Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Williamson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
545
Villiers
546
nästa års parlament vågade försöka genom riksrättsåtal
(impeachment) få den farlige konungagunstlingen
aflägsnad. Karl I, som ej ville veta af läran om
den ministeriella ansvarigheten, upplöste af ven
detta parlament (juni 1626), och St järn-kammaren
(se d. o.) förklarade V. oskyldig till de f. ö. starkt
öfverdrifna anklagelser, som underhuset framställt mot
honom. Med Frankrike växte spänningen, och det kom
162? till öppet krig. V. ledde själf (juni-okt.) en
illa utrustad och resultatlös expedition till ön Ké
för att undsätta hugenotterna i La Rochelle. 1628 års
parlament prorogerades, sedan underhuset (11 juni) hos
konungen anhållit om Buckinghams afsättning från de
ämbeten han innehade. Denne förberedde emellertid en
ny expedition till La Rochelles undsättning, men föll,
innan den hann afsegla, för en exalterad lönnmördares,
John Feltons (se d. o.), dolk. Jfr S. E. Gardiner,
"History of England, 1603-1642", I-VI och artikeln
"George V." i "Dictionary of national biography" (del
68), samt P. Gibbs, "The romance of George V., first
duke of Buckingham" (1908). - V:s äldre broder, John
V. (f. 1591, d. 1657), blef genom broderns inflytande
1616 upphöjd till knight och 1619 till viscount P u
r b e c k och erhöll flera hofämbeten, men drabbades
snart af svagsinthet. En yngre broder, C h rist o p he
V. (f. omkr. 1593, d. 1630), blef 1617 kammarjunkare,
hjälptes liksom brodern John till ett rikt gifte och
upphöjdes 1623 till earl af A n g l e s e y.
3. George V., 2:e hertig af Buckingham, den
föregåendes son, hofman och politiker, f. 30 jan. 1628
i Westminster, d. 16 april 1687 i Kirkley Moorside i
Ycrkshire, uppfostrades tillsammans med Karl I:s barn,
stred under inbördeskriget en tid 1643 under prins
Ku-perts befäl, företog sedan en utbildningsresa till
Italien, slöt sig efter hemkomsten 1648 åter till de
stridande rojalisterna, men nödgades s. å. fly till
Holland och fick sina gods konfiskerade. Han blef 1650
medlem af Karl II :s råd, verkade där i opposition mot
Hyde för ett närmande till de skotske presbyterianerna
och var Karl följaktig till Skottland 1650-51. Efter
återkomsten till Holland blef han alltmer oense med
Karl II och dennes rådgifvare, och 1657 begaf han sig
förklädd öfver till England och lyckades bli gift med
Mary Fairfax, dotter till förre öfver-befälhafvaren
öfver parlamentshären i inbördeskriget lord Fairfax,
hvilken af parlamentet erhållit en del af V:s indragna
gods. Han hoppades nu genom svärfaderns inflytande
återfå dessa, men Cromwell lät sätta honom i Tower
(aug. 1658). Frigifven i febr. 1659 mot borgen af
Fairfax, samverkade han 1660 med denne för Karl II :s
restauration. V. kom efter restaurationen snart åter
i gunst, intogs i rådet (1662), återfick sina gods
Tryckt den 28/5 21
och gällde som Englands rikaste man och
den främste vid hoívet, där han 1668 fick
öfverhofstall-mästarsysslan. Äfven vid detta sedeslösa
hof väckte han emellertid anstöt genom att i sitt hua
upptaga sin älskarinna, grefvinnan af Shrewsbury,
sedan han dödat hennes make i en duell. Buckingham
var, sedan han 1667 kraftigt bidragit till Clarendons
störtande, tidtals en af de inflytelserikaste i den
rådgifvarkrets, som fick namnet "Cabalen" (se d. o.),
men motarbetades af Ar-lington och fick ej kännedom om
den hemliga traktaten i Dover 1670, fast han anlitades
som underhandlare i Paris 1670 och 1672 om de för
offentlighet aísedda alliansfördragen. Han utsattes
1674 för häftiga anfall i parlamentets båda hus och
blef på dess hemställan hos konungen afskedad från
sina ämbeten. Han öfvergick då till oppositionen,
insattes 1677 för några månader (febr.- juli) i Tower
och drog sig sedan alltmer från politiken, äíven sedan
han 1684 försonats med konungen. Han efterlämnade
inga legitima barn, och godsen såldes för skuld. -
Buckingham var rikt begåfvad, men i högsta grad ytlig,
fåfäng och y ankel modig. Hans ii ver för religiös
tolerans var kanske hans enda konsekvent vidhållna
politiska grundsats. Under sina sista år sysselsatte
han sig mycket med litterära arbeten och alke-mistiska
studier. Af samtida författare beskyddade han Cowley
och Wycherley, men Dryden, hvilken i "Absalom and
Achitophel" tecknat honom som "Zimri", var föremål
för hans satir i det kvicka lustspelet The rehearsal
(1671; omtryckt af Arber i "English reprints"),
där tidens hjältetragedier parodierades. Buckinghams
tillfällighetsdikter, Miscellaneous works, utgåfvos
af T. Brown (1704 -05), hvarvid dock många dikter af
andra författare råkade medtagas. Jfr Lady Burghclere,
"George V., second»duke of Buckingham" (1903).
4. Barbara V., grefvinna af G a s 11
e-m a i n e och hertiginna aí C l e v e l a
n d, sondotter till V. l, f. 1641 i Westminster,
d. 9 okt. 1709 i Chiswick, gifte sig 1659 med Robert
Palmer, sedermera earl af Castlemaine, men var från
maj 1660 Karl II :s älskarinna och räknades från
1664 som "officiell mätress". 1670 upphöjdes hon
till hertiginna af Cleveland. Hon erhöll ofta
rika gåfvor, juveler och landtgods samt
utpressade mycket af befordringslystna ämbetsmän,
men sina penningar slösade hon bort på juveler och
kortspel. På 1670-talet minskades hennes inflytande,
och 1677 intogs hennes plats af hertiginnan af
Portsmouth. Hon underhöll redan dessförinnan
intima förbindelser med "en regelbunden,
illa sorterad serie af älskare" från John
Churchill, sedermera hertig af Marlborough, till
skådespelare och lindansare. Efter sin makes död
(1705) gifte hon sig med öfverste Kobert Feilding,
men äktenskapet upplöstes 1707, enär han
befanns vara gift förut, öm hennes barn
med Karl II se Fitzroy 1. Jfr G. S.
Steinman, "Memoir of Barbara, duchess of
Cleveland" (1871; "Ad-denda", 1874).
5. Edward V., l.e earl af Jersey, den föregåendes
kusin, diplomat, f. 1656, d. 25 aug. 1711, stod i
hög gunst hos Vilhelm III och drottning Maria, för
hvilken hans mor varit uppfostrarinna. V. blef 1697
ambassadör i Haag och var s. å.
32 b. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
