Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn / 645-646 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vind ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

K. Krumbacher, "Geschichte der byzantinischen
litteratur", 2:a uppl. (i I. Müller, "Handbuch der
klassischen alterthumswissenschaft". IX. l, 1897).

^{J. C}

Vindarnas torn. Se Andronikos samt Aten, sp. 319 och 320.

Vindau (lett. Wentes-Pils), stad i republiken
Lettland (Latwija), vid den segelbara Vindaus
utlopp i Östersjön, 100 km. n. om Libau. Omkr. 7,200
inv. Hamnen är djup och sällan spärrad af is. Före
Världskriget export af trävaror, spannmål och
lin. 1659 intogs V. af svenskarna under Douglas och
befästes af dem emot sjösidan. Under Världskriget
besköts fyrtornet vid V. 23 sept. 1914 af en tysk
torpedbåt. 28 juni 1915 bombarderades hamnen af
tyska flygare, hvarvid en svensk ångare sköts i
sank, och sedan tyskarna i juli besatt V., var det
de ryske flygarnas tur att 10 sept. bombardera
samma hamn. Efter ryska revolutionen besattes
V. 31 jan. 1919 af bolsjevikerna, men intogs
25 febr. af baltiska och tyska trupper. 3
juni intågade sedermera lettiska trupper i V.

^{A. N–d. L. W:son M.}

Vindblommor, bot. Se Blomma, sp. 754, och Pollination.

Vindbom, sjöv., fyrkantig bom, som
går tvärs igenom valshufvudet på en
kapståndare (se fig. i art. Gångspel).

^{R. N.*}

Vindbrygga (Vindbro), befästningsk., bro

Vindbrygga till medeltidsslott.

öfver en fästnings- eller slottsgraf, så inrättad,
att den medelst ett vindspel (placeradt i ett
bakom liggande porthvalf) kan uppvindas, hvarigenom
samfärdseln med den yttre terrängen afbrytes. På äldre
befästa slott och borgar voro grafbroarna alltid
på ett eller annat sätt så inrättade, att de kunde
uppdragas till skydd mot nattliga öfverrumplingar.

^{O. A. B.*}

Vindböjtel (ty. windbeutel, af wind, luft, blåst,
och beutel, pung, pösigt klädveck), karaktärslös,
opålitlig man, skräflare. – Vindböjtlar (fr. petits
choux), kokk., ett bakverk af smör, vatten,
hvetemjöl, ägg och socker. Smeten gräddas i varm ugn
med jämn temperatur samt glaseras. Vindböjtlar kunna
fyllas med choklad-, kaffe- eller syltkräm m. m. Af
små petits choux, öfverdragna med karamelleradt
socker, fyllda med sylt, kräm eller glass, kan man på
en botten af mandeldeg eller smördeg bygga en krokan
(se d. o.).

Vinddiagonal. Se Diagonal 3.

Windebank [ωi’ndibäŋk], sir Francis, engelsk
statssekreterare, f. 1582, d. 1 sept. 1646 i Paris,
kom under sin universitetstid i Oxford under

inflytande af Laud, företog 1605–08 en utländsk resa
och var därefter anställd på underordnade poster i
kansliet till 1632, då han genom beskydd af Laud och
Weston helt oväntadt utsågs till statssekreterare
och erhöll knightvärdighet. Som statssekreterare
främjade han Westons spanskvänliga politik, tillhörde
den innersta kretsen af konungens reaktionära
rådgifvare och förde flera hemliga förhandlingar,
bl. a. 1634 med påflige agenten Gregorio Panzani om
möjligheterna af en union mellan engelska högkyrkan
och katolska kyrkan. Från 1635 inträdde en afgjord
brytning mellan W. och Laud. W. var led. af "Korta
parlamentet" 1640 och valdes äfven till led. af "Långa
parlamentet" s. å., men redan l dec. s. å. blef han
af parlamentet anklagad för att ha utfärdat fribref
för jesuiter och katolska rekusanter och flydde
natten därpå öfver till Frankrike, där han kort
före sin död formligen upptogs i katolska kyrkan.

^{V. S–g.}

Vindeggen, fjälltopp. Se Norge, sp. 1382.

Vindekörningen, kam. Se Byggningshjälpen.

Windelband [-bant], Wilhelm, tysk filosof, f. 1848 i
Potsdam, d. 1915, studerade för Kuno Fischer i Jena
och för Lotze i Göttingen, blef docent i Leipzig
1873 samt professor 1876 i Zürich, 1877 i Freiburg,
1882 i Strassburg och 1903 i Heidelberg. W. var en
af det samtida Tysklands största tänkare och efter
Kuno Fischer den främste forskaren inom filosofiens
historia. Han betecknar sig själf som kantian, men
betonade sin själfständighet genom påståendet: "att
förstå Kant är att gå utöfver honom". Metafysikens
omöjlighet anser han Kant för alla tider ha ådagalagt,
men han sluter sig hvarken till positivismen eller
pragmatismen och begränsar icke tänkandet till
det sinnliga. Filosofien fattar han som en allmän
värdevetenskap, som har att uppvisa det allmängiltiga
och nödvändiga "böra", som gäller både på det
logiska, etiska, estetiska och religionsfilosofiska
området. Det är icke naturen, som i första hand är
filosofiens föremål, utan dennas hufvuduppgift
är att begripa kulturen, inom vetenskapen,
sedligheten, konsten och tron, genom att utgå från
det sannas, godas, skönas och heligas evigt gällande
normer. W. har gett uppslaget till det sedan af hans
lärjunge Rickert närmare utförda särskiljandet mellan
naturvetenskapernas ur allmänna lagar förklarade
"nomotetiska" metoder och historiens "ideografiska"
studium af de individuella händelserna (se Vetenskap,
sp. 98). Han har icke utfört sina tankar till något
färdigt system, utan blott i mindre skrifter belyst
enskilda problem från sin grundsynpunkt. För att
bli systembyggare var han för mycket historiker,
såg på för nära håll alla åsikters relativitet. Men
just härigenom fick han som filosofisk lärare så
stor betydelse. Han har icke bildat någon filosofisk
skola i den betydelsen, att hans lärjungar skulle ha
anslutit sig till någon af honom framställd lära, som
de endast närmare utfört och blott i mera oväsentliga
detaljer modifierat. Men för ett stort antal yngre
tänkare, såsom Rickert, Lask, Ehrenberg och Bauch
m. fl., har han verkat som kraftigt inspirerande till
eget själfständigt filosoferande. Hans framställning
af filosofiens historia gör ej äldre tiders tankar
till något förflutet, som blott har kuriosi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>