Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Willems ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Williams-Wiiliamson
540
af Kristliga föreningen af unga män (se d. o.). Se
af ven Aug. Hesslén, "George Williams" (1911; 2:a
uppl. 1920).
Williams [wi^jøms], Charles, engelsk
krigskorrespondent, f. 4 maj 1838 i Coleraine på
Irland, d. 9 febr. 1904 i Brixton, var 1859-84
anställd vid tidningen "Standard" och 1881-84
hufvud-redaktör för "Evening standard" och "Evening
news". Berömd blef han som krigskorrespondent i
fransk-tyska kriget 1870 (med franska Loirearmén),
i Armenien 1877 med Muktar pascha, i Afganistan
1878-79, med Wolseleys expedition 1884 för undsättning
af Gordon, i bulgarisk-serbiska kriget 1885, i
grekisk-turkiska kriget 1897 och med Kitchener i
Sudan 1898. Han sökte i en artikel How we löst Gordon
(i "Fortnightly re-view", 1895) lägga skulden för
Kartum-undsättningens misslyckande på långsamhet hos
generalmajor Ch. W. Wilson, förtruppens befälhafvare
efter sir H. Stewart, men blef grundligt bemött i en
anonym skrift "Why Gordon perished" (1896). W. skref
bl. a. The armenian campaign (1878), Notes on
the operations in Lower Afghanistan, 1878-9
(1879) och Life of sir H. Evelyn Wood (1892).
V. S-g.
Williams |>i’lj9ms], George Washington, nordamerikansk
historiker, mulatt, f. 16 okt. 1849 i Bedford springs,
Pennsylvania, d. 4 aug. 1891 i Blackpool i England,
deltog som yngling i nordamerikanska inbördeskriget
och därefter 1865-67 i inbördeskriget i Mexico,
var 1879-81 led. af Ohios legislatur, därefter en
tid amerikansk krigs-domare och 1885-86 amerikanskt
sändebud i Haiti. W. skref flera värdefulla arbeten
om negrernas historia i Förenta staterna: History
o] the negro race in America from 1619 to 1880
(2 bd, 1880-82), History of the negro troops in
the war of the rebellion (1883) och History of the
. reconstruction of the insurgent states (2 bd, 1889).
V.S-g.
Williams [<wi’ljams], Gershom Mött, anglikansk
amerikansk biskop, f. 1857 i Fort Hamilton,
New York, blef diakon 1880, präst 1882 och
arki-diakon i diecesen Northern Michigan 1891 samt
var biskop af Marquette i Michigan 1896-1916. Han
har skrifvit bl. a. The church oj Sweden and the
Anglican communion (1910) och var deltagare i
den anglikanska kyrkokommission, som på grund af
Lambethkonferensens 1908 uttalade önskan tillsattes
och 1909 besökte Sverige för att förbereda närmandet
mellan de anglikanska och svenska kyrkorna. Se
J. Wordsworth, "Den svenska kyrkan" (öfv. 1912).
Hj.H-t.
Williams [cui’lj9ms], Ralph Vaughan, engelsk
tonsättare, f. 1872, doktor i musik vid Cambridges
universitet 1901, elev af Ch. H. H. Parry, Stanford,
M. Bruch i Berlin och M. Ravel i Paris m. fl., är
i sina kompositioner anhängare af modernismen. Han
har skrifvit sångstycken och kantater till dikter af
Rossetti, Stevenson och Walt Whitman, musik till
Aristofanes’ "Getingarna" och annan scenmusik,
orkesterverk (bl. a. Sea-sym-phony], kammarmusik m. m.
Williams., vid växtnamn förkortning för engelske
botanisten W. C. Williamson (se denne).
Williamsburg [wiljemsb?g], stad i nordamerikanska
staten Virginia, mellan York och James
rivers vidgade flodmynningar, 70 km. s. ö. om
Richmond. 2,714 inv. (1910). Nära staden ligger
William and Mary college, näst Harvard college
det äldsta i landet (grundlagdt 1693). W. var till
1779 Virginias hufvudstad. 5 maj 1862 besegrades
vid W. de konfedererade under general Johnston af
en del af Mac Clellans armé under general Hooker.
A. N-d.
Williams herrepäron Onjøms], trädg. Se Päron.
Williamson [w^ljomson], William Craw-f o r d, engelsk
botanist, paleontolog, geolog, f. 24 nov. 1816 i
Scarborough, d. 23 juni 1895 iClapham, blef 1841
praktiserande läkare i Manchester, hvil-ket yrke han
fortfor att utöfva, af ven sedan han 1851 blifvit
professor i naturalhistoria vid dåv. Owens college,
sedermera Victoria university. 1892 bosatte han sig i
London. Hans verksamhet var af särdeles mångsidig art,
och redan vid 18 års ålder hade han publicerat några
uppsatser af zoologiskt och geologiskt innehåll. De
senare rörde sig till en början om juralagren på
kusten af Yorkshire och deras försteningar samt
fossila fiskar från stenkolssystemet. Snart vände
W. sig dock företrädesvis åt mikroskopiska studier,
hvilka först hade till föremål vissa lågt stående
alger, krustacéernas skal, fjäll och tänder af
fiskar, tandstrukturen i allmänhet m. m. Särskildt
bör framhållas hans monografi The Iritish Foraminifera
(1858). Allra viktigast äro dock hans arbeten på det
växtpaleontolo-giska området, af hvilka det första
utkom 1851 (redan som yngling hade han lämnat bidrag
till Lindleys och Huttons "Fossil flora of Great
Eri-tain"). Under dö följande 20 åren publicerade
han, hufvudsakligen i vetenskapliga tidskrifter i
Manchester, flera uppsatser om stenkolsväxters inre
struktur, hvar jämte han beskref de egendomliga
inflorescenser från Yorkshires juralager, hvilka
sedermera efter honom bliívit kallade William-sonia
(se d. o.). 1871-93 offentliggjorde han (i
"Philosophical transactions") under den gemensamma
titeln On the organization of the fossil plants of the
coal-measures 19 monografier öíver stenkolsväxternas
mikroskopiska struktur. Dessa arbeten, ofta polemiskt
hållna mot den franska skolans växtpaleontologer, ha
med skäl blifvit särdeles berömda. Af W. egenhändigt
utförda teckningar åtfölja samtliga delarna. Ett
annat arbete från denna tid är hans monografi öfver
Stig-maria ficoides (1886). W. var sedan 1888 led. af
svenska Vet, akad. W:s änka utgaf hans själf-biografi,
Reminiscences of a Yorkshire naturalist (1896).
A. G. N.*
Williamson [>i;lj9ms8n], Alexander William, engelsk
kemist, f. l maj 1824 i Wands-worth vid London,
d. 6 maj 1904 i London, studerade kemi i Giessen
och var 1849-87 professor vid University college i
London. W. studerade 1850 den process, som förlöper
vid bildning af eter, C2H5OC2H5, ur alkohol, C2 H5OH,
vid närvaro af svafvelsyra, H2 S04. Svafvelsyran
förbrukas ej därvid - den binder endast vatten - och
tjänstgör således som katalysator. Han kom till den
slutsatsen, att först C2 HB - OH och H . HS04 utbyta
"radikaler", så att C2 H5 - HS04 (etylsvafvel-syra)
och H • ÖH (vatten) bildas. Sedermera eger ett
liknande utbyte rum mellan C2 H5 O . H och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
