Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fall utspädes don alltför sura drufsafton med
sockerlösning före jäsningen, s. k. "gallisering" (se
d. o.). Om tillsatsen sker för att förbättra musten af
sura och sockerfattiga drufvor samt hålles inom vissa
gränser, anses metoden tillåtlig. Det förekommer
äfven, att man behandlar ungt vin med elektrisk ström
för att därigenom afkorta lagringstiden. För att viner
skola bli mer hållbara, upphettar man dem i slutna
kärl, genom hvilket förfarande de i vinet förekommande
jäsningsorganismerna dödas (se Pastörisering).
P. T. C. (Th. S.)
De särskilda vinernas värde skattas mycket
olika, alltifrån det enkla "landtvinet", sådant
det framställes i hemmet för gårdsfolkets
eget begagnande, till de fina och utsökta
"châteauvinerna". De franska vinerna ha
fortfarande den största förbrukningen. De delas i
röda bordeaux-viner (af allmänheten vanligen kallade
"rödvin" l. "rödt vin" eller blott "bordeaux"), hvita
bordeaux-viner, röda och hvita rhôneviner, burgunder
l. bourgogne och champagnevin. Bordeaux-vinerna
(se d. o.) underkastas noggrann sortering och
klassificering för de bättre slagen, till skillnad
från de icke klassificerade s. k. bourgeois-vinerna,
af hvilka dock många äro mycket goda. Olika
årgångar af vinerna ha olika värden. Främst bland
de röda bordeaux-vinerna skattas Château-Lafite,
Château-Latour, Château-Margaux (Médocviner),
Château Haut-Brion (Gravesdistriktet) och några
flera, hvilka, om de äro af goda årgångar, betinga
högt pris. Men utmärkta röda viner kunna erhållas
för vida lägre pris, än hvad som betalas för dylika
"grands vins". (Om absorptionsspektrum af rödvin se
pl. II till Spektralanalys.) Af hvita franska
viner ställas Château-Yquem (Sauternesdistriktet)
och Haut-Sauternes främst. De ha sötaktig smak och en
behaglig bouquet; uppskattade äro äfven de mindre söta
hvita vinerna från Gravesdistriktet. Rhônevinerna (se
d. o.) äro icke af så många slag och utföras i mindre
mängd. Bland de fylliga och kraftiga bourgognevinerna
(se d. o.) stå Chambertin, Glos de Vougeot, Romanée,
Richebourg högre än Volnay, Beaune, Mâcon m. fl. Af
de hvita bourgognevinerna är det ofta något syrliga
Chablis väl det mest begagnade, öm champagneviner
(musserande) se Champagne. Vinerna från Mosel och
Rhentrakterna (se Moselviner och Rhenviner)
äro i genomsnitt något mindre alkoholstarka, ofta
något syrliga, men med behaglig smak och bouquet. I
synnerhet äro vinerna från Rheingau framstående
och högt värderade. Dyrbarast äro Johannisberger,
Steinberger och Marcobrunner. Mycket värderade äro
Hochheimer, Rüdesheimer och Rhenhessiska Niersteiner
samt Liebfrauenmilch jämte åtskilliga andra hvita
viner från Rhendalen. Bland de röda Rhenvinerna
sättes Assmannshäuser vanligen främst. Man har
äfven musserande tyska viner (se Mussera) med
synnerligen angenäm smak. Det nämnda Assmannshäuser
tillverkas äfven musserande. Bland Moselvinerna
utmärker sig särskildt Brauneberg för sin egna
behagliga smak och bouquet, i dessa afseenden
ganska olikt de andra vanliga vinerna ur Moseldalen,
såsom Zeltinger, Pisporter etc. De i Österrike
skördade vinerna, bland hvilka många äro af utmärkt
beskaffenhet, komma mera sällan till Norden, men
från Ungern har man de söta och starka "dessertviner"
Tokajer (se Tokajvin
och Ungerska viner) och Ruster ausbruch m. fl.,
