Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Villotta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wilmot-Vilppula
sväfningar, drog sig W. sitt sista lefnadsår tillbaka
till landsbygden och visade där några dagar före
sin död vid andliga samtal med biskop Eurnet ånger
öfver sitt förfelade lif. Eurnet har skildrat
denna omvändelsehistoria i den ytterst populära
skriften "Some passages of the life and death of
John, earl of Rochester" (1680; omtryckt senast
1875). W:s dikter förena med en viss kvickhet och
elegans mycken ytlighet och röja ofta brist på sann
känsla. Talangfullast äro hans satirer, omtryckta i
"Eibliotheca curiosa". I (1885), bland hvilka Satir
e against mankind intar hedersplatsen. Flera af hans
dikter äro så slippriga, att de publicerats endast
i speciella upplagor. Fullständigaste editionen
af hans arbeten är Poetical works of the earl of
Rochester (1731-32). I sina íamiljebref, Familiar
letters (1686). framstår han som make och fader i
en vackrare dager, än man kunde vänta efter alla
gängse historier om honom i samtida memoarer.
l-2. V. S-g.
Wilmot [ön’lmåt], David, nordamerikansk politiker,
f. 20 jan. 1814 i Eethany, Pennsylvania, d. 16 mars
1868 i Towanda, Pennsylvania, blef 1834 advokat,
slog sig ned i Towanda, var 1845- 51 demokratisk
led. af kongressens representanthus och gjorde som
sådan sitt namn ryktbart genom att 8 aug. 1846 till
ett förslag om anslag till fredsunderhandlingar med
Mexico foga ett förbehåll om att vid eventuella
mexikanska afträdelser "hvarken slafveri eller
ofrivillig tjänsteställning någonsin skall få existera
i någon del af sagda område". Detta W:s förbehåll
(the W. proviso) antogs af representanthuset, men föll
i senaten och rönte samma öde. då det 1847 återkom,
vidgadt till att omfatta allt af Förenta staterna
förvärfvadt område. Dess fall gaf anledning till
uppkomsten af "free-soil-partiet" (se F r e e so i
l e r s). W. stödde vid presidentvalet 1848 detta
partis kandidat, M. van Buren, och ingick 1856
i det nybildade republikanska partiet. Han var
1853-61 distriktsdomare i Pennsylvania, 1861-63
republikansk senator och från 1863 till .sin död
domare vid unionens besvärsrätt (se Nord-Amerikas
förenta stater, sp. 1207). V. S-g.
Wilms. Jan W i 11 e m, holländsk tonsättare, f. 1772,
d. 1847, var från 1791 musiklärare i Amsterdam och
har fått ett namn som kompositör af den holländska
nationalhymnen T^zen IVeer-lands bloed in d’adren
vloeit (se Nationalsång). Han skref vidare 6
symfonier, uvertyrer, stråk- och pianokvartetter,
flöjt- och klarinett-konserter, pianostycken och
sånger. E. F-t.
Vilna, po. Wilno, lit. Vilnius, Litauens historiska
hufvudstad, vid sammanflödet af Wilija och Wileika,
117 m. ö. h., i en af höjder på 250 m. omgifven
dalgång. 214,600 inv. (1914). V. är rikt på
historiska minnen. Bland byggnader märkas det ryska
kejserliga palatset, Stanislauskatedralen med den
helige Kasimirs silfversarkofag samt den grekiska
katedralen. I Ostra-Brama-kapellet förvaras en
Mariabild, som näst Mariabilden i Czestochowa
var föremålet för vallfärder i polsk-litauiska
riket. Jagellonernas gamla slott är nu en ruin. Det
1578 stiftade universitetet, förnyadt 1803 af
Alexander I, stängdes 1832 af politiska skäl, men har,
åtminstone formellt, återupprättats 1919. V. har dock
egt en med. högskola och ett astronomiskt observatorium samt har
varit säte för flera vetenskapliga sällskap. Det
eger fornminnesmuseum och offentligt bibliotek. –
Staden omtalas först i urkunderna 1128 och bleí 1323
Litauens hufvudstad. Under Litauens århundraden långa
förening med Polen blef V. starkt poloniseradt. I
V. firade hertig Johan (sedermera konung Johan III)
4 okt. 1562 bröllop med Katarina Jagellonica. – Under
Världskriget gjorde tyskarna framstötar mot V. i
aug. och sept. 1915, deras flygare bombarderade V.,
och efter strider med ryssarna n. v. och n. ö. om
V. intogs den starkt befästa staden af tyske
generalen v. Eichhorn 18 sept. Sedan tyskarna 3
jan. 1919 utrymt V., besattes det den 5 s. m. af
bolsjevikerna, men fråntogs dem 19 april af polska
trupper. Emellertid ville litauerna, som utropat
en från Polen skild republik, i främsta rummet med
den nya republiken förena sin gamla historiska
hufvudstad V., som de också sommaren 1920 ånyo
besatte. Men Polen ville ej mista V., och genom
en kupp gjorde sig den i Litauen födde polske
generalen Zeligowski (se d. o.) efter förtvifladt
motstånd från litauernas sida 9 okt. 1920 till herre
i staden och proklamerade V. och trakten däromkring
som oafhängig stat, Central-Litauen. Folkförbundsrådet
föreslog emellertid folkomröstning om V:s och öfriga
mellan Polen och Litauen omstridda områdens öde,
och såväl den polska som den litauiska regeringen
fogade sig (nov.), om ock med förbehåll, däri. För
att upprätthålla ordningen inom omröstningsområdet
utrustades efter förbundsrådets hemställan af
åtskilliga stater i nov.–dec. 1920 sammanlagdt
1,800 man, hvaraf inom hvart och ett af de
skandinaviska rikena 1 kompani (frivilliga). Den
svenska truppen rekryterades till största delen af
manskap från Svea lifgarde. Men i dec. förklarade
Litauens representant för förbundsrådet, att
Rådsrysslands regering hotfullt motsatte sig,
att Litauen inom det område, som tillerkändes det
i freden med sovjet 12 juli 1920, mottoge trupper
från makter fientliga mot sovjetrepubliken. Då
dessutom enighet mellan polacker och litauer rörande
omröstningsområdets omfång m. m. visade sig svår
att vinna, afstod folkförbundsrådet (mars 1921)
från hela folkomröstningsplanen och hänvisade
tvisten om V. till nya direkta polsk-litauiska
förhandlingar. Det svenska "Vilnakompaniet"
fick därför från 21 mars s. å. afmönstra.
A. N-d. L. W:son M.
Wilpert. J o se p h, tysk katolsk arkeolog,
katakombforskare, f. 1857, är medlem af
påfliga arkeologiska kommissionen och ledare
af Görressällska-pets romerska institut för
fornkunskap. Han har utgett en hel del märkliga
arbeten öfver målningarna i katakomberna. Monumentalt
är Die malereien der katakomben Roms (2 bd,
1903). J-c-
VFIppula [-pola], socken i Tavastehus län, Finland,
Ruovesi domsaga och härad, afskildes 1912 från Ruovesi
och Keuru församlingar till själfständigt pastorat
af 2:a kl., Ruovesi kontrakt, Borgå stiít. Areal
405 kvkm. Befolkningen, finsktalande. 6,890
pers. (1919). Under bolsjevikupproret 1918
gick fronten mellan de röde och de hvite vid
V. järnvägsstation. Heta strider stodo här,
till dess den hvita offensiven i medlet af
mars tvang de röde att draga sig söderut.
O. B-n.
32 b. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
