim nära Zwolle, Holland, och 1387 invigdes
6 bröder till munkar där. Under den andre priorn,
Joh. Vos (1391- 1424), den egentlige grundläggaren af
W:s betydelse, började dotterkloster uppstå, så att
Windesheim blef medelpunkten för en kongregation
(först Marienborn, mest berömdt klostret på
Agnesberget vid Zwolle, Thomas a Kempis’ och Wessels
vistelseort). 1402 omfattade kongregationen 7 kloster,
1423 29, senare nära 100. Hvart och ett styrdes
af en prior, i Windesheim satt prior superior, och
of ver alla stod det årliga generalkapitlet. Nära
förbindelse bestod alltid mellan kongregationen och
Det gemensamma lifvets bröder, och samma from-hetsanda
härskade. W. firade sin första stora triumf, när
den inbjöds till Konstanz-konsiliet, där Vos vann
äfven Martin V.s erkännande. En ny triumf var, när
W. af Baselkonsiliet och framför allt af Nikolaus
af Cusa 1451 erhöll i uppdrag att leda den stora
klosterreformen under 1400-talet. W. blef så till
medeltidens slut en central kyrkohistorisk faktor. Med
reformationen förlorade den all betydelse. Klostret
Windesheim bestod till slutet af 1500-talet. -
Se J. G. E. Acquoy, "Het klooster te W. en zijn
invloed" (3 bd, 1875-88), och E. Barnikol, "Studien
zur geschichte der Brüder vom gemeinsamen leben"
(1917). Hj. H-t.
Vindeväxter, V i n d f a m i l j e n, 5ot., namn på
fam. Convolvulaceœ.
Virndex, lat., försvarare, beskyddare, hämnare.
Vi’ndex, Cajus Julius, tillhörde det galliska folk,
som kallades akvitaner. och ansågs vara af kunglig
börd. Han var son till en galler, som blifvit
romersk senator och var själf ståthållare i Gallia
Narbonensis, men gjorde uppror mot kejsar Nero
68 e. Kr. Slagen af Verginius Kufus i spetsen för
legioner från Germanien, dödades han i maj s. å. vid
Besancon. Se bl. a. Canta-relli, "Vindice e la critica
moderna" (1887). J-C.
Vindfamiljen, löt. Se Vindeväxter.
Vindfana, meteor. Se Anemoskop.
Vindflottörer, bot. Se Marklöpare.
Vindflöjel. Se Väderflöjel.
Vindfång (ty. windfang, fr. tambour de porte),
bygnk. Se Snickeri, sp. 118.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