hvilka pressas af utvalda drufvor ("ausless"). Ungern
frambringar f. ö. många slags vin, både hvita och
röda. Italien, som täflar med Frankrike om första
platsen, hvad beträffar den årliga vinproduktionen,
har först på senare tider lärt att behandla sina
lättare (alkoholsvagare) viner så, att de bli hållbara
och kunna försändas (se Italienska viner). Af
de sedan forntiden bekanta "klassiska" vinsorterna
finnas ännu åtskilliga kvar, t. ex. Falerno (se
Falernum vinum), både bödt och hvitt. Berömdt sedan
äldre tider är Montefiascone (se Est, Est,
Est och Muskat). Bland italienska viner, som
försändas till utlandet, må nämnas Chianti (liknande
rödt bordeaux-vin) samt det sicilianska Marsala. Tid
tillverkningen af sistnämnda vin tillsättes före
jäsningen en genom kokning koncentrerad must och
efter jäsningen en spritblandad must. Spanien
är berömdt för sina starka ("heta") viner, med en
alkoholhalt upp till 20 proc. eller något däröfver
(se Spanska viner). Mest bekanta och använda
äro Jeres (Xeres), vanligen benämndt "sherry",
samt Malaga, båda ofta delvis beredda af genom
kokning koncentrerad, sockerrik drufmust. Det
röda eller hvita Alicante-vinet från Valencia
är hos oss mindre ofta förekommande, däremot har
Tarragona-vin här mycket användts till förfalskning af
portvin. Portugal (jfr Portugisiska viner) är bekant
för sitt Oportovin, här vanligen kalladt "portvin"
(se d. o.), dels och vanligast "rödt", dels "hvitt",
med flera olika goda sorter. Vid tillverkning af
portvin jäsas de krossade drufvorna vid relativt
hög temperatur (upp till 30° C.). Efter den första,
häftiga jäsningen "afdrages" musten och försättes
med vinsprit för att afbryta jäsningen. Under
den efterföljande fatlagringen undergår vinet
en särskild behandling, bl. a. genom tillsats af
vinsprit och spritblandad must. Vinet blir färdigt
först efter mångårig lagring. S. k. "vintage-ports"
[vi’ntidʃ på’ts] utgöres af fint portvin af goda
årgångar, som färdiglagrats på buteljer. Ön Madeira
är berömd bl. a. för sin utmärkta vinproduktion;
Madeira-vinet (se d. o.) är starkt och något sött samt
står nära sherry. Boal och Malvoasir (se d. o.) äro
Madeiraviner af hög kvalitet, tillverkade af vissa
drufsorter. Under senare tider komma grekiska viner
(se d. o.) mera allmänt i handeln än förr. Från ön
Samos utsändes samosvin af växlande beskaffenhet. Vin
från Krim och Kaukasien ha icke någon egentlig marknad
utom Ryssland. Kap-viner (se d. o.), såsom Constantia,
äro omtyckta likörviner, och från Kalifornien sändas
till Europa åtskilliga slags viner, hvilka dock ej äro
allmänt i bruk. Utom dessa och mångfaldiga andra af
drufvor beredda viner, mer eller mindre underkastade
behandling enligt den s. k. "vinkypringskonstens"
regler, hvilka viner oaktadt denna "kypring" anses
för "äkta viner", har man i handeln en mängd viner,
hvilka utges för äkta, men dock äro konstprodukter,
efterhärmande den äkta varan. Bland de viner, som
allmännast och i största skala eftergöras, måste man
ställa portvinet främst. Det finnes portvinsfabriker i
de flesta länder, och tillverkning af s. k. portvin
företas f. ö. så att säga till husbehof måhända
i hvilken vinhandel som helst. I Cette (sydligaste
Frankrike) fanns på sin tid en vinfabrik, som årligen
utsände i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
